fredag, juli 04, 2008

Himlen är oskydligt blå

Idag har jag sagt hejdå till en kvinna och hennes barn. Nu sitter de i en bil på väg mot en för henne, och mig, okänd destination, till ännu ett skyddat boende. Det tredje inom nio dagar. Jag önskar att jag hade kunnat säga: "Allt kommer bli bra", men det vet jag ju inte - de kanske inte ens får stanna i vårt land. Det enda jag kunde säga till kvinnan var att hon har gjort helt rätt, att hon är modig och att hon har gjort det som är bäst för hennes barn. Till barnen sa jag att de gjorde rätt som berättade för polisen vad pappa gjort mot dem och mot mamma, att ingen någonsin har rätt att göra dem illa, att de har världens modigaste mamma och att de kan bli vad de vill för att de är så starka och underbara. Men det känns ändå rätt futtigt.

"Jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns" sjunger Ted Gärdestad. Det vet de kvinnor och barn jag möter varje dag också. Först när den man de älskar förnedrar, kränker och slår dem. När den de älskar sakta, sakta bryter ned deras självkänsla och deras tillit till sig själva. De vet hur det känns när broar till tryggheten bränns när de en dag bestämmer sig för att lämna sin våldsamme man. De lämnar allt; sitt hem, sina vänner, alla saker som är kända för dem. Kan komma utan någonting mer än de kläder de har på sig. De vet ingenting om vad som ska ske med dem nästa dag eller ens om några timmar. Allt de vet är att nu har de fått nog, att de tänker stå upp för sig själva.

Idag när jag slutar går jag på semester i sex veckor. Men innan dess vill jag hylla alla dessa kvinnor och barn jag mött hitills. Ni är så modiga. Jag beundrar er oerhört mycket och er styrka gör att mitt arbete känns meningsfullt. Ni har alla så olika livsberättelser och förutsättningar, men ni har en styrka som är oerhörd. Oavsett om ni står fast vid ert beslut att lämna era misshandlande män eller om ni gått tillbaka till dem så har ni stått upp för er själva, om det så bara var en gång i några timmar, så har ni gjort det. Glöm inte det.

Och till var och en av er som jag just vinkade av, som just nu är på väg till okänd destination: "Mina ögon kommer alltid le mot dig".


Inga kommentarer: