söndag, augusti 31, 2008

Vuxenkänsla


I hela mitt liv har mina föräldrar försörjt mig med härligt god lingonsylt. Sedan jag hittat mannen i mitt liv så har även blivande svärföräldrarna försett oss med detta. Idag har jag för första gången kokat lingonsylt själv och det känns löjligt vemodigt; mitt lingonsyltssjälvförsörjande är ännu ett bevis på att jag är vuxen. Att jag ska kunna klara mig själv. Och det gör jag ju, men ibland är det bara så mysigt att få känna sig ompysslad som ett barn igen, bland annat genom att få lite lingonsylt då och då. Återstår att se om min lingonsylt smakar lika gott som den jag tidigare fått.

Husköpsbonus!


I en gammal köksinredning från sextiotalet som finns i garaget hittade jag denna pärla; ett bakbord! Helt underbart och mycket användbart! Kom väl till pass vid morgonens surdegsbrödbak. Nu ska jag käka sambons scones till frukost. Mums!

lördag, augusti 30, 2008

Närkontakt av tredje graden

Idag var jag och lillkillen ute i skogen hela dagen med mina föräldrar. Vi plockade massor av lingon - hade kunnat plocka trippelt så mycket minst om vi orkat, blåbär som kommer räcka till en paj samt några kantareller. Solen sken ibland och det var varmt i luften. Det var helt enkelt ljuvligt! Men när vi plockat färdigt började eländet! Först fick vi närkontakt med flygmyror. Dessa kungligheter hade bestämt sig för att biltaket var the place to be - det var helt översvämmat med flygmyror när vi skulle åka iväg, usch! Väl inne i bilen hittar jag några älgflugor och i jämförelse med dem blev ju flygmyrorna fullt acceptabla, ja, snudd på ofarliga! Jag slog och mosade tills alla jag såg var döda! Vi pustade ut en stund i Paradiset innan vi åkte hemåt. Jag satt lojt tillbakalutad i solen och njöt när jag kände hur det kröp något på ryggen. Jag viftade bort krypet med handen och får till min fasa se att det som kröp omkring på mig var en fästing! Dubbel-usch! Ja, det var närkontakt av tredje graden med tre insekter vars existens jag ställer mig mycket frågande till. Imorgon blir det mer surdegsbröd och så ska jag göra lingonsylt för första gången i mitt liv. Kul - ser fram emot morgondagen!

fredag, augusti 29, 2008

Äntligen helg - mina öron har skavsår!

"Lilla Staden har förvandlats till ett Monaco i miniatyr" kan man läsa i lokalpressen. Detta innebär att det i dagarna fyra körs gokart från morgon till kväll i "city". Om man ser på bilden kan man ju tro att jag stått strax bakom gallret som åskådare till detta, men icke - detta är helt sonika utsikten från mitt kontorsfönster! Eftersom mitt arbete till stor del går ut på att ha samtal med människor så måste jag resa mig upp för att se ut eftersom jag har insynsskydd längst ned på fönstren och jag kan ju välja att inte stå upp och titta ut på spektaklet. Men, däremot kan jag inte hitta någon volymknapp till spektaklet! Så jag har tvingats att höra en massa speakersbabbel om vem som åker nu, hur det gick för det och det företaget, vem som ska åka sen, vilken tid nästa programpunkt är. För att inte tala om detta motorljud från dessa små pyttebilar!! Och när det för en gångs skull är paus i eländet så envisas arrangörerna med att spela musik på hög volym istället. Jag hör inte vad jag tänker, vilket efter några dagar i detta kakalorum från morgon till eftermiddag fått konsekvensen att jag inte kan tänka längre. Tack och lov har jag nu stämplat ut mig (jo, det är sant, vi stämplar in och ut oss här, gammalmodigt tycker jag - men vem är jag att tycka att vuxna arbetstagare borde få eget ansvar för att arbeta de timmar de ska?) och ska pallra mig hem.

Glad som en lärka!

Skulle bara ha Tipp-ex eftersom jag envisas med att skriva med bläck i almanackan och har tappat bort Tipp-exflaskan. Gick in i bokhandeln och köpte Tipp-ex. På väg ut passserade jag ett bokbord där de sålde böcker för tjugo kronor! Så jag köpte tre böcker för sextio spänn! Hujedamej vilket kap!

torsdag, augusti 28, 2008

Den ena handen ger, den andra tar

Nu känner jag mig allvarligt upprörd över min kommuns sätt att hantera kommuninvånare som har behov av särskilt stöd. Exempelvis; en avdelning ger pengar till behandling för missbruk, efter avslutad behandling ger nästa avdelningen avslag på ansökan om pengar till bostad. Dock finns det lagligt krav att se till att individerna i vårt land har mat, varpå samma person beviljas en matrekvisition - trist bara att personen i fråga (som inte fick någon bostad) inte har någonstans att ställa maten som kan inhandlas för pengarna... Annat exempel: en avdelning har bestämt att kommuninvånarna inte får något ekonomiskt bistånd om inte alkoholister varje morgon kan lämna ett negativt urinprov på en annan avdelning. Det finns inget stöd för detta i socialtjänstlagen! Det kan väl inte bara bestämmas att i vår kommun ger vi bara pengar till nyktra personer. Vad gör det för egentlig skillnad om de lämnar ett negativt u-prov på morgonen, femton sekunder senare kanske de häver i sig en kvarting! Jag fattar ingenting. Det är bara trams och påhitt, så oerhört kränkande behandling av dessa personer, som redan befinner sig i en svår situation. Ytterligare exempel: En person som haft det lite trassligt har fått hjälp av ena avdelningen att få ordning på sitt liv och ska börja studera och i och med det bli självförsörjande. Behöver dock pengar till en hyra - en hyra - får avslag av andra avdelningen och konsekvensen blir således att personen får vänta ett läsår med att påbörja studier, vilket i sin tur resulterar i att personen kommer behöva pengar till uppehälle ett år till. Igen; jag fattar INGENTING! Vad är det för organisation jag befinner mig i?! Jag blir mörkrädd! Och då har jag ändå ett hus att gå hem till om några timmar, med ett kylskåp fullt av mat och jag behöver inte slåss mot något sug efter någon drog. Om jag inte hade det; om jag hade missbruksdemoner att slåss emot och inte hade tak över huvudet när kylan och mörkret sänker sig i augustikvällen - då skulle det kännas som att slåss mot ett oövervinnligt monster eller som att banka huvudet gång på gång i en ogenomtränglig, oöverstiglig mur. Jag säger som norrlänningen i "Expedition Robinson":

SKÄMMES TA MIG FAN!

Håll tummarna!

Häromdagen fick vi ett förslag på meny till bröllopsmiddagen. Själv är jag ganska noga med att stava rätt, men det är inte vår driftchef (vilket tydligen är synonymt med kock):

kräftskjärtar, blomkållscreme, fritterad

Mmm, det är ju bara och hålla tummarna för att han är duktigare på att laga mat än stava.

onsdag, augusti 27, 2008

Moment 22 i matlagningskonsten

Min blivande make har vissa krav gällande matlagning; ingen frukt i maten, ingen ädelost, kesella m.m. (han lämnade en lång lista till min mamma för en tid sedan så hon vet vilka matlagingsramar hon bör befinna sig inom när hon lagar mat till honom). I söndags blev det lite tacofärs över efter taco-middagen. Ikväll skulle jag därför för första gången göra en tacopaj. Googlade och hittade ett recept som jag använde. Det blev succé! Lillkillen åt i och för sig bara kanterna, men sambon (som sällan ger min matlagning uppriktigt beröm, vilket dessvärre säger mer om min matlagning än om honom) och stora killen glufsade i sig hur mycket som helst. Sambon sade flera gånger att han tyckte pajen var supergod. Senare sa jag: "Kul att du tyckte om pajen"! Misstänksamt undrade han: "Var det nå't konstigt i den eller? Surdeg eller nå't"? Var ju tvungen att svara att om det var något konstigt i den så skulle jag ju inte säga det (för då skulle han kanske inte tycka om den nästa gång). Fast om jag inte berättar vad det är i så kanske det genererar en sådan misstänksamhet att han inte tycker om den nästa gång...Moment tjugotvå alltså...

Här kommer receptet på surdegsbröd!

Jo, det blev gott. Har även testat det på en erfaren bakintresserad granne och hon tyckte också det smakade mumsigt (testa med fördel Philadelfia light med örter på), så varsågoda:

Världens godaste surdegsbröd
3 limpor

Dag 1:
30 g salt
40 g surdeg
50 g linfrö
200 g solrosfrö
300 g rågkross
500 g kallt vatten

Dag 2:
75 g jäst
500 g vatten
350 g mörk sirap
650 g grovt rågmjöl
300 g vetemjöl

Dag 1: Rör ihop allt i en bunke. Låt stå över natten.
Dag 2: Lös upp jästen i lite av vattnet, tillsätt resten av vattnet plus övriga ingredienser. Blanda ihop med degen från dag 1. Det blir en ganska lös deg. Låt jäsa en halvtimme i bunken.
Klicka ner degen i tre avlånga sockerkaksformar (bör smörjas och bröas lite grann) och jäs i ytterligare 30 minuter. Grädda längst ner i ugnen, 200 grader i 50-55 minuter. Låt svalna inlindade i bakhanddukar.

Så himla många bra tips på bröllopssajten...eller i alla fall roliga!

Ok, here we go (detta finns i planeringskalendern som en uppgift att göra en månad innan bröllopet): Välj ut en ny doft och använd den endast under tiden kring ditt bröllop. Med hjälp av samma doft kan du senare återskapa känslor från bröllopet. Vilket förtäckt sätt att säga: Köp en ny parfym och hoppas på lika bra sex som du förväntas ha på bröllopsnatten nästa gång du använder parfymen (kanske när du känner att passionen slocknat lite!). Jag menar, så många bridezillas som härjar fritt på sajten (och jag erkänner, jag har en liten bridezilla-tendens) så lär det enda deras blivande makar associerar den där nyinköpta parfymen med vara stressad, irriterad, oresonlig, oresonligt krävande, kanske rent utav aggressiv blivande fru, så det lär inte bli något höjdarsex när den parfymen sprejas på efter bröllopet.

tisdag, augusti 26, 2008

Blev stressad, sen lugnade det ned sig...

Som ni kanske vet ska jag få gifta mig med mitt livs kärlek om 39 dagar. Som den surfare jag är har jag såklart blivit medlem på en bröllopssajt och där finns det en forumtråd om planering av bröllop. Innan jag läste den kände jag mig ganska lite stressad inför bröllopet - tycker vi har koll, men när jag läste den blev jag helt stressad av alla andras stress och tänkte - jag måste ha missat något eller ganska mycket för så här stressad är inte jag! På den här sajten finns då flera mycket bra verktyg, bland annat ett för planering av bröllop, så jag gick in på den. Alla uppgifter som inte är utförda blinkar med ett klarrött utropstecken och det var femton stycken arga utropstecken. Utöver det var det en hoper uppgifter som vi inte heller gjort, men de framkallade inga aggressiva utropstecken - tack och lov för det! Så nu känner jag mig lite lugnare igen. Och för att göra mig ännu lugnare tänker jag skriva ut den där planeringslistan så jag har den med mig och slipper se de där hoppande, illröda utropstecknen något mer, snacka om stressande!

Sifferirritation

01037682140278898606
var OCR-numret på en av räkningarna, alltså ärligt talat, borde det inte finnas någon gräns för hur många siffror det får vara i OCR-numret?

American pancakes

Idag käkade vi amerikanska pannkakor till kvällsmat. Det är mucho gott! Receptet är för 8 pannkakor så när vi är alla 4 gör jag tredubbel sats. Hittade receptet på en amerikansk receptsida där receptet hade hittats i någon mormors receptbok.

3,6 dl vetemjöl
3½ tsk bakpulver
½ tsk salt
1 tsk socker
3 dl mjölk
1 ägg
3 tsk flytande margarin

Blanda mjöl, bakpulver, salt och socker i en stor skål. Gör en grop i mitten och häll i mjölk, ägg och flytande margarin. Vispa till en jämn smet.

Värm en stekpanna över medelvarmt. Häll eller skeda i smeten, använd drygt en halv deciliter till varje pannkaka. Bryn på båda sidor och servera varm.

Det är gott att äta med sirap (vanlig eller lönn), sylt eller t.ex. blåbärsgrädde:

1 dl vispgrädde
1 dl lätt creme fraiche
3/4 dl blåbärssylt
eventuellt lönnsirap

Vispa grädden till skum. Tillsätt creme fraichen och rör till en jämn smet. Rör ner blåbärssylten och smaka av med lite lönnsirap. Ställ blåbärsgrädden kallt. Smaklig måltid!

I'm so excited!

Just nu står mina första bröd gjorda på surdeg i ugnen. Det luktar gott och förhoppningsvis kommer det även smaka gott. Om det gör det kan jag lägga ut receptet sedan. Alltså: inget recept = inte så gott. Nu ska jag slänga ned lite badkläder åt mig och kidsen för denna regniga eftermiddag tycker jag det är passande med besök på badhuset. Som anställd i kommunen går jag dessutom in gratis och gratis är ju nästan alltid roligt eller gott!

söndag, augusti 24, 2008

En utmaning!


Det är kväll. Jag är trött då jag sovit för lite i helgen. På fredagen var jag hos en av mina bokcirkelvänner och pratade halva natten (somnade två) och igår var det ju körfest och då somnade jag tre. Ikväll masade jag mig ändå ut på en rask promenix och tog en lång, varm dusch. Dags för kvällstoaletten och då kommer sambon och visar upp någon liten mojäng han lyckats sätta ihop, en tankenöt han fått i reklambrev från Illustrerad Vetenskap. När jag kommer till sängen ligger dessa bitar utspridda på min sida av sängen (se fotot ovan). Och jag önskar verkligen att jag bara kunde ta bitarna och lägga bort dem och strunta i att försöka sätta ihop dem, strunta i vem av oss som sätter ihop dem snabbast (för det är klart jag kan sätta ihop dem, herregud om sambon kan så kan jag!), men jag vet att så fort jag slutat blogga kommer jag anta utmaningen. Så är det. Nåväl, det är lika bra jag sätter igång och får det överstökat! Wish me luck!

Älskar musik!


Efter konsert i världsmetropolen Årjäng är vi nu på körfest. Å vi sjunger å sjunger å sjunger och det är så härligt upplyftande och dessutom med världens goaste körvänner. Jag har en superkväll!

lördag, augusti 23, 2008

Freudian slip of tounge

Igår skulle vi då kolla på vigselring åt mig. I lilla staden är guldsmedsutbytet mycket begränsat varför vi gick in i en sådan där franchisekedja, smyckesbranschens motsvarighet till Lindex. Väl därinne tar expediten fram de vigselringar som finns. Jag frågar lite om utbyte av stenar , ändring av tjocklek, vitt och rött guld och provar sedan - det ska ju passa ihop med förlovningsringen. Sambon hjälper intresserat till, kommer med synpunkter och förslag. Så tar han en ring i vitt guld med en massa små diamanter i och säger:
- Men den här då?
Då hör jag till min fasa hur jag svarar:
- Neej, dom var så små...(tystnad)...jag menar, det såg lite rörigt ut.
- Neheejdu, jag hörde vad du sa först gumman!
Och okej då: Jag kommer ha den där vigselringen tills döden skiljer oss åt, vilket förhoppningsvis är minst femtio år och ja, jag vill ha en eller flera stora, fina stenar som syns, inte små, små plottriga stenar som gör att det mest ser ut som en skrapning i ringens yta! Fast jag hade väl inte tänkt uttrycka det sådär rakt på liksom. Expediten log lite i smyg i alla fall, det var kanske inte första gången som en blivande brud uttryckte sig lite...brutalt gällande önskemål kring ringen kan jag tänka mig.

fredag, augusti 22, 2008

Idag har jag bestämt mig för att vara busig

Idag blev jag superbesviken på en sak på morgonkvisten, skickade ett mail om min besvikenhet till min nära samarbetspartner och i samråd kom vi överens om att jag skulle vara lite busig (och hon är polis så det känns som ett ganska tryggt bus). Fast eftersom det dröjer ett tag till jag ska göra mitt bus så kan jag inte berätta vad det är än, men när jag genomfört det så kommer jag skriva vad det var. Men bara känslan är rolig, jag tror inte att jag gjort ett sådant här bus sedan jag blev vuxen faktiskt. Kommer nog kännas lite pirrigt innan, men vad ska de göra - ringa polisen?

torsdag, augusti 21, 2008

Om man är nästan nykterist...

...är det bra att ha en sambo som anser att det bör finnas ett visst grundutbud av alkoholhaltiga drycker i vårt hem. Dricker alkohol gör jag nästan aldrig, men däremot kan jag använda en matsked eller tre i bakverk eller till matlagning; punsch, rom eller konjak. Dessvärre anser sambon att detta är högst irriterande; varje flaska jag är så dum att jag berättar att jag tagit yttepyttelite ur verkar vara en speciell flaska som ska sparas till ett speciellt tillfälle. Han blir nästan arg på riktigt och han är en genuint snäll och tålmodig man, så det är ovanligt att han blir nästan arg. Det som gör mig lite förvirrad är dock att han fortfarande (efter åtta års förhållande) försöker få mig att dricka alkohol - något som inträffar mycket sällan. Och om jag hade druckit den där alkoholen istället för att använda den till matlagning och bakning - hade han blivit lika "nästan-arg" då?

Anyway, eftersom alkoholen står i vårt gemensamma hem och min sambo är mycket frikostig med att bjuda gäster på den, så tycker jag nog att jag, som icke-gäst, utan delägare i denna bostad, har rätt till en viss del av de där alkoholhaltiga dryckerna. Om jag sen dricker upp, bakar upp eller lagar upp min del torde vara av mindre intresse för och definitivt inte en källa till irritation hos sambon!

onsdag, augusti 20, 2008

Lillen saknar mamma

Nu har lillens sommarlov tagit slut och han är åter på förskolan. Och han saknar mamma. Till och med så mycket att förskollärarna idag undrade om vi hade möjlighet att hämta honom lite tidigare under en period. Kollade almanackan och det funkade alla dagar utom en, men det får lösa sig. Så nu får jag gå hem tidigare och jobba lite mer på kvällarna istället några veckor framöver - det känns lite mysigt! För det är stor skillnad att komma hem strax efter tre istället för halvfem - då hinner jag ju göra något på eftermiddagen med kidsen; åka till skogen, badhuset, baka eller bara mysa hemma.

Experimentlust!

Vad är då detta? Jo, jag tycker ju om att baka, mestadels efterrätter, men även matbröd. Nu tänkte jag prova på surdegsbröd och har därför startat en surdeg från början. Så här ser den ut nu och om fem dagar kan jag baka med den. Det ska bli intressant att följa surdegens utveckling. Dessutom ställer jag mig lite frågande till hur lång tid det kommer ta innan jag tröttnar på att mata surdegen och sköta om den...men innan dess har jag förhoppningsvis hunnit baka flera goda matbröd.

Radiodokumentär om hedersrelaterat våld

P3 dokumentär har gjort ett program om mordet på Fadime Sahindal. Det är en mycket bra dokumentär, värt att lyssna på för alla. Är du socialarbetare som jag? Stäng kontorsdörren, tryck på upptagetlampan, det berör i synnerhet dem som möter barn, ungdomar och familjer i sitt arbete, det är en kunskap du behöver i ditt yrke.

http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/artikel.asp?ProgramID=2519&Artikel=2053654

tisdag, augusti 19, 2008

Måste uppsöka läkare!

Imorse gick jag upp sex för att ge mig ut i motionsspåret och springa sex km för tredje gången i mitt liv. Första gången gick bra, andra gången gick mycket bra och tredje gången började ännu bättre - fram till 3 km...

När jag var 20 år fick jag ansträngningsastma och därmed en inhalator med bricanyl. Sedan dess har jag uppenbarligen inte ansträngt mig så mycket förrän idag. Strax efter tre km kommer en backe på ungefär hundra meter. Mitt i backen kände jag hur det blev svårare att andas och att det inte berodde på den naturliga anledningen andfåddhet. Det kändes som att jag inte fick ned luft i lungorna. Jag kämpade mig vidare uppför hela backen och väl uppe blev det ännu värre. Till slut fick jag börja gå istället för att det blev så tungt att andas. Efter några minuter lättade det, men så fort jag satte fart igen så kom det tillbaka efter en liten stund. Då slog det mig att jag verkligen ansträngde mig och att det säkert var astman som visat sitt fula nylle igen. Så typiskt, när jag äntligen börjat springa och äntligen fått upp lite fart så sätter luftrören igång och trilskas! Så nu måste jag söka upp en läkare för att få en inhalator eller vad det nu är för medicinering nu för tiden. Meanwhile får jag väl börja gå raskt igen eller lunka mig runt i spåret. En positiv sak dock, jag tror jag sprang förbi en Karl-Johansvamp, så dit tänker jag återvända för att kolla om det var det och om det i så fall finns fler.

måndag, augusti 18, 2008

Pappershaveri

Åh, suck!

I början av juni var jag i huvudstaden för att få utbildning av Kriminalvården i att vara partnerkontakt för IDAP, det innebär i korthet att vara ett stöd för de kvinnor vars män går i behandling för att de använder våld mot henne. Jag har för länge sedan kommit fram till att det är viktigt att arbeta med barn som bevittnar våld och att det är något jag skulle vilja göra. Regeringen tycker också att det är ett viktigt område så de har avsatt pengar för detta arbete. Det är länsstyrelserna som fördelar pengarna och sista ansökningsdag var en av dagarna som jag var i Stockholm. Jag fick i uppdrag att skriva ansökan om medel till en gruppverksamhet för barn som bevittnat våld och den var färdig dagen innan socialnämndens sammanträde. Jag var uppe sent på kvällen och skrev och tidigt på morgonen för att få ansökan färdig. Socialnämnden måste godkänna att en ansökan skickas in och det var det första jag var nervös för, men de tyckte det var en bra verksamhet och en bra ansökan så de beslutade att den skulle skickas in. Nämnden sammanträdde på sista ansökningsdagen så nämnden beslutade att faxa in ansökan till länsstyrelsen. Idag ringde jag länsstyrelsen för att höra när besluten om vilka verksamheter som beviljats medel skulle komma. Då informerades jag att medlen redan fördelats, men att ingen ansökan inkommit från min kommun! Jag blev så besviken och irriterad! Det behövs pengar för att starta gruppverksamheten för barn som bevittnat våld och jag lade ned många timmar på att skriva ansökan, få rätt budget, bra språk, formulera syfte och mål - ja, jag slet in i det sista, och så kom den aldrig fram till länsstyrelsen. Och egentligen spelar det ingen roll var den fastnade, för ansökningsprocessen är över och medlen fördelade så det går nog inte att göra något åt det, men jag är bara så himla besviken! Allt slit för ingenting.

söndag, augusti 17, 2008

Tacksam för semestern...

...som är slut nu för den här gången. Har haft sex underbara veckor tillsammans med kidsen och sambon, föräldrar, syskon, syskonbarn, svärföräldrar, svågern, vänner, naturen, solen, vattnet, tystnaden, skratten, maten, efterätterna, bären, huset, trädgården, livslust, återseenden, sommarregnsdoft, solnedgångar, morgonpromenader i nyvaken sol, svampar, böcker, kärleken, kramarna, närheten, sanden, friheten. Imorgon åter till kontoret med almanackan full av inbokade möten och deadlines, men inte än...inte än. Nu ska jag krypa ned i sängen och läsa min bok i lugn och ro medan sommarregnet studsar mot takpannorna och fönsterrutorna. Medan sambon och barnen sover, förhoppningsvis medvetna om hur oerhört starkt min kärlek är till dem.

Varje gång efter en semester säger jag att jag ska bli bättre på att komma ihåg hur mycket jag uppskattar att vara hemma, men efter några veckor är jag där igen, brinner för mitt arbete, kämpar med klockan för att hinna hämta lillen i tid, stuvar om i almanackan för att få plats med just den här människan som behöver stöd så snart som möjligt. Men nu, nu ska jag verkligen bli bättre på det här med balansen mellan jobb och privatliv och glömmer jag bort det fort så har jag ju snart semester med familjen igen. Det ser jag fram emot.

