Jag älskar mitt jobb. Det engagerar mig och även om jag ibland kan tycka att det känns som att jag är Sisyfos så finns där ljusglimtar som får mig att inte ge upp, som får mig att fortsätta och älska mitt jobb.
Just nu är jag ju långledig för att ta hand om Liten, men nästan varje vecka har jag haft någon sorts jobbsamtal - sällan med brukare, oftast med kollegor. Men det gör inte mig något. Jag känner inte att jag blir störd i min ledighet eller så. Jag funderar själv mycket på hur det gått för de personer jag haft stödsamtal med, nästan varje dag sänder jag en stärkande tanke till någon av dem och hoppas det gått bra för dem.
1 kommentar:
Ja, även om det är skönt att vara ledig, så längtar man allt till jobbet efter ett tag! Konstigt, det där! Kraaam!
Skicka en kommentar