Flyttat!

Jag hakar på min syster och försöker skaka liv i bloggen genom att byta plattform. Om det fortfarande finns någon som läser bloggen trots de långa tidsintervallerna som det blivit mellan inläggen så är du varmt välkommen till min nya bloggplattform!

Eh...you said what?!

Människor. En del inte alltid så kloka.

Jag går ju på zumba emellanåt och flera gånger har det hänt att andra som tränar zumba säger till mig: Ja, men jag förstår att du gillar zumba, det ligger ju i blodet på dig!

Oki...

Och du har polska och hambo i blodet då eller?!

Men SÄG det då för i ....!

I slutet av september lanserade kommunen vår nya digitala plattform. Alla datorer blåstes rent och en ny installation gjordes. Efter detta noterade jag typ rätt omgående att jag inte kom åt något utan internetuppkoppling och (newflash för supporten här) det finns inte alltid internetuppkoppling när en är ute och flänger och far och föreläser och har sig. Detta resulterade alltså i att jag blev topp tunnor och ringde supporten angående detta första gången i oktober. Men det var ju så nu med den nya plattformen att en var tvungen att vara uppkopplad och om bara direct access fungerade så skulle det funka. Så jag accepterade faktum, om jag var utanför kontoret och behövde jobba var jag tvungen att ha internetuppkoppling. Meeeeen, det var inte hela sanningen tydligen för ganska omgående inträffade det att jag trots internetuppkoppling fick följande felmeddelande:

Jag kontaktade supporten kring detta tre gånger innan jul. Samma god damn pappegojsvar: med den nya plattformen bla bla bla, det är ju konstigt för det ska ju gå om direct access yada yada yada. Den sista gången jag ringde var 22 december och de återkopplade inte efter det.

Idag fick jag totalt spel när laptopen inte ens kunde koppla upp på ett trådlöst nätverk, fast jag provade två olika. Jag ringde till supporten igen. Förklarade att jag inte kan ha det så här. Jag måste kunna nå mina dokument och ppt-filer oavsett om jag är uppkopplad eller inte. Först fick jag samma svar och då tog mitt tålamod slut:
- Vet du, min laptop, det är mitt arbetsinstrument, jag ska inte behöva anpassa mig efter den, den ska anpassa sig efter mig. Eller vad tycker du, är inte det rimligt?
- Joo...
- Du får koppla bort funktionen att den måste vara uppkopplad, du får se till att det går att spara på laptopens hårddisk. Går det?
- I så fall får vi titta på en lösning just för dig eftersom den här plattformen gäller alla i kommunen och idag på förmiddagen har jag fullt upp.
- Jaha, men jag har en deadline 12:00 på måndag och då måste tre handlingar vara färdiga så har ni någon lånedator i så fall?
- Kanske.
- När vet du om ni har det?
- Det kan jag fråga nu.
- Bra. Gör det.
Ingen dator fanns förstås att låna.
- Så vad föreslår du att jag gör nu då?
- Ja, det lättaste är ju att du åker till ditt kontor och kopplar in en nätverkskabel och sedan kopierar över på ett USB-minne. Det går ju också att skapa en ny mapp under C: där du kan spara allt. Men då får du ingen backup på filerna.
- Vänta, vad då, kan jag skapa en ny mapp som gör att alla dokument jag vill sparas på laptopens hårddisk och jag kommer åt dem utan internetuppkoppling?
- Ja.
- Och hur gör jag det?
- Fast då får du ingen backup på dina filer.

AS IF I CARE?!

Gissa supportergrabben, vad tror du jag har mest nytta av:
1) Att kunna komma åt alla mina filer och få en backup av dem fast bara om jag har internetuppkoppling och inte alltid då heller

ELLER

2) Att jag kommer åt alla mina filer alltid oavsett internetuppkoppling eller inte och inte får en backup på dem

Så min fråga blir liksom:
Varför sa de inte detta på supporten i oktober när jag ringde första gången?! OMG!

Redan nyårsafton?!

Känner mig som en tant nu verkligen men OMG vad tiden bara springer förbi fortare och fortare! Dessvärre verkar jag inte fatta att jag blir äldre och äldre utan jag låtsas att jag inte behöver sova alls när jag är ledig. Så just nu sitter jag med lite huvudvärk som jag snart ska bota med två panodil.

Ja, det här året, vad jag jag skriva om det. Alltså det har lunkat på ganska bra. Fotoutmaningen kom jag av mig med innan halvtid. Tyvärr. Men det blev ett krav och inte roligt och jag är inte bra på att skapa helt onödiga krav på mig. Det finns så många krav ändå!

