Hemmamamma - jag?

Jag har ju varit mamma i snart elva år nu, allra första tiden med stora killen jobbade jag som undersköterska, vilket innebar många lediga dagar i och med att jag jobbade helger och kvällar. Sedan pluggade jag sju terminer på universitet, vilket innebar många lediga dagar eftersom vi hade föreläsningar mellan två till fyra dagar i veckan, resten var självstudier hemma och dem förlade jag kvällstid eller när stora killen var hos sin pappa. Så fram till han började skolan var jag hemma ganska mycket. Sen jobbade jag i ett och ett halvt år och sen kom lillkillen. Honom var jag hemma med i ett år och tio månader, under fyra av de månaderna jobbade jag deltid.

Jag har alltid sagt att jag blir en bättre mamma om jag jobbar och jag har verkligen menat det. Men sedan jag kom tillbaka till jobbet efter ledigheten med lillkillen så vet jag inte om det är så. Visst fanns det dagar under föräldraledigheten när jag bara ville vara ifred, men mest saknade jag nog vuxna människor att prata med, det var inte jobbet jag saknade. Nu har jag varit ledig i tio dagar, vilket inte går att jämföra med flera månaders föräldraledighet, jag vet, men jag trivs verkligen med att vara hemma. Dagarna har sin gilla gång. Kidsen bråkar och jag blir irriterad, visst, men samtidigt är det en sådan frihet i att få göra vad jag vill av dagen och att dela den med kidsen. Jag älskar mitt jobb, jag valde verkligen rätt yrkesbana och det värt varenda öre jag har i studieskulder. Att jag älskar mitt jobb gör så klart att jag är engagerad och vill göra bra ifrån mig, vilket i sin tur leder till att jag jobbar sent och knappt hinner träffa kidsen och sambon ibland, till och med ganska ofta. Ibland önskar jag att jag kunde nöja mig med ett jobb som jag inte skulle bli så engagerad i (utan att för den sakens skull mena att andra inte kan bli engagerade i det); typ att stå i någon kassa någonstans, packa bullformar eller sätta ihop mobiltelefoner. För då tror jag att jag inte skulle behöva fightas mot klockan varje dag när arbetsdagen närmade sig slutet utan då tror jag att jag bara skulle ta mitt pick och pack och åka och hämta lillkillen i tid varje dag utan att bry mig. Men jag tror inte jag skulle stå ut med att ha ett jobb som jag inte var engagerad i. Och då måste det betyda att jag faktiskt blir en sämre mamma av att arbeta. En mamma som är hemma mindre.

Så jag tror inte det stämmer längre det där med att jag blir en bättre mamma av att arbeta. Jag tror att jag helst skulle vilja vara en hemma-mamma, med många vuxna runtom mig ändå.