En i sanning medelmåttig fiskarvikarie

I paradiset måste man också fiska - tycker tre fjärdedelar av familjen. Jag är den fjärdedel som inte riktigt anser att det absolut är varken nödvändigt eller särskilt skoj, men eftersom kidsen ville så kände jag att fisketurerna inte kan vara beroende av att sambon är med. Sagt och gjort, fixade fram två spön, dessvärre utan krokar. Ringer sambon och får handledning i hur krokar ska knytas fast; något med en loop. Ok, daggmaskjakt...trettio minuter och tre maskar senare avslutades maskjakten. Flytvästar till kidsen, ösa vatten ur båten, i med utrustning, bete och kids, äntligen på sjön. Lillen fastnade med kroken i näckros på en gång men det fixade jag. Fasligt dåligt med fisk dock så stora killen rodde oss till bättre ställe. Det är lugnt, vindstilla. Plötsligt får stora killen napp, en medelstor, fin aborre! Jag ska hjälpa honom få upp den, men då löses min fina krokknut upp och fisken försvinner i djupet. Snopet! Vi härdar ut en stund till, sen ror vi in. Sorry kids, men jag är bara vikarie, lovar att göra om och göra bättre.