På mitt jobb har vi hemterapeuter. En hemterapeut stöttar föräldrar i deras föräldraskap och ger råd i olika frågor som rör samspelet mellan barn och föräldrar. Vi har två hemterapeuter på mitt jobb och Hemterapeuten har jobbat där sedan jag började på soc. Jag ser upp till och har stor respekt för henne. Vi jobbade tillsammans i en del ärenden när jag var barnavårdsutredare. Hon är oerhört kompetent och har ett stort hjärta. Hon är eftertänksam och lugn. Men hