Så sade en handledare jag hade en gång i tiden (Bill Petit). Det har varit väldigt användbart för mig. Ganska ofta i mitt arbete behöver jag hjälp av andra (kollegor, chefer, politiker) för att driva olika processer. Ibland händer det att dessa människor, av någon anledning, är helt ointresserade av att driva dessa processer. Ja, en del har till och med ett ganska tydligt motstånd (även om de själva inte tycker att det är så tydligt). Då har jag ofta funnit tröst i Bills ord; "Det är ingen idé att piska döda hästar".
För det är ju inte det. Ofta när jag möter ointresse och/eller motstånd så provocerar ju det förstås mig och gör mig ganska...noshörningsaktig, vilket förstås inte alls gagnar processen. Nu har jag lärt mig att om jag lyckas identifiera när jag varit i noshörnings-mode ett tag utan att det hjälper ett dugg (för ibland hjälper det faktiskt) så kan jag tänka på vad Bill sa och sluta lägga ned en massa energi. Luta mig tillbaka, fundera över om jag kan få igång processen på ett annat sätt, kanske genom att vända mig till andra eller engagera andra eller gå en annan väg för att komma runt den som är ointresserad. Det brukar ofta fungera rätt bra och jag är så nöjd att jag hittat detta förhållningssätt som både sparar energi och skapar kreativitet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar