Tacksam för semestern...

...som är slut nu för den här gången. Har haft sex underbara veckor tillsammans med kidsen och sambon, föräldrar, syskon, syskonbarn, svärföräldrar, svågern, vänner, naturen, solen, vattnet, tystnaden, skratten, maten, efterätterna, bären, huset, trädgården, livslust, återseenden, sommarregnsdoft, solnedgångar, morgonpromenader i nyvaken sol, svampar, böcker, kärleken, kramarna, närheten, sanden, friheten. Imorgon åter till kontoret med almanackan full av inbokade möten och deadlines, men inte än...inte än. Nu ska jag krypa ned i sängen och läsa min bok i lugn och ro medan sommarregnet studsar mot takpannorna och fönsterrutorna. Medan sambon och barnen sover, förhoppningsvis medvetna om hur oerhört starkt min kärlek är till dem.

Varje gång efter en semester säger jag att jag ska bli bättre på att komma ihåg hur mycket jag uppskattar att vara hemma, men efter några veckor är jag där igen, brinner för mitt arbete, kämpar med klockan för att hinna hämta lillen i tid, stuvar om i almanackan för att få plats med just den här människan som behöver stöd så snart som möjligt. Men nu, nu ska jag verkligen bli bättre på det här med balansen mellan jobb och privatliv och glömmer jag bort det fort så har jag ju snart semester med familjen igen. Det ser jag fram emot.