Igår hade jag examination på den universitetskurs jag gått under hösten. Jag hade uppfattat det som att jag skulle vara där när jag opponerade och blev opponerad på. Sent i torsdags kväll chattade jag med min opponent/respondent och hon hade också uppfattat det så.
Jag tyckte jag hade planerat gårdagen på ett bra sätt. Förmiddagen skulle gå åt till städning och handling. Efter lunch skulle jag vara borta två timmar på examination. Sedan skulle jag vara hemma vid halvtre och ha gott om tid att förbereda kvällens middagsbjudning. Jag hade tajmat in Liten så att hon skulle äta tolv och tre, vilket innebar att resten av familjen skulle kunna stanna hemma och slippa trava omkring på universitetet.
Så vid tiotiden åkte jag till MAXI ICA Stormarknad. Strosar omkring där med Liten när telefonen ringer och en av adjunkterna undrar var jag är:
- Här, svara jag lite fånigt och tveksamt.
- Men det är väl inte jag nu?
- Nej, men du ska vara med hela dagen.
- Okej.
- Kom så snart du har möjlighet.
- Absolut!
Blev helt fipplig. Ringde pappa, som var på väg till sommarstugan. Ringde Företagerskan, som jobbade till två. I alla fall så kom jag och adjunkten överens om att jag skulle komma direkt efter lunch och stanna till slutet. Det innebar att jag skulle vara borta över en måltid.
När jag kom hem städade jag övervåningen och förberedde maten medan Sportfiskaren tog hand om Liten och Lillkillen. Liten har ju tagit flaskan när jag gett henne den och jag har då gett henne halva måltiden ur flaska och ammat resten, men hon har bara blivit arg och vägrat när Sportfiskaren försökt flaskmata henne. Men, som av ett under, accepterade hon att Sportfiskaren matade henne vid lunch. Vi chansade på att det skulle funka bra även vid tre, jag har pumpat ur så det finns mjölk-kuber i frysen.
Lillkillen vägrade äta ur flaska, oavsett om det var jag eller Sportfiskaren som matade honom. Så vi har varit lite nervösa för att Liten också skulle vägra. Hur det än är blir det så mycket lättare om båda kan ge Liten mat.
Liten blev hungrig strax innan tre och Sportfiskaren gjorde i ordning en flaska. Under tårar och gråt åt Liten ett helt mål ur flaska. Det är ju bra att hon, till skillnad från sin minsta storebror, hellre äter ur flaska än dör...
Så nu gäller det bara att fortsätta med flaskmatningen med jämna mellanrum! Duktiga Liten.
Jag tyckte jag hade planerat gårdagen på ett bra sätt. Förmiddagen skulle gå åt till städning och handling. Efter lunch skulle jag vara borta två timmar på examination. Sedan skulle jag vara hemma vid halvtre och ha gott om tid att förbereda kvällens middagsbjudning. Jag hade tajmat in Liten så att hon skulle äta tolv och tre, vilket innebar att resten av familjen skulle kunna stanna hemma och slippa trava omkring på universitetet.
Så vid tiotiden åkte jag till MAXI ICA Stormarknad. Strosar omkring där med Liten när telefonen ringer och en av adjunkterna undrar var jag är:
- Här, svara jag lite fånigt och tveksamt.
- Men det är väl inte jag nu?
- Nej, men du ska vara med hela dagen.
- Okej.
- Kom så snart du har möjlighet.
- Absolut!
Blev helt fipplig. Ringde pappa, som var på väg till sommarstugan. Ringde Företagerskan, som jobbade till två. I alla fall så kom jag och adjunkten överens om att jag skulle komma direkt efter lunch och stanna till slutet. Det innebar att jag skulle vara borta över en måltid.
När jag kom hem städade jag övervåningen och förberedde maten medan Sportfiskaren tog hand om Liten och Lillkillen. Liten har ju tagit flaskan när jag gett henne den och jag har då gett henne halva måltiden ur flaska och ammat resten, men hon har bara blivit arg och vägrat när Sportfiskaren försökt flaskmata henne. Men, som av ett under, accepterade hon att Sportfiskaren matade henne vid lunch. Vi chansade på att det skulle funka bra även vid tre, jag har pumpat ur så det finns mjölk-kuber i frysen.
Lillkillen vägrade äta ur flaska, oavsett om det var jag eller Sportfiskaren som matade honom. Så vi har varit lite nervösa för att Liten också skulle vägra. Hur det än är blir det så mycket lättare om båda kan ge Liten mat.
Liten blev hungrig strax innan tre och Sportfiskaren gjorde i ordning en flaska. Under tårar och gråt åt Liten ett helt mål ur flaska. Det är ju bra att hon, till skillnad från sin minsta storebror, hellre äter ur flaska än dör...
Så nu gäller det bara att fortsätta med flaskmatningen med jämna mellanrum! Duktiga Liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar