Pappershaveri

Åh, suck!

I början av juni var jag i huvudstaden för att få utbildning av Kriminalvården i att vara partnerkontakt för IDAP, det innebär i korthet att vara ett stöd för de kvinnor vars män går i behandling för att de använder våld mot henne. Jag har för länge sedan kommit fram till att det är viktigt att arbeta med barn som bevittnar våld och att det är något jag skulle vilja göra. Regeringen tycker också att det är ett viktigt område så de har avsatt pengar för detta arbete. Det är länsstyrelserna som fördelar pengarna och sista ansökningsdag var en av dagarna som jag var i Stockholm. Jag fick i uppdrag att skriva ansökan om medel till en gruppverksamhet för barn som bevittnat våld och den var färdig dagen innan socialnämndens sammanträde. Jag var uppe sent på kvällen och skrev och tidigt på morgonen för att få ansökan färdig. Socialnämnden måste godkänna att en ansökan skickas in och det var det första jag var nervös för, men de tyckte det var en bra verksamhet och en bra ansökan så de beslutade att den skulle skickas in. Nämnden sammanträdde på sista ansökningsdagen så nämnden beslutade att faxa in ansökan till länsstyrelsen. Idag ringde jag länsstyrelsen för att höra när besluten om vilka verksamheter som beviljats medel skulle komma. Då informerades jag att medlen redan fördelats, men att ingen ansökan inkommit från min kommun! Jag blev så besviken och irriterad! Det behövs pengar för att starta gruppverksamheten för barn som bevittnat våld och jag lade ned många timmar på att skriva ansökan, få rätt budget, bra språk, formulera syfte och mål - ja, jag slet in i det sista, och så kom den aldrig fram till länsstyrelsen. Och egentligen spelar det ingen roll var den fastnade, för ansökningsprocessen är över och medlen fördelade så det går nog inte att göra något åt det, men jag är bara så himla besviken! Allt slit för ingenting.