Sörjer skog


Glad gav jag mig av till "min" skog. En fantastisk skog med kantareller, blåbär, rödgul trumpetsvamp, Karl-Johansvamp, berghällar för barnen att leka på. Det fanns så mycket trumpetsvamp och blåbär att det bara gick att "hämta" om vi fick middagsgäster - precis som tivolits "vinst varje gång". Det var ett sådant där ställe som det tar flera skogsturer och timmar av strövtid innan man hittar. Och nu...kantarellmarken är orörd, till viss del finns blåbärsriset och trumpetsvampsområdet kvar, men berghällarna! Och Karl-Johan stället! Borta, skövlat och förstört! Jag som såg fram emot Karl-Johan idag. Ska gå tillbaka till kantarellstället och sedan leta nytt Karl-Johanställe. Hej då min fina skog och tack för de rikedomar du gav mig!

lördag, augusti 16, 2008

Underbart med ursäkter att göra banoffépaj

Igår fick vi veta att en av sambons vänner med familj hälsar på över natten. Började genast fundera på vilken efterrätt vi skulle bjuda på. Kom på att det var länge sedan jag gjorde denna busenkla och supergoda paj i fyra lager. Perfekt för sommaren då det inte behövs någon ugn!

Koka en burk kondenserad mjölk i 2 timmar. Koka utan lock och se till att burken hela tiden täcks av vatten. Smula 300 g digestivekex och mixa ihop med 100 g flytande margarin. Bred mixen i botten på en pajform (ej på sidorna). Låt konservburken svalna något innan den öppnas och bred ut kolakrämen på kexbottnen. Skiva banan över kolakrämen. Vispa grädde och bred ut överst. Pajen blir ännu lite godare om den görs kvällen innan.

fredag, augusti 15, 2008

Liseberg släng dig i väggen


Stora killen ville förvånande nog inte till Liseberg. Sommarens olyckor där hade avskräckt honom. Istället tog vi med brorsan med familj och kidsens morfar till Universeum. Vilket ställe! Det är ju åtta år mellan mina skruttar så ibland är det svårt att hitta ställen både treåringen och elvaåringen tycker är roliga, men det var aldrig något problem på Universeum. Först kollade vi in alla djuren - stora killens favorit var hajarna medan lillen tyckte det var roligt att se alla fiskar från "Hitta Nemo". Sedan var det våningen med rymd, musik och kroppen. Allra sist fordon och att utmana sig själv eller andra. Vi hade så kul och hade kunnat fördriva hela dagen där istället för som nu; tre och en halv ynka timmar. Jag tror att jag som vuxen hade haft roligt på egen hand till och med! Så hurra för Universeum där man kan lära sig en massa!

torsdag, augusti 14, 2008

Stora killen räddade mig!


Är på besök i Göteborg. Glömde linsvätskan hemma och för att göra etter värre lämnade jag även glasögonen hemma. Jag ser ganska dåligt, så utan linser och glasögon kvalar jag med lätthet in i gruppen synskadade. För en timme sedan hittade stora killen ett apotek och där hade de små praktiska reseförpackningar med linsvätska. Dessvärre ska linserna ligga i blöt några timmar och strosandet bland en massa skojsiga affärer är inte alls lika stimulerande och framförallt inte lika köpframkallande, vilket i och för sig är bra. Efter lunch ska vi på Universeum och till dess har jag förhoppningsvis återfått synen.

onsdag, augusti 13, 2008

Rekonstruktion av mödomshinna eller ej?

Debatten har åter igen blossat upp kring huruvida det är rätt av landstinget att rekonstruera mödomshinna för de tjejer/kvinnor som har krav från sin omgivning på sexuell renhet innan äktenskapet. Länge velade jag hit och dit, läste argument både för och mot och tyckte att båda sidorna hade argument jag höll med om. För-sidan framhävde att en rekonstruktion av mödomshinnan kunde hindra kvinnan från att bli utsatt för hot och våld och mot-sidan menade att en rekonstruktion av mödomshinnan innebar att vårt samhälle accepterade de normer och värderingar som ligger bakom det hedersrelaterade förtrycket och våldet (HRVF) där kvinnans sexuella renhet är grundläggande. Det är viktigt att komma ihåg att HRVF innebär att barn och vuxna som lever i vårt samhälle och överallt i hela världen förnekas de rättigheter som slagits fast i FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:S deklaration om de mänskliga rättigheterna. När jag läste Nalin Pekguls debattartikel kände jag att hon hade ett argument som jag kunde ställa mig bakom. Om landstinget utför dessa rekonstruktioner av mödomshinnan luckrar vi upp myten om mödomshinnan på så vis att ingen längre kan veta om mödomshinnan är "äkta" eller inte. Om ingen längre kan veta om mödomshinnan är "äkta" eller ej så måste den förr eller senare förlora i värde. När den förlorar i värde är det en bit på väg mot frigörelse för de personer som drabbas av HRVF

En annan fråga är ju om mödomshinnan finns eller inte. De barnmorskor jag har pratat med säger att det i alla fall inte är en hinna, utan snarare en krans av veck i slemhinnan, som i unga år skyddar mot smuts, men som faktiskt finns kvar hela livet.

Vill du sätta guldkant på tillvaron?

Igår såg jag att en sv storstans trevligaste kollegor joinat FB. Vi tillbringade några intressanta och roliga konferensdagar på Djurönäset 2007. På kvällen bjöds det lite tilltugg och av henne fick jag ett tips som jag är evigt tacksam för. Here we go:

Ta ett kex (nästan alla funkar, men finncrisp och grövre kex är lite extra gott), bred ett lager fikonmarmelad på och toppa med lite ädelost. Varsågod - en guldkant på tillvaron!

tisdag, augusti 12, 2008

Nu har jag förtjänat att softa resten av dagen

06:15 upp och sprang 6 km för första gången i hela mitt liv. Inspirationen att göra detta kommer från kakor, glass, snacks och pajer som intagits under sommaren. 17 maj inhandlades min brudklänning och jag vill inte komma dit i september och höra att den måste läggas ut (inte sys in den heller för den delen) eftersom den passade perfekt sist. Sedan har förmiddagen bara rasslat på; klippt gräsmattan på dryga 1 000 kvadratmeter och dammsugit nedervåningen. Nu tänker jag unna mig att softa resten av dagen. Ska ta med kidsen ut i skogen och leta blåbär och svamp. Dessutom tänker jag göra enkel kvällsmat; krusbärskräm och mackor. Men det tycker jag att jag förtjänat, så mycket hushållsarbete och motion som jag hunnit med so far!

måndag, augusti 11, 2008

Rent hus i fjällen

video
Denne oväntade gäst gav begreppet "rent hus" en mer bokstavlig innebörd...

Körabstinens!

