För första gången på flera år

På plats på bokrean!

Han tror jag är en gym-människa!

Lilla Tanten skickar duktigt sina aspiranter till mig för att få information om socialtjänstens arbete med våldsutsatta och barn som upplever våld i hemmet. Hade en sådan sittning förra veckan. När det är dags att bryta upp säger en av aspiranterna:
- Jag tror jag såg dig på gymmet häromdagen, du var där med din dotter tror jag.
- Ja, vi var på zumba.
- Jaha, okej.
Sedan pratade vi lite mer innan vi sa hejdå. Då säger han:
- Ja, men vi ses på gymmet då!
- Eh. Jaa...svarar jag lite svävande.

För honom är jag alltså någon som går på gym. Konstigt. Men i och för sig lite sant. Tränar typ två pass i veckan där. Minst. Men i mina ögon är jag inte en person som går på gym. Än.

Sh'bam äger!

Inspirationsdag på gymmet. Som alltid har jag taktiken att i så stor utsträckning som möjligt plocka russinen ur kakan. Skrev därför upp mig på bara de två sista passen: Sh'bam följt av Zumba.

Zumba, släng dig i väggen, fick jag välja så skulle jag bara gå på Sh'bam!

Balansen återställd

Igår på eftermiddagen kom jag på att jag ställt min bil på 20-minutersparkeringen utanför kontoret. Trodde att jag skulle åka iväg och hämta en sak, men det behövdes inte och då glömde jag helt bort att parkera om bilen.

Jag sprang nedför trapporna och var helt säker på att jag fått en p-bot eftersom bilen stått där ungefär fem timmar och fyrtio minuter för länge. Men universum var på min sida, ingen p-bot! Lovade vara snäll hela helgen som tack.

Och löften är ju till för att hållas, eller hur? Så när jag idag på väg hem från loppisen såg en trebarnsfamilj med nysvenskar som bar lite möbler på både huvud och axlar så erbjöd jag mig att köra hem deras grejor och en av föräldrarna. De blev glada och jag är nöjd över att ha infriat mitt löfte!

Lyx

Idag har jag haft en ledig dag igen. Det är ju inte ofta, en gång varannan vecka, men den dagen är så härlig! Att vara ledig en annan veckodag än helgen är verkligen L-Y-X! Att veta att där mitt i veckan finns en kväll jag kan vara uppe riktigt sent utan att det gör något, jag ska ju bara vara hemma med kidsen nästa dag. Att veta att där mitt i veckan finns en dag när jag har tid att göra sådant jag vill och sådant jag inte vill men måste. Det är ju lite konstigt att även det kan kännas som lyx; att ha tid att göra sådant som är trist, men ett måste.

Idag tog Fröken Granit och jag med småkidsen till pulkabacken där vi njöt av vintersolen. Drog minstingarna upp för backen hur många gånger som helst, fick hjärtat i halsgropen över de större kidsens våghalsighet i pulkabacken och njöt av grillad mat och grillad dessert.

Efter det var det dags för Liten att klippa håret. Av med kläderna som luktade skogsbrand, in i tvätten med dem, göra oss stadsfina och åka iväg. Hann med en fika med pappa och att droppa en beställning på namnmössa också. Och klappa på tyger i tygaffären. Och köpa två tyger som ska bli mobilfodral till min nya mobil. Just nu snurrar de i torktumlaren och jag sitter här otåligt och väntar till det blir i morgon kväll!

Dessutom spanade jag in två tyger som ska bli en fin sommarklänning till mig. Men först har jag lite punkter att bocka av på att-göra-listan innan jag "får" köpa dem!

Bummer...

Har köpt ny mobil (skulle egentligen bara ha den smartphonen som ingick vid abonnemangsbytet så jag kunde ha den som jobbmobil men...ja, ja, ja, jag vet, jag är den mest lättköpta materialisten i världen) och eftersom jag sedan förra veckan är helt beroende av Bubble Shoot (tack, eller kanske inte tack, Fru C), så blev jag mäkta irriterad över att inse att jag fick starta om på level 1 (var nära level 50) bara för att jag bytte telefon!

Dessutom var ju maken tvungen att ladda ned det så nu tävlar vi mot varandra. Han har ledningen eftersom jag inte kunna spela på hela dagen. Just nu är han ute och springer, men förutom att min mobil ligger på laddning har jag lite beställningar att fixa, så jag kan tyvärr inte använda tiden till att komma ikapp. Men i natt så...

Sportfiskaren förnekar sig inte minsann

Grannfrun kom över för att lämna tillbaka en sak (och lämna en liten present, najs!). Grannfrun är utbildad kock  och Sportfiskaren tog tillfället i akt och frågade hur länge söndagssteken skulle vara i ugnen så att logistiken skulle funka.

En stund senare föreslog Sportfiskaren att vi skulle bjuda över grannarna på söndagsmiddagen. Skickade ett sms och de tackade ja.

Han är modig han, Sportfiskaren. Ett för honom nytt recept ska han bjuda kocken med familj på. Jag bjuder i och för sig på en dessert jag inte bjudit på förr, men det känns lite mindre läskigt.

Om tjugo minuter kommer de. Hoppas det smakar lika gott som det luktar!