Jag förordade för länge sedan att vi skulle lära Lillkillen att somna själv. Sportfiskaren tyckte dock att det var så mysigt att ligga hos honom till han somnade, vilket jag också tyckte, men av erfarenhet vet jag att det i längden är skönt för både barn och vuxna om barnen lär sig somna själv. Speciellt när det finns fler barn i familjen som ska läggas. Anyway. Det var lite svårt att hålla fast vid lära-Lillkillen-somna-själv-principen när det bara var jag som tyckte det var en bra idé. Så jag gav upp.
Men nu, sisådär två år senare, tycker även Sportfiskaren att det nog är bra om Lillkillen lär sig somna själv. Att vi läser saga, myser en liten stund och sedan går innan han somnat. Ikväll var det Sportfiskaren som lade Lillkillen. Efter ett tag frågade Lillkillen efter mig. Så jag gick upp.
- Är det svårt att somna ikväll gubben?
- Jaa, det är svårt att somna utan dig mamma.
Hmmm...det är vid sådana tillfällen det blir svårt att hålla fast vid principer och vara konsekvent.
3 kommentarer:
Nu har ju vi bara två barn(men det har ju du också om man räknar de som behöver sövas och är små¨...) Och det jag har kommit fram till är att de så snabbt blir stora och vad gör det om man får lägga ner tjugo minuter per dag till att ligga och gosa med dem tills de somnar? När de blir större kommer den chansen vara förbi. Så jag har helt kastat bort de där tankarna och istället för att känna ngn konstig stress över det så njuter jag istället av att FÅ ligga där brevid dem och få ha deras små armar runt min hals och hör dem säga god natt och att de älskar varandra och mig! Att somna själv kommer de ändå att lära sig!
Fast även om vi inte behöver gå och lägga det tredje barnet kan vi ju inte räkna bort honom. Kvällen är ju den tidpunkten vi kan ge Stora killen all vår up pmärksamhet utan att bli avbrutna av Liten eller Lillkillen. Och ju längre tid det tar att lägga småkidsen desto mindre tid kan vi ge Stora killen. Lite mys och småprat ingår självklart i läggrutinen, men att lägga ned nästan en timme på varje barn (som nu) innebär att Stora killen blir ensam minst en och som längst två timmar (om man är själv hemma) på kvällen - och det känns inte så bra.
Ha Ha, igenkännande skratt... Vi har ägnat mycket tid åt att söva barn... men det är inte fel att falla till föga ibland och mysa lite extra...
Skicka en kommentar