I vanliga fall, d.v.s. i jobbtider, brukar jag vid det här laget glädja mig åt den stundande körövningen på måndagkvällen. Men kören har också semester och idag känns det som att körsemestern är onödigt lång. Känns som hundra år sedan jag träffade körkollegorna och sjöng, även om vi träffats för lite social gemenskap under sommaren. Det är så oerhört kul att sjunga i allmänhet och i kör i synnerhet. Dels den sociala gemenskapen, men också den musikaliska gemenskapen, att tillhöra något större, att min röst är en liten del av körens totala röst, att synkas ihop med andra röster under ledning av en duktig körledare - ja, det är häftigt. Och idag saknar jag min kammarkör lite extra mycket!

söndag, augusti 10, 2008

Höjden av ironi!


Skulle laga middag; dragonkyckling. Samtidigt är jag nära slutet i boken jag läser så jag tog med mig boken ut i köket. Skulle skära kyckling. Lägger boken på spisen så att jag kan slänga ett getöga då och då när jag lagar mat. Sätter på stekpannan där jag ska bryna kycklingen. Skär filéerna. Lite tankar utan något egentligt innehåll far omkring i hjärnan. Registrerar en doft av bränt, reagerar inte. Skär genom kycklingköttet, tre bitar av varje filé, sambons sista semesterdag, vad ska vi göra nästa vecka jag och kidsen, säkert till stugan med pappa, plocka blåbär och svamp, kanske hittar de där taggsvamparna igen, undrar var katten tog vägen, undrar hur boken slutar, nästa söndag är min sista semesterdag, hur kan jag vara så bra på att koppla bort jobbet när jag är ledig så här länge, kanske skulle bli hemma på heltid ändå, det skulle nog funka, idag blir det ingen gräsklippning, men vad det luktar bränt....................... Men för böveln!! Jag satte på fel platta och lyckades bränna bokens framsida, som är fint inplastad eftersom det inte är min utan bibliotekets bok!

Höjden av ironi måste dock vara bokens titel - tror inte att framtidens hemmafruar flamberar böcker när de står och lagar söndagsmiddagen. Å andra sidan räknar jag mig inte till hemmafru, snarare till kategorin bokmal och bokmalar borde med sin något disträ läggning få dispens från kravet att kunna laga mat och läsa samtidigt då matlagning är en högst illitterär aktivitet. Däremot vet jag att det finns en hushållsskola här i närheten. Finns och finns, fanns är nog rätt tempus, på nittiotalet gick en vän till mig där. Hon hade garanterat aldrig bränt en bok för att hon satte på fel platta, hon hade aldrig satt på fel platta ens. Kanske ska kolla upp om den där skolan fortfarande finns ( så mycket har dessvärre inte hänt på jämställdhetsområdet sedan nittiotalet) och i så fall anmäla mig dit. Stackars fästmannen! Det är inte någon framtidens hemmafru han fått tag i. Men efter åtta år misstänker jag att han insett det redan innan dagens bokflambering...

Ett ekonomiskt misslyckande!

Stora killen ÄLSKAR (och det är ingen underdrift) tv- och dataspel. Nu är det något nytt spel för 99 spänn han och hans bästa polare spanat in på ICA Maxi. Han har tjatat på mig hela dagen om han får köpa det eller inte och jag har svarat jag vet inte. Så kom sambon på den klyftiga idén att de skulle få jobba ihop till spelet. De skulle få pengarna och skjuts om de rensade en grusplätt på kanske högst 25 kvadratmeter från ogräs. Stora killen insåg inte det fiffiga i detta, men det gjorde hans kompis och nu är de ute i regnet och rensar ogräs, sambon har försett dem med hinkar och lämpliga redskap.

Och någonstans tänker jag att jag har missat något, han inser inte att han precis som alla andra måste jobba för att tjäna pengar. Visst måste han göra vissa saker för att få veckopengen, men det är ju saker som egentligen är självklara; städa rummet, hjälpa till med maten, duka m.m. Jag har verkligen varit superdålig på att förbereda honom på att materiella ting inte är självklarheter utan att det krävs arbete för att få de saker han vill ha. Jag tror att det har blivit så för att jag varit ensamstående med honom sedan han var två och även om jag vet att det aldrig var ett alternativ att fortsätta leva med hans pappa, så känner jag ändå att jag berövat honom den normativa kärnfamiljen och att jag därför står i skuld till honom. Fast det är ju oerhört oansvarigt att försöka betala den skulden till honom genom att få honom tro att han bara kan få saker genom att be utan att behöva anstränga sig - ja, genom att skämma bort honom helt enkelt. Det insåg jag där vid matbordet nyss när stora killen inte insåg att det var ett ganska bra erbjudande han fick, medan hans kompis insåg det på en gång. Så nu måste jag bättra mig! Jag måste hinna lära honom denna oerhört grundläggande kunskap innan det är för sent; du måste arbeta för att tjäna brödfödan (och en eventuell guldkant på tillvaron).

Jordgubbspaj med knäcktäcke

För mig är ett säkert sommartecken när det går att få tag i jordgubbar och jag älskar att avnjuta dem med vaniljglass - mumma! Fast så här mot slutet av sommaren så har jag nästan tröttnat på jordgubbar och glass och då brukar jag göra paj av jordgubbarna istället. På söndagarna äter vi alltid efterrätt i vår familj och idag blir det denna efterrätt.

Jordgubbar valfri mängd
½ dl sirap
125 g smör
½ dl vispgrädde
½ tsk bakpulver
2 dl socker
1 3/4 dl vetemjöl
2 dl havregryn
½ tsk vaniljsocker

Skiva jordgubbarna och lägg dem i en rund pajform. Smält smöret och blanda samman med grädde och sirap. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Häll gräddblandningen i de torra ingredienserna och blanda till en röra. Häll över jordgubbarna och in i ugnen ca 45 minuter 150 C. Servera med vaniljglass eller vaniljsås.

lördag, augusti 09, 2008

Sista turen


Sveriges högsta vattenfall blev sista fjällturen. Vackert, vått och vemodigt. Vi har haft fina dagar i fjällen. Klarat oss utan regn även om det varit kyligt och ibland molnigt. Nästa gång vi kommer ska vi gifta oss och hoppas att höstens sprakande palett välkomnar oss. Till dess, hasta la vista fjällen!

torsdag, augusti 07, 2008

Finns det ingen blåbärsgräns?