Januari: Började med en härlig tur till brorsan och hans familj. Hela familjen åkte och vi hade så najs ihop. Minsting fortsatta med sin dans, Lillkillen tog paus från aktiviteter den här våren och jobb, skola och förskola började igen och svosch så var vi i vardagen. Insåg att jag inte riktigt trivdes i min kropp och eftersom arbetsgivaren bekostar medlemsskap i Viktväktarna så gick jag med i det. Målet var att trivas i min kropp igen lagom till ett bröllop i juni då jag skulle sjunga solo.

Februari: Kvinnorna i kören åkte på en liten egen grej med sol, värme, gott tilltugg och lite egen-SPA. Det var fortfarande vinter med snö och kyla så det blev några fina timmar utomhus. På jobbet fortsatte vi genomföra projektet som jag ansökt om medel till; att implementera Signs of Safety. Mycket intressant metod och utbildningen hölls av en härlig kvinna!

Mars: Jag engagerade mig ideellt för mångfald. Möjligen 2014 års bästa beslut. Det har gett mig så mycket!

April: Utbildningen jag påbörjade vid Uppsala Universitet kring mäns våld mot kvinnor startade. Våren hade kommit och jag hade aldrig förr varit i Uppsala så det var en trevlig utflykt och jag tog verkligen tillvara på fritiden och gjorde färdigt nästan alla de hemuppgifter vi fick där och då. Pappa tog en till vända till stroke-enheten för samma symtom som tidigare men tack och lov var det inte heller denna gång någon stroke, propp eller hjärnblödning, bara det gamla vanliga illamåendet och yrseln som beror på trånga artärer till lillhjärnan i kombination med lågt blodtryck... Jag och småkidsen hälsade på en kollega som hade gravida får och eftersom hon sa att de snart skulle lamma så hade jag förberett mig noga genom att googla och kolla filmer på youtube. Och faktiskt, vi fick se tre lamm födas när vi var där - så häftigt!

Maj: Körens vårkonsert med ett mycket bra och publikvänligt program. Avslutningar på det ena och det andra och så bestämde sig Lillkillen för att prova på att spela ett instrument så vi anmälde honom till höstens kurser. Vände SD ryggen när de kom i närheten. Det andra utbildningstillfället på tre dagar i Uppsala. Varmt och skönt och lika effektiv denna gång på fritiden! Skönt att vara i princip klar när jag kom hem. Inköp av studsmatta typ tio år efter alla andra, men bättre sent än aldrig!

Juni: Skolavslutningar, midsommar och äntligen sommar! Jag fick förtroendet att sjunga på en kollega och väns bröllop - mycket ärofyllt! OCH jag nådde mitt mål, nu trivdes jag i min kropp och sammanlagt hade jag gått ned 11 kilo. Min nya chef började och det var ett verkligt lyft för mig!

Juli: Äntligen semester för min del, fem veckor sammanlagt! Sommarens höjdpunkt med brorsans bröllop! Svenhippa i Göteborg några veckor innan bröllopet. Roligt och varmt! Bröllopet var roligt och regnigt! Och fint! Även då fick jag äran att sjunga.

Augusti: Jag tog med mig småkidsen och åkte upp till Företagerskan, en resa på 54 mil från mig till henne. Vi hade mysiga dagar där! Från att ha haft en kort page a la Lotta på Bråkmakargatan klippte sig Minsting ännu kortare och det blev SÅ fint! SÅ hon liksom!

September: The födelsedagskarusellen  är i gång! Och vardagen igen.

Oktober: Födelsedagskarusellen fortsätter. Vi tillbringade en helg på SPA för att fira mammas födelsedag - mycket trevligt och gott! Några svamputflykter blev det också!

November: Födelsedagskarusellen tog äntligen slut i och med pappas födelsedag! Mitt arbete kring våld i nära relationer uppmärksammades och det var oerhört roligt! Vi överraskade också Företagerskan på hennes 40-årsdag med lite kalas som hennes syster fixat. Mycket roligt och jag var mäkta impad av att ingen av småkidsen försade sig dagen innan då hon var här och hälsade på oss. Flyttade till nytt kontor med sjöutsikt!

December: avslutningar och Lucia och invigning av vår nya behandlingsenhet där jag ingår. Och så julen förstås. Tyvärr har pappa åter hamnat på sjukhus sedan natten till igår. Tack och lov visade datortomografin inga förändringar utan det är åter samma problem som tidigare. Vi firar hemma tillsammans runt fondue-grytan och det ser jag fram emot.

Tacksam för ett övervägande härligt 2014! Ser fram emot 2015 med tillförsikt bara Sportfiskaren kommer hem med panodilen snart...

I så god tid!

Plötsligt händer det! Här sitter jag klockan tidigt på kvällen två dagar innan julafton och gör det jag brukar göra typ oerhört tidigt på julaftonsnatten.

Mamma och pappa brukade alltid ge oss en julklapp på morgonen, dock inte i den berömda julstrumpan utan genom att göra en julklapps-skattjakt bestående av kluriga rim som i slutänden ledde oss fram till julklappen.

Storfiskarens familj hade den traditionella julstrumpe-julklappen så nu har vi två traditioner som vi försöker bevara.

Jag rimmar således. Och vi har tre kids i huset, varav två kan läsa. Så. Två rim-skattjakter och en bild-skattjakt. Brukar ta ganska lång tid, alltför lång när en börjar med det runt 00:00 natten innan julafton. Men nu bloggar jag till och med om det innan jag är klar för jag är fortfarande pigg och ute i god tid! Så najs!

Systerskap 2

Det finns människor som är ganska lika en, även om det skiljer en del i ålder och livssituation i övrigt. Och en umgås kanske inte så väldigt mycket AFK, men tillbringar en del tid online och driver frågor som är viktiga för en. Det skapar ett särskilt band, som är speciellt och för mig är det också väldigt betydelsefullt. Jag har liksom inte varken tid eller ork att lägga ned tid och engagemang i människor som inte delar de värderingar jag tycker är viktigast eller som går omkring och är buttersmurfar utan att göra något åt saken.

Så att ha en hoper medsystrar runt sig, som delar kampen för mänskliga, kvinnors och barns rättigheter, är helt fantastiskt! Jag är så glad över mina medsystrar som står bredvid mig på barrikaderna, som också vill göra skillnad, som inte bangar, som finns där.

Ni äger! VI äger! #nätkärlek till er!

Systerskap 1

Jag har gått och funderat på det här med systerskap några dagar, så det kommer några inlägg på det temat.

Det första handlar om det familjära systerskapet.

Jag har förmånen att vara med i ett nätverk för mångfald och en av dem som är aktiva där är två systrar. Jag avundas dem så. De bor nära och de gör så mycket tillsammans. Vardagsgrejor och upp-på-barrikaderna-grejor. De verkar ha så roligt tillsammans och jag vill också ha det så. Jag vill också ha nära till min syster, så att vi kunde dansa zumba ihop lite oftare, låta kusinerna springa av sig ihop, stå på barrikaderna tillsammans och bara ha den där vardagskontakten liksom.

Det skulle jag vilja.

Det gick så fort på slutet!

Min sista semestervecka gick så fort! På söndagen åkte jag nästan 60 mil till Företagerskan. Jag började tidigt och hämtade upp småkidsen på Holmen, då hade jag kört drygt halva sträckan. Sportfiskaren åkte hemåt för att börja jobba och för att hålla ordning på Stora Killen.

Sedan fortsatte vi uppåt i landet och kom fram till en fin landsbygd där hon nu bor med sin familj. Jag kommer ihåg när hon berättade att hon skulle flytta 60 mil bort. Jag blev både överraskad och ledsen. Eller ledsen...kanske vemodig snarare. Så långt bort. Min allra bästa vän. Och Lillkillens gudmor. Och stackars Företagerskan fick ytterligare en person som grät i telefon när hon ringde och berättade om sin familjs framtidsplaner (innan hade hon ringt både sin mamma och syster). Tack och lov så hann det gå nästan två år innan flytten blev av, så jag hade god tid att vänja mig. Och när hon flyttade i början av sommaren så lovade jag småkidsen att vi skulle hälsa på henne under sommaren. Men så var sommaren helt plötsligt nästan slut! Jag försöker verkligen hålla vad jag lovar barnen, därav denna resa.

Vi hade fina dagar tillsammans med Företagerskan och hennes familj. Framför allt hunden blev väldigt poppis! Liten lärde sig simma utan armpuffar medan jag och Företagerskans sambo åkte några kilometer för att hämta dem...

Sedan tillbringade vi de sista dagarna på min semester hos mamma och pappa i Paradiset. Det var både regn och sol och det kändes att hösten var i antågande. Vi gav oss ut och tittade på alla träd som hade blåst ned i kornas hage. Här utspelades ett drama med olyckligt slut när det stormade som värst. Ett träd blåste ned rakt på en av korna. Hennes ryggrad bröts rakt av och hon dog där i hagen. Hennes kalv gick och grät efter henne i flera dagar innan hon accepterade sin nya mamma. Det blev samtal om döden, om livet, om köttproduktion, slakt och annat under den här promenaden. Nu är vi tillbaka hemma och vardagen med skola, förskola, jobb och fritidsaktiviteter. Ett "Jag älskar dig mamma" från Liten genom förskolans fönsterruta, ett knip i hjärtat vid tanken på att nu är det andra vuxna som får vara mest med henne och så var vardagen igång!

Oj då...

...det är rätt uppenbart att jag inte prioriterar bloggen så mycket längre! Snart en månad sedan sista inlägget. Kanske får jag skärpa mig. Kanske inte! We'll see about that!

I alla fall. Semestern har börjat och det är så härligt väder! Jag blir alldeles glad och varm. Ja, idag var jag till och med så varm att jag doppade mig i vattnet för att svalka min lekamen. DET händer inte ofta kan jag lova! Skönt var det inte under tiden som kroppen var i vattnet för det var kallt tyckte jag, men efteråt kändes det gott!

Vi får väl se om jag hoppar i plurret nästa gång jag tillbringat hela dagen i solen bland lite människor på marknad...

Vilka underbara veckor det varit!

En massa veckor med helgdagar och lovdagar och så en dag varje vecka med föräldraledigt! Värme och sol på det och OMG så najs! Det har liksom känts som en lång, härlig uppstart inför sommarlov och så småningom semester.

Vi har börjat åka till stranden. Jag badavaktar mest. Och läser eller lyssnar på bok under tiden.

Kören har traditionsenligt sjungit på nationaldagen och jag har åter igen fått närvara under den fina ceremoni när nya medborgare hälsas välkomna!

Jag har upptäckt att jag kan sitta på jobbets uteplats och ändå skriva i vårt journalsystem. Yay!

Jag har fått möjlighet att vara vaken riktigt sent och sy. Här är mitt senaste projekt. Det ska bli en sommarklänning, men eftersom jag inte sytt modellen tidigare så krävs en del ändringar innan det blir rätt. Den första modellen jag provade kändes inte ens i närheten av värt besväret, men den andra modellen jag valde kändes somrig och värd tiden det tar att modifiera mönstret. Efter fyra och en halv toile är jag nu redo att klippa i fintyget!

Ätit ute på uteserveringen med kollegor har jag gjort också. Så soft!

Genom dina ögon

De där kidsen alltså. Den där fantasin de har. Den som inte studsar mot föreställningar och hinder utan som bara flödar fritt. Idag gick Liten och delade ut stenar som hade fått målarfärg på sig (Sportfiskaren målar huset). Jag fick välja om jag ville ha de små, mellan eller stora. Jag valde lite oengagerat men hennes entusiasm smittade av sig. När jag tittade på dem lite mer noggrant så såg jag ju att de där ihopklumpade stenarna verkligen kunde beskådas med viss andakt. Det är en av de bästa sakerna med att ha barn, att få lära sig en massa nya saker och att få kontakt med den barnsliga sidan.

Mina få, men så livsviktiga vänner

Ikväll har jag fått lite tid att sitta och prata med Fröken Granit. Så mycket som vi har delat sedan vi blev kollegor för snart tio år sedan, både på jobbet och privat. Alltid så gott att få en pratstund om livet, jobbet och annat. Nära till skratt, nära till allvar, högt i tak och total tillit. Härligt!

Dag 98

På konferens. Vi samlas runt den moderna, inbjudande lägerelden. Delar situationer och frågeställningar från yrkeslivet. Delar även situationer och frågeställningar från privatlivet.

"Det är ingen idé att piska döda hästar"

Så sade en handledare jag hade en gång i tiden (Bill Petit). Det har varit väldigt användbart för mig. Ganska ofta i mitt arbete behöver jag hjälp av andra (kollegor, chefer, politiker) för att driva olika processer. Ibland händer det att dessa människor, av någon anledning, är helt ointresserade av att driva dessa processer. Ja, en del har till och med ett ganska tydligt motstånd (även om de själva inte tycker att det är så tydligt). Då har jag ofta funnit tröst i Bills ord; "Det är ingen idé att piska döda hästar".

