Mina föräldrar har inte samma mattider som oss. Lunch vid 14 istället för 12 resulterade i två, okej då, tre människor med mycket låg blodsockernivå. Förut tog vi en sväng till det större samhället och nu har jag ett eget skafferi så vi klarar dessa långa perioder av, i princip, svält. Kex, bröd, festis och kakor. Dessutom har jag smugit in några risifrutti och lite fil i kylskåpet. Förhoppningsvis kan jag nu avvärja de värsta dykningarna ned i blodsockerbristens mörker där irritation och vredesutbrott ständigt ligger på lur. Puh, semesterfriden är räddad!
5 kommentarer:
eller så kan ju mormor och morfar anpassa sig efter majoriteten???! Ett demokratiskt beslut?
Fast risifrutti är ju aldrig fel å andra sidan....
Johoo, det kan man ju önska, men eftersom det inte är jag som står för matlagningen så är det lite knivigt...Nästa gång tänker jag i alla fall göra mat när jag tycker att jag/vi behöver.
Det var jag själv som lyckades publicera min kommentar 4 gånger? Knepigt, men då vet du att det inte var något mer skojsigt än så...
Skicka en kommentar