Välkommen våren!

Du är efterlängtad!

En tidig morgon i USA...

...när jag legat sömnlös i någon timme så fick jag informationen att en stor protest skulle göras i Oslo. Dagen innan hade Anders Behring Breivik sagt att en barnsång som ofta sjöngs av norska barn i skolor och på förskolor användes för att indoktrinera barnen till att uppskatta det mångkulturella samhället. Jag gick online och såg direktsändningen av sång-protesten. Jag tyckte att det var häftigt. Kolla!

Snart

Om fyrtio minuter får jag äntligen krama småkidsen och maken. Egentligen skulle jag kommit hem strax efter nio ikväll men vi hann med ett tidigare tåg. Har haft samma kläder sedan igår 10.30 svensk tid och sovit drygt fyra timmar... Är konstigt trött, längtar efter en dusch och att få borsta tänderna.

I-landsproblem på socialkontoret

Trots att jag är i USA kollar jag jobbmailen och svarar på de mail som jag bedömer inte kan vänta. Andra blir jag bara nyfiken på och läser...

Kl.11:00:
Vem har tagit med sig pennan från postrummet? Nu är det mycket som fått fötter................. //Receptionen

Kl.15.10:
Pennan som avses är den med runt stativ. Eftersom flera frågat vilken penna som försvunnit så kommer här en bild.

Hälsn Receptionen

Kl.15:47
Pennan har kommit tillrätta. Den kom ut från slussen och står nu i postrummet igen.
/Receptionen

Och "over here" drar jag en lättnadens suck över att dagens drama fått ett happy ending. Jag menar, en SÅ speciell penna med så unik design vill vi ju inte tappa bort!

Och INGEN kan beskylla socialkontoret i Lilla Staden för att slarva med skattepengarna!

Sådana gester värmer

I lördags kom Fru Granit förbi:
- Jag hann ju inte säga hejdå till dig igår på jobbet!
Så en kram och en önskan om en trevlig resa.

Och på kvällen ringde Företagerskan:
- Ja, du vet jag har ju lagt ned det där med FB ett tag, men kommer du blogga under tiden?
- Ja, det är klart!
- Bra, då kollar jag där. Ha det nu så bra och när du kramat barnen och maken och pratat av dig hemma, så ring mig så jag får höra hur du haft det.

På söndag ringde mamma och pappa:
- Våra tankar och vår kärlek till dig har vingar och följer dig under hela resan vet du. Vi älskar dig!

Och på söndagen kom även ett sms från min chef med önskan om en trevlig och förhoppningsvis även avkopplande resa.

Najs med hälsningar från viktiga personer inför en lång resa.

Sån't jag gillar med Professorn...

Att hon blir rätt politisk emellanåt. Till exempel när hon idag pratade om att i deras föräldraprogram är det viktigt att prata om vapeninnehav i relation till mäns våld mot kvinnor och att hon gjorde reflektionen att det inte är något som behövs i samma utsträckning i Sverige, men att i USA finns det ett vapen i varje hem:
- Or at least in every republican home.

För ett dygn sedan vaknade jag

Lite nervös inför resan, kunde inte somna om, men låg och snosade på Liten. Ett dygn senare har jag sovit högst tre timmar. Nu är vi framme i USA och klockan är snart 23:00 här och jag kommer sova mycket gott.

Resan har gått så bra och jag är nöjd som projekt-/reseledare. Bäst av allt var nog limo-bussen som körde oss från flygplatsen till hotellet.

Har räknat in alla femton deltagare ett antal gånger under resan, men gått ifrån någon av mina tre väskor tre gånger... Nåväl nu är alla deltagare och mina tre väskor på hotellet i alla fall!

Tänk att för ett år sedan satt jag och skrev på ansökan. Och nu är vi här! Det känns rätt bra att ha ett arbete där jag har möjlighet att omsätta mina önskningar och idéer till verklighet! Tack länsstyrelsen!

Kom nu är allt tillrett

Phew! Som projektledare för studieresan till Professorn så kände jag att jag ville få klart allt ikväll så att jag bara kan vara ledig resten av helgen. Det sista som behövde göras var att korrigera schemat med restiderna , skapa en grupp med allas mobilnummer och meddela övriga deltagare via sms att schemat med restiderna nu är slutgiltigt och går att skriva ut. Nu är det gjort i alla fall och även om andra sannolikt inte var supernöjda med att få ett sms mitt i natten med ovanstående information så är jag nöjd! Nu kan jag fokusera på bara mig, min ångest över att lämna kidsen och min ångest över att packa rätt och packa lagom och kanske hinna sy ett till plagg till mig...

Men nu ska jag i alla fall skutta upp på övervåningen, läsa några sidor i Kråkflickan och somna nära Liten.

Ger mig själv en dunk i ryggen online

Inför den kommande tillsynen på kvinnofridsområdet kommer det enkäter från höger och vänster. Nu senast från vår egen länsstyrelse. Fråga:


1. Finns det någon utsedd person som har hand om frågan om våld i nära relation inom er verksamhet? (Kryssa för det alternativ som stämmer bäst)


Om svaret var ja på föregående fråga, hur bra tycker du att arbetet har fungerat? (Kryssa för det alternativ som stämmer bäst)


Mycket bra
Ganska bra

Inte särskilt bra

Mycket dåligt

Vad ska jag svara där då tänkte jag först och var lite blygsam och svarade ganska bra. Men sen tycker jag nog att jag både från kollegor och ledning hör att jag gör ett mycket gott arbete, så jag kryssade i "mycket bra" istället!

Men serijöööööööööööst?!

Jag är med i en sömnadsgrupp på FB. Vi är runt 900 medlemmar som syr, ställer frågor om sömnad och visa upp våra alster. För det mesta.

Men med ungefär två månaders mellanrum så händer ett mycket intressant fenomen: det utbryter allvarliga konflikter som oftast spårar ur och leder till kränkningar och personangrepp. Jag är lite fascinerad över detta fenomen och sitter och läser dessa trådar med någon sorts äckel-nyfikenhet. För mig är det helt obegripligt hur det kan bli konflikter i en grupp med människor som har sömnad gemensamt. En grupp som inte ens träffas i RL utan bara online?! I och för sig är det ju ett ganska tydligt mönster där ungefär samma personer är inblandade i dessa konflikter.

Ja, det är helt galet. Idag har jag jobbat halva min lediga dag och sedan hämtade jag kidsen hos mamma och pappa och så åkte vi hem och käkade middag. När jag nu loggade in mig på gruppen så inser jag att jag åter igen missat ett praktgräl då de administratörer som finns vill avsäga sig sitt uppdrag... Hujedamej!

Om en vecka...

...har jag förhoppningsvis gått och lagt mig. Då är det nämligen min sista kväll hemma innan det bär av till USA i tjänsten. Det ska bli så kul!

Men som vanligt är det inte bara kul, för jag kommer sakna mina små troll så himla mycket. Denna gång är jag borta i sex dygn, så det är längre än när jag åkte till England.

I vilket fall har jag sytt mig ett snyggt resekit, eller hur? Passväska och ögonbindel i passande tyg.

Älskade, skrattiga bokcirkel!

Vi började 2004. En del böcker har det blivit!

Halvvägs in i middagen när vi klarat av de första uppdateringarna om jobb, privat och annat så börjar vi prata om boken. Tre har inte läst boken (jag var en av dem, har aldrig inträffat tidigare), men de andra börjar recensera den och beskriver den som: "att läsa en saga när jag var barn", "provocerande" och "som en blandning mellan en dröm och Jägarna". Vid den sista kommentaren krävs lite utförligare förklaring av recensenten varpå det framkommer att hon läst fel bok!

Nya boken hade inte kommit eftersom gårdagens värdinna bara hade lagt boken i varukorgen utan att klicka iväg beställningen... "Flicka med snö i håret" ser jag fram emot!

Sedan recenserades terapeuter, statistik kring sexualvanor, chefer, kollegor och arbetsplatser. Igår tror jag att jag skrattade mer än jag gjort under det senaste halvåret! Det går ju inte att återge gårdagens bokcirkelträff på ett rättvist sätt, så jag nöjer mig med att konstatera att jag redan ser fram emot augusti då vi ska träffas nästa gång!

Musikal!

Ikväll har jag varit på musikal med några av mina kollegor. En riktigt bra musikal med få musiker och minimalistisk scen och ändå blev resultatet allt annat än magert! Härligt med omväxling i vardagen tycker jag och att få göra annat än att arbeta tillsammans med sina kollegor är ju bara för najs!

Och ändå gör det lite ont

För några år sedan hjälpte jag Stora Killen att lägga upp en profil på FB. Hans första vänner var typ jag, hans moster och lite kompisar som jag hade. Nu är han ju snart femton, har en biljon vänner, de flesta är i hans ålder. Han använder inte FB så mycket, skriver sällan statusuppdateringar och så, och jag har tänkt att det  nog är lite hämmande att ha sin mamma som vän på FB. Så för en tid sedan sa jag till honom att det är helt okej för mig om han tar bort mig som vän på FB, han är ju tonåring och det kan inte vara så kul att ha mamma som vän. Idag upptäckte jag att han har gjort det. Och det är helt i sin ordning. Jag skulle inte ha velat vara vän med min mamma och pappa på FB som tonåring. Men ändå gör det lite ont i mamma-hjärtat.

Hoppas på psalm 153

OMG vad tiden bara springer ifrån mig nuförtiden. Nu har jag dock hunnit springa ikapp!

På skärtorsdagen åkte vi upp till svärföräldrarna och sedan tog vi in på hotell med några vänner. Fler anslöt och vi åt en härlig påsklunch tillsammans. Den fick dock ett mycket abrupt slut då en av kidsen (inte någon av de som skulle övernatta) kaskadkräktes.

När vi skulle käka middag drog vi till närmsta samhälle, men där var allt stängt, vilket innebar att vi var hänvisade till hotellets restaurang. Det positiva med att ha varit i ett sällskap där ett av kidsen har kaskadkräkts är att de flesta (inklusive oss) är ganska nervösa över att vi ska ha blivit smittade. Detta resulterade i att vi fick ett eget rum under middagen.

Hotellfrukosten igår var ljuvlig, som alltid. Jag hade hoppats få gå på midnattsmässa och fira påskens glädjebudskap, men någon sådan stod inte att finna här i byn. Så jag fick snällt vänta på en traditionell 11-gudstjänst idag.

Ingen hög omsättning på den macken

De här nötterna var ju inte så väldigt fräscha. Utgångsdatum passerade för drygt ett år sedan!!