För det är ju inte det. Ofta när jag möter ointresse och/eller motstånd så provocerar ju det förstås mig och gör mig ganska...noshörningsaktig, vilket förstås inte alls gagnar processen. Nu har jag lärt mig att om jag lyckas identifiera när jag varit i noshörnings-mode ett tag utan att det hjälper ett dugg (för ibland hjälper det faktiskt) så kan jag tänka på vad Bill sa och sluta lägga ned en massa energi. Luta mig tillbaka, fundera över om jag kan få igång processen på ett annat sätt, kanske genom att vända mig till andra eller engagera andra eller gå en annan väg för att komma runt den som är ointresserad. Det brukar ofta fungera rätt bra och jag är så nöjd att jag hittat detta förhållningssätt som både sparar energi och skapar kreativitet!

Dag 91

Sportfiskaren. Den mest fantastiska människan jag vet. Jag skulle aldrig kunna stå på barrikaderna eller ge mer än hundra procent i mitt jobb om inte han fanns där och tog hand om barnen, hämtade, lämnade, handlade, planerade, lagade mat, städade, läxhjälpte, tröstade, läste, spelade, skrattade, tvättade, hängde tvätt, plockade - ja, allt! Dagens foto har fångat hans omtanke på ett fint sätt. Dagen efter skulle mamma och pappa hämta småkidsen för då var jag på konferens och Sportfiskaren hade som vanligt långresetisdag. Ett rent och fint kök med instruktioner till mamma och pappa om matlagning och annat viktigt var färdigt redan kvällen innan.

Nästan midnatt och jag borde...

...endera gå och packa inför de tre dagarnas bortavaro alternativt poppa lite popcorn och se på sista avsnittet av "Tjockare än vatten". Men jag fastnade tydligen här i soffan görandes typ nada...

Vikten av att prioritera

Jag är så glad att jag kan prioritera nu för tiden. Förra helgen var jag ju på systeryster-helg. Nästa helg har jag också en del inplanerat. Denna helgen är kören på internat för att öva inför vårkonserten. Visst borde jag ha varit med, absolut. Men. Tid är värdefullt. Jag behöver tid hemma för att känna mig utvilad och tid hemma för att få energi från familjen. Därför sa jag på ett tidigt stadium att om det blev just den här helgen skulle jag inte kunna följa med. Det blev den här helgen. En liten stund funderade jag på om jag skulle åka upp över dagen igår. Fast så landade jag i att det skulle jag i så fall göra mer för att jag kände att jag borde, inte för att jag ville och det är inte rätt motiv när det gäller hur jag ska spendera min fritid.

Således har jag fått njuta av en helg med kidsen och familjen och har sett foton på körens arbete på facebook. De ser ut att ha trevligt. Men jag är så nöjd med mitt beslut att avstå!

Utvilad

Att vakna 06:02 en ledig dag och känna sig helt utvilad är underbart! Nu ska jag gå upp och ta vara på dagen.

Dag 67

Min tro är en styrka för mig. Idag gick jag in och tände två ljus i kyrkan. Ett för ett av mina egna barn, ett för en annans.

Men åååååååååååååååååååh!!!!!!!

Jag är rätt dålig på att kolla intranätet, men fick ett infall häromdagen och möttes av en väldigt tråkig uppmaning. Vi ska byta både leverantör av e-post och även byta ut systemet för våra egna kataloger. På grund av detta ska vi nu r-e-n-s-a i vår mailbox och vår egen katalog. I mailboxen fick det vara kvar 600 MB och i katalogen 1 GB. Detta ska vara gjort senast sista dagen i denna månad. Asså hallå, någon måste skämta med mig aprillo! 1 MB respektive 1 GB är ju nada! Eftersom mitt kontrollbehov är rätt...eeeh...stort så innebär det att jag sparar på det mesta. Till exempel har jag över 16 000 mail i min mapp för skickade mail.

Tydligen tyckte jag att den senaste gången det kändes okej att rensa var när jag kom tillbaka efter föräldraledigheten med Lillkillen. Så här finns det alltså mail från augusti 2007... Varför sparar jag då? Jo, för att ofta mailar jag om viktiga saker, när möten ska vara, mailar underlag som andra ska titta på och godkänna, skickar in ansökningar och rapporter etc. Så då vill jag har kvar de mailen där det står när vi kommit överens om att träffas, vilka förslag till ändringar som gjorts, där det syns att jag mailat in ansökningar i tid och så vidare. Nu har jag "bara" kvar mail från 20130101... Sisådär 4 000 mail kvar. För att komma ned till 1 MB kommer jag behöva typ tre heldagar!

Okej. Kollar almanackan. Nej, jag kunde inte hitta tre heldagar att avsätta till detta. Således: dags att rensa lite hemifrån...