Lillkillen formligen ÄLSKAR blåbär! Han plockar och plockar och plockar, vilket ju är helt super om vi är i skogen för att plocka blåbär. Men om man inte är det, utan är i fjällen för att vandra, då kan blåbärsplockningen bli lite...ja, lite för mycket blåbärsplockning helt enkelt. Det finns ju som bekant en trädgräns och personligen önskar jag att det fanns en blåbärsgräns, men icke. De (blåbären) bangar inte för lite karg miljö, neheejdå, snällt växer de i hela fjällen, nästan upp på topparna. Och som sagt, vore det inte för lillens förtjusning i dessa bär så vore det ju positivt, men när nu saker är som de är - hit med en blåbärsgräns!

onsdag, augusti 06, 2008

Den lille befälhavaren


Bar lillen på dagens fjälltur. Stod still ibland för att vänta in stora killen eller vila lite. Helt plötsligt när jag saktar in för en mikropaus säger lillkillen: "Sätt fart"! Eeeh...och var fick han luft ifrån? Tror att den friska fjäll-luften stigit honom åt huvudet. I alla fall så traskade jag vidare och har definitivt skaffat mig träningsvärk till imorgon. Bar lillen ända upp till dagens fjälltopp på 1022 m ö h. Det var slitit som busen i de värsta stigningarna och jag svettades för ovanlighetens skull. Flera gånger var jag nära att ge upp och be sambon ta över, men envisade mig hela vägen till toppen. En underbar känsla att nå toppröset, svettig, trött, med bultande hjärta, flämtande andhämtning och värkande lårmuskler men mycket nöjd över min prestation. Efter att förevigat mig och lillen med kameran hivade jag dock över honom till sambon som bar ned honom. Nu sitter dock lillkillen och ger mig mängder av pussar så han är snart förlåten sin ordergivning till mig på fjället.

För ett år sedan...


...brukade jag knata omkring med lillen på ryggen minst en gång i veckan under mina promenader. Nu var det länge sedan, men igår bar jag honom en bra bit och trodde att jag skulle få träningsvärk lite här och var. Till min stora glädje vaknade jag idag utan värk.

tisdag, augusti 05, 2008

Imponerad och stolt


Uppe på den här toppen, 1000 m ö h var jag så impad av stora killen. Utan att knota vandrar han på; över bäckar och stenar, stigningar och svackor. Men sedan blev jag än mer imponerad. Sambon och svågern ville inte gå samma trevliga väg ned från toppen utan valde en kortare väg ned, full av både stora, vassa stenar och mycket branta partier - en lite otrevligare väg helt enkelt. Men stora killen bara går, han kalkylerar var det är bäst att sätta ned foten nästa gång, sätter ned den där och går vidare, i högre tempo än mig och med större portion mod. Ja, han är fantastiskt duktig!

måndag, augusti 04, 2008

Höstkänning


Åtta grader varmt, vilket känns kallt. Blåsigt och regnskurar. Idag är det exakt två månader tills jag får säga "ja" till att dela livet med mitt livs stora kärlek. Det ska bli fantastiskt. Under vår fjällvecka nu ska vi kontakta kocken och bestämma meny. Annars har vi lämnat bort det mesta till andra och det är nog tur för det känns som att jag har en viss potential att transformeras till en bridezilla och det vill jag INTE! Jag vill ju vara den väna, blyga och följsamma brud jag de facto är...

Godnatt kära katt

Skrevs 080725, men eftersom stora killen var borta då publiceras det idag.

I måndags kom vi hem, men vår katt har inte visat sig än. Så här länge har hon bara varit borta en gång tidigare, men då bodde vi på landet och det fanns gott om möss och råttor att äta. I år har jag haft henne i nio år och inte förrän idag har jag velat inse att hon nog inte kommer tillbaka, att något hänt henne och att hon är död. Det känns tomt. Hon var bara liten ungkatt när jag träffade min sambo och hon, precis som jag, förälskade sig i honom direkt. Jag tror att även sambon kommer sakna henne, trots att han säger att han inte tycker om katter, för jag tror att även han blev lite kär i henne. Barnen blev kära i henne och speciellt stora killen hade en speciell relation till vår kisse. När han var liten bar han på henne så bakbenen släpade i golvet, men aldrig att hon ens fräste ifrån till honom. Han var inte speciellt hårdhänt och definitivt aldrig elak, men han var så på så till slut fick jag säga till honom att om han inte lät henne vara ifred skulle vi bli tvungna att ge bort henne. Då blev det bättre.

Vår katt har varit en envis, men mycket kelsjuk liten kattfröken. När hon ville kunde hon smyga sig med små duns, duns, dunsar nedför trappen, men om hon var sur kunde hon klamp, klamp, klampa nedför trappen också. Hon hade inte så bra balans och gjorde ibland helt fel beräkningar av djup och längd, vilket ledde till flera incidenter där hon förvånat och med ihopsnörpt mun konstaterade att hon hade landat på ett helt annat ställe i en helt annan position än hon velat. Att kela har varit hennes melodi - med alla, både nära och helt obekanta. Vår katt har varit med om mycket. Hon har, med otäck åksjuka som inte gick att avhjälpa med mediciner, åkt med oss många mil i bil; till sommarstugor och fjäll, flyttat från radhus till lägenhet till landet till stan. Det lustiga är att var vi än kommit har hon alltid vetat var vi "bott" just då även om det bara varit tillfälliga bostäder. Vår katt har också vaktats av alla möjliga personer, mestadels i vårt hem, men ibland fick hon bo hos någon annan när vi var borta. En gång bodde hon mitt i Storstan hos lillebror. Hon tyckte inte om att vara instängd och när fönstret en dag var öppet tog hon chansen och smet ut, balanserade bort till taket och hoppade ned på innergården. När lillebror kom ned för att fånga in henne spatserade hon iväg från honom in i ett restaurangkök. Där stod hon förnöjt lapandes ur en potatisgratäng som stod på golvet. När hon var nöjd strosade hon sakta tillbaka till lillebror, som tyckte det hela var lite roligt, men ganska irriterande.

Kärlek har hon gett oss och vi har gett tillbaka så mycket vi har kunnat. Men nu kära kisse verkar det som att våra vägar skiljs åt. Tack för alla skojiga snubblingar, busiga påhitt och mysiga kelstunder - i längden vägde det alltid över de där mössen och fästingarna du drog in och sur-kissandet lite här och var. Var du än är önskar jag dig nu godnatt, kära katt.

söndag, augusti 03, 2008

Mitt i natten händer detta...


