Efter allahelgona-konserten tog jag ett uppehåll från kören. Jag ville få in en läggningssrutin för Liten eftersom det kändes ohållbart i längden att ha med henne till körövningarna. Hon trivdes förvisso och åtnjöt mycket stor uppmärksamhet, men jag kände mig splittrad och ju närmre konserten vi kom desto mer pressad kände jag mig; orolig att hon skulle kinka och gråta just när vi behövde koncentrera oss som mest. När jag lämnade henne hemma med Sportfiskaren var hon ofta otröstlig och det blev också en stress för mig. Så som sagt, jag tog en paus.
Nu har jag och Liten fått in en fungerande läggningssrutin. Jag och Sportfiskaren vill att han också får vara med på läggningsrutinen. Det vill inte Liten. Så några gånger till har jag fått dispens från maestro; jag får lägga Liten och komma till körövningen sedan. Igår kväll lade Sportfiskaren Liten. Hon protesterade högljutt i tjugo minuter, men sedan föll hon i sömn i pappans famn. Så snart så kan jag förhoppningsvis vara med hela körövningen.
Och vad jag har saknat kören; musiken och människorna! Det var helt underbart att vara där ikväll! Sången, skratten, koncentrationen. Jag är så glad att Körkollegan introducerade mig i kören! Tack kören för att ni finns och för att jag får vara en del av den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar