Var nästan helt säker

För ett år sedan var det för tidigt för graviditetstest, men jag var nästan helt säker på att jag var gravid. Jag var nämligen helt galet sugen på lakrits-godis! Graviditet nummer två var det pingvin-godisar, sådana som köptes på taxfree förr i tiden som jag var beroende av. Åt hur många som helst i början av den graviditeten! Och för ett år sedan var jag helt beroende av Dragster supersalta. Hade alltid en oöppnad påse hemma. Så jag var nästan helt säker. Men inte riktigt. Fast en vecka senare fick jag veta. Och nu ligger det som för ett år sedan bara var några få celler uppe i vår säng och sover sött; en helt perfekt underbar liten människa. Är inte det ett mirakel så säg.

Så här dagen innan nyårsafton...

...har vi det lika varmt inne som det var på midsommarafton ute. Hutter, hutter och frys! Men nu har vi eldat upp oss till 16 grader så det är på rätt väg. Ute har det gått från -27 till -22 så ute-temperaturen arbetar med oss!

Jag kan inte sjunga

Stora killen fick Band Hero av tomten. Nu kan alla i familjen utom Liten vara med och spela eller sjunga. Igår var det jag, Stora killen och Sportfiskaren som rev av några låtar. Jag tycker jag sjunger ganska bra. Jag menar, jag blev ju accepterad i Kammarkören och det är ju inte någon omusikalisk människa som leder den, så lite krav har maestro på oss körsångare.

Men. Enligt Band Hero sjunger jag verkligen inte bra alls. De som spelar instrument klarar sin uppgift till 80% och uppåt - jag ligger mellan 60-75%. Inte bra. Inte ens Michael Jacksons "Beat it" kunde jag sjunga speciellt bra. Jag började kaxigt och tog "hard" på svårighet. Då blev bandet avbrutet eftersom jag sjöng så dåligt... Helt osannolikt för hur många gånger har jag inte sjungit "Beat it" under tonårstiden?! En skvadriljon gånger eller så. Jag KAN "Beat it"! Trodde jag...

Ja, så mitt sång-självförtroende har dalat rejält de senaste dagarna. Men roligaste kommentaren var ändå när Stora killen, efter att jag hade sjungit halva Linkin' Park-låten, säger:
- Men MAAAMMAAA, det är ingen MUSIKAL det här vet du!

Vinterland

Vi har haft en härlig stund i pulkabacken idag. Märkte hur många vi är i familjen; Stora killen ville ha med en kompis och helt plötsligt är två bilar en nödvändighet! Som alltid dock orolig att Liten ska frysa, men efter en stunds vakenhet återgick hon till att sova gott i vagnen under snötyngda granar. All denna snö påminner om barndomens vita vintrar med mycket snö som blev till grottor och skyddsvärn när vi hade snöbollskrig vid vändplatsen. Härligt att mina kids också får vita vintrar att vältra sig i.

Ovan

Den sjunde januari ska min examinationsuppgift vara inskickad till min opponent. Hon är före detta kvinnofridssamordnare på länsstyrelsen, vilket ger mig prestationsångest samtidigt som jag ser fram emot användbar kritik.

Högst fem sidor, ett och ett halvt radavstånd - en utmaning för mig som har svårt att begränsa mig. Så var det på socionomutbildningen, när jag skrev barnavårdsutredningar och även nu när jag skriver projektansökningar. Jag skriver, stryker, stryker och stryker, ber om hjälp och stryker lite mer...ofta med ett inre motstånd för jag tycker allt jag skrivit är viktigt.

I alla fall. Idag tog jag på allvar tag i uppgiften; tog fram kurslitteraturen, skrev, lade in källhänvisningar, försökte få ett bra språk och skalade bort överflödiga ord. Tre sidor är nu skrivna och skelettet har fått lite kött på benen även om det återstår en del innan uppgiften är färdig. Det är roligt, men ovant. Det krävs ganska lite hjärngymnastik att vara ledig med tre kids så att skriva en examinationsuppgift värd sju poäng är användning av hjärnan på en nivå jag inte är van vid. Nu sitter jag här helt trött i huvudet efter bara två timmars studier!

Jobbiga titlar

Tänk vad besvärligt att folk ska skriva bra böcker med besvärliga titlar! Det är inte speciellt ofta jag säger könsord, men ibland måste jag. Som när jag skulle fråga efter boken "Bitterfittan"på biblioteket för några år sedan. Eller nu när jag skulle ge bort boken "Kukbruk" till Stora killen. Stod där på Akademibokhandeln och försökte förklara vilken bok jag ville ha, men jag hade glömt vad författaren hette så det var bara att haspla ur sig titeln. Tack och lov så såg både bibliotekarien och affärsbiträdet helt ogenerade ut av könsords-titlarna och visade mig rätt!

Älskar tv-spel

Jag älskar tv-spel! Jag kommer ihåg i min ungdom när jag umgicks mycket med Glada tjejen. Vi spelade Super Mario Bros i hur många timmar som helst! Sedan övergick det till "skjuta-spel" ett tag. När Stora killen var liten spelade först jag och han tittade på, sedan spelade vi tillsammans och sedan spelade han själv och behövde bara hjälp då och då. Allt från Spyro till Harry Potter och jag och Sportfiskaren spelade Tomb Raider och det där zombiespelet jag inte kommer ihåg namnet på. Sedan blev Lillkillen tillräckligt stor för att vilja prova och vi spelar Lego Star Wars tillsammans nästan varje dag även om han kan spela helt själv nuförtiden. Av Tomten fick jag Tomb Raider Legend och det satte jag mig och spelade igår tillsammans med Sportfiskaren. Stora killen satt intresserat och kollade på och mot slutet hjälpte han oss med en uppgift.

I en nästan en timme höll vi på med en uppgift. Vi klurade och tänkte, gjorde si och gjorde så. Till slut lyckades vi fundera ut hur vi skulle göra. Men som sagt, det tog nästan en timme.

Jag har således inga svårigheter att förstå grabbarna när de fastnar i spel och tycker jag är tråkig som vill begränsa deras spelande eller avbryta dem mitt i för att vi ska äta eller så. För jag kan ju själv sitta i flera timmar och spela. Å andra sidan tycker jag att de behöver gränser för sitt tv-spelande. Men det är väl den vuxnes previlegium; att inte ha några begränsningar för sitt tv-spelande. Och en förälders ansvar; att begränsa barnens tv-spelande så att de ägnar sig åt andra saker också.