Vägarbete, med en förvirrad vakt. Jag misstänker att vakten hade samma svårigheter som jag med höger och vänster. Vakten: "hej, kör på vänster sida". Taxidriver: "ska jag ha skyltarna på höger eller vänster sida"? Vakten: "kör på vänster sida. Håll så till nästa vakt.". Tack och lov vågade taxidriver trotsa vakten med den bistra uppsynen, eftersom "på vänster sida" innebar en körfil a la naturen, det vill säga diket. Ifrågasätter också syftet med vakterna då vi mitt på sträckan mellan vakterna möter en annan bil! Å andra sidan måste jag säga att om jag vore nattvakt här, i detta regnväder hade jag nog också gjort ett och annat fel.

I väntans tider...

Aldrig är söndarna så lååååååååååååånga som de söndagar då jag ska åka och hämta stora killen efter de långa sommarperioderna han är borta! Tiden segar sig fram till klockan 17:00; sekund läggs till sekund och blir minuter som blir kvartar, halvtimmar och timmar. När det är dags att åka iväg blir jag superirriterad om det är många valium i trafiken. Ja, jag kör lite fort då och då, men jag vill poängtera att jag till och med blivit uppmanad av en polis att göra det en gång när jag själv tvekade.
Poliskvinnan: Nu kan du köra om!
Ligger efter en lastbil på en landsväg i en lång uppförsbacke, fri sikt framåt ca. 300-400 meter.
Jag: Njaee...tror du?
Pk: Kör nu!
När en polis talar till mig i imperativform lyder jag. Jag kör om.
Pk: Nu har du klarat utryckningskörningen!
Jag tänker: Och med livet i behåll dessutom - tack och lov!

Idag är det i alla fall hämtningssöndag och som tur är ska familjen med de många efternamnen till fjällen, vilket innebär att vi har lite att pyssla med. Dock är de sista 45 minuterna i bilen oerhört dryga, speciellt om jag inte kör, det går liksom inte att göra så mycket annat än att känna hur hela kroppen längtar och är glad och inte kan vänta till ögonen får vila på och armarna omfamna den där underbara, förstfödde prinsen jag har.

lördag, augusti 02, 2008

Perfekt sommarlektyr för den med få läsmöjligheter

Hösten känns kanske inte så nära just nu och det är inte så kul att tänka på hösten såhär mitt i semestertider, kanske rentav när du njuter av de sista flämtande timmarna av din semester, men jag tycker i alla fall att det är kul att tänka på modehösten. Och denna lilla, behändiga katalog fångar mig stundtals; jag bläddar hit och dit, viker hörn och gör kryss...mhmm...det där var ju snyggt...och de där ballerinaskorna var ju supersöta...kanske den där mössan skulle passa till och med mig och den där kappan måste jag ju bara ha...men i den där lilla klänningen skulle brorsdottern bli sötare än sötast och den där skjortan skulle stora killen tycka var cool, och så vidare och så vidare. Det allra bästa med La Redoute är att innan det ens är säsong så har de alltid erbjudandet 30% rabatt på hela köpet. Då tar jag med mig katalogen till mina kollegor och så beställer vi tillsammans - då blir ju frakten desto billigare. Så gå in på hemsidan och beställ katalogen. Den är läsvärd och innehåller inga långa meningar eller en massa ord utan du kan tryggt ta med den till stranden även om du har med dig kids som pratar och pratar och behöver ständig uppsikt eller läsa i bilen på väg till semestermålet (om du inte blir illamående av att läsa i bil förstås, men då kan du ju slänga ett getöga på nästa klädesplagg när illamåendet gått över, vänta ett tag, nytt getöga på den snygga kavajen, vänta ännu en stund, nytt getöga på den inbjudande, varma, stickade långkoftan och så vidare).

Boktips!

Ovanstående böcker är utmärkt sommarlektyr. Berlinerpopplarna är första boken av tre om en familj i Norge. I början när jag läste hade jag slukat tre, fyra kriminalromaner på raken så de första femtio sidorna satt jag och tänkte "nu blir han snart mördad", men när mitt kriminalromanstänk väl släppt så var det en härlig läsupplevelse, med flyt och en bra berättelse. Den tredje boken "Vila på gröna ängar" kommer ut på svenska 27 augusti och jag bara väntar och väntar! Svärmor berättade också att Berlinerpopplarna tydligen går som serie på SVT nu, dessvärre går det inte att se på i efterhand på deras hemsida. Å andra sidan brukar jag oftast bli sittandes med en besvikenhetskänsla när en bra bok filmatiserats - det blir liksom inte som den film jag skapat i mitt huvud. Men böckerna är bra, och de två delar som kommit ut finns på svenska, så hasta la vista till biblioteket, någon av landets alla bokhandlar eller någon av världens alla internetsajter.

Shoppingtips


Om du åker förbi Avesta någongång så missa INTE Haglöfs och Bagheeras outlet. På den förstnämnda har vi inhandlat fritidskläder och skor till oss vuxna och på den sistnämnda träningstoppar till mig, gympaskor, gympakläder, underställ och vandringsskor till min snabbväxande och glömska stora kille (hela gympapåsar med allt innehåll har försvunnit!). Dagens fynd; tunn vind- och vattentät jacka från Haglöfs, 900 kr, tre träningstoppar, innegympaskor och vattentäta vandringsskor, allt från Bagheera, 430 kr. Älskar att fynda! Speciellt när det är saker jag ändå skulle köpt (annars kan det kanske inte kallas fynd?). Så titta in om du åker förbi!

fredag, augusti 01, 2008

Knäckig äppelpaj

Det bidde inga ägg i fikabrödet, men en äppelpaj. Håll till godo!

Sätt ugnen på 225 grader. Skär några äpplen i klyftor och täck bottnen på en smord pajform. Blanda lika delar socker och mjöl (2 dl av varje till en vanlig pajform) och strö över äpplena. Hyvla margarin med osthyvel (använd alltså inte flytande margarin) över mjölblandningen så att det täcker överallt (ca. 100 gram). Grädda i ca. 20 minuter till dess att pajskalet fått en gyllenbrun färg. Ät den på en gång med önskat tillbehör!