Biokväll med prins fick mig gråta av lycka

Läste Narniaböckerna när jag var liten och tyckte om dem, även om jag idag inte riktigt kommer ihåg detaljerna - och det har inget med min semesterdemens att göra...I kväll såg jag i alla fall prins Caspian. Satt väldigt nära duken så det kändes nästan som att vara i filmen. Mycket svärdfighter, coola kläder, det goda vann över det onda och så lite lööööv mitt i alltihop. Biopopcorn - goda men tyvärr svårskalade. Bäst av allt...sällskapet! Jag lade armen om honom och han kurade ihop sig vid min sida. Och när soundtracket började spelas upp, en långsam, skir låt, kom mina instängda längtanstårar blandat med mina glädjetårar över att min förstfödde, min alldeles egna lilla prins är hemma igen.