Imorse gick jag upp sex för att ge mig ut i motionsspåret och springa sex km för tredje gången i mitt liv. Första gången gick bra, andra gången gick mycket bra och tredje gången började ännu bättre - fram till 3 km... När jag var 20 år fick jag ansträngningsastma och därmed en inhalator med bricanyl. Sedan dess har jag uppenbarligen inte ansträngt mig så mycket förrän idag. Strax efter tre km kommer en backe på ungefär hundra meter. Mitt i backen kände jag hur det blev svårare att andas och att det inte berodde på den naturliga anledningen andfåddhet. Det kändes som att jag inte fick ned luft i lungorna. Jag kämpade mig vidare uppför hela backen och väl uppe blev det ännu värre. Till slut fick jag börja gå istället för att det blev så tungt att andas. Efter några minuter lättade det, men så fort jag satte fart igen så kom det tillbaka efter en liten stund. Då slog det mig att jag verkligen ansträngde mig och att det säkert var astman som visat sitt fula nylle igen. Så typiskt, när jag äntligen börjat springa och äntligen fått upp lite fart så sätter luftrören igång och trilskas! Så nu måste jag söka upp en läkare för att få en inhalator eller vad det nu är för medicinering nu för tiden. Meanwhile får jag väl börja gå raskt igen eller lunka mig runt i spåret. En positiv sak dock, jag tror jag sprang förbi en Karl-Johansvamp, så dit tänker jag återvända för att kolla om det var det och om det i så fall finns fler.
4 kommentarer:
Ja det verkar ju som om vi inte är gjorda för att ta ut oss helt enkelt.Den ena får stora utslag som kliar över hela kroppen och den andra får astma. eller springa i synnerhet... Så vi kanske borde ägna oss åt typ styrketräning(din allra strakaste gren) eller snabba långa promenader....
Mm, det är ju löjligt!! Dessutom var inte svampen kvar när jag kom dit med kidsen ikväll. Nej, rask promenix några gånger i veckan verkar vara min kropps melodi.
Det kanske är med dig som med mig!
Min kropp är som skapt till att passas upp på! Det gäller bara att få omgivningen att förstå det. Kroppen passar helt enkelt inte till fysisk aktivitet. Det är nästan svårt att hålla i boken när man ligger på sängen och suger på en chokladbit - men det går! Fast man måste träna ofta./ Lilla Tanten
Jo, det är väl så kanske. Jag har faktiskt inte kollat om jag kan läsa och käka choklad i sängliggande ställning, men det är väl inte för sent att börja träna upp den förmågan eller? Fast det får nog vänta till efter 4 oktober...
Skicka en kommentar