tisdag, juli 01, 2008

Jag är i alla fall bättre än en hund

Jag har långt mörkt hår, vilket innebär att jag har långa, mörka hårstrån. Varje människa tappar ungefär 100 hårstrån per dag och mina penntrollshårstrån syns när de ligger som mörka, anorektiska ormbebisar överallt. När jag dammsög förut tänkte jag: "Hujedamig vad många hårstrån jag tappar!" Det var till och med så att jag blev lite irriterad på de där hårstråna som ligger överallt och drar till sig en massa damm (annars är det mest sambon som blir irriterad på dem). Men, som den optimist jag är, tänkte jag: "Ja, ja, men jag tappar ändå mindre hår än en hund!" Hundar måste ju tappa minst en miljard hårstrån om dagen så mycket hår som det blir av dem innan man ens har hunnit säga "hårstrå"! Jag tänkte att det ska jag säga till sambon när han nästa gång förfasar sig över mängden hår jag tappat i duschen efter en dusch. Han tycker nämligen mycket om hundar och önskar att vi kunde skaffa en. Han tyckte till och med, hi, hi, hi, att vi skulle passa på att skaffa en hund i samband med att lillkillen skulle födas för då var ju jag ändå hemma på dagarna. Det var ju liksom inte ens värt att bemöta...speciellt med tanke på att sambon då fortfarande veckopendlade och var borta mer än han var hemma plus att jag var ensamstående med stora killen, som hade skola, fritids, kompisar och fritidsaktiviteter inne i stan (vi bodde då tre kilometer utanför city).

Sen funderade jag lite till i brummet av dammsugaren och monotonin i rörelserna;

ok, hundar tappar en miljard hårstrån per dag - jag tappar bara hundra, jag vann!
hundar är lojala - det är jag också
hundar är lydiga - njae, där kanske hunden vinner
hundar tycker om att gå på promenader - ok, hunden vann
hundar är glada i mat - jepp, det är jag med plus att jag tycker fantastiskt mycket om efterrätter, I win
hundar kan skälla ordentligt när de blir arga - jag börjar bara grina, hunden vann
hundar är mycket positiva varelser - jag tar nog livet lite för allvarligt, hunden vann igen
hundar kan ha bedjande bruna ögon - I'm on! Oavgjort.
hundar är osjälvständiga - jag är självständig, jag vann.
Fram till nu såg det lite mörkt ut för min del måste jag säga, bara tre vinster, men då kom jag på det!
hundar kan få tretton barn på samma gång - jag tänker på min höjd få tre (och definitivt inte på samma gång, utan utspritt på hela mitt fertila liv)

Och det du, min älskade, det måste ju vara vinsten som får vågen att väga över till min fördel! För i jämförelse med hundar, som fäller en miljard hår om dagen, är löjligt lydiga, vill ut och gå med dig flera gånger varje dag, skäller på dig, är jobbigt positiva och efterhängsna samt kan få tretton bebisar på en å samma gång (tänk dig hur det skulle bli med tretton småtroll?!?) så måste ju jag vara ett kap!

Med detta hoppas jag att diskussionen om införskaffande av hund till denna vår familj med de många efternamnen är för alltid avklarad ;)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Öhh, jag förstår inte problemet! Ni har väl det enda husdjur som går att ha?
Katter skäller inte när det ringer på dörren, De äter inte bajs, De tycker inte om att rulla sig i det heller, Katter är smarta, självständiga och har aldrig ngn husse eller matte då du bor hos henne. En katt tycker att du kan apportera själv om du är så jävla dum att du kastade iväg den där pinnen! Katter spinner - det gör inte dreglande, slickande hundar... Behöver du mer argument är du välkommen att höra av dig.
Må gott från en som sitter skittidigt på jobbet och väntar på semester

Bina sa...

Anonym: Kom igen nu L, börja blogga, erkänn att du är lite sugen? Glad å se att du fortfarande är tidigt på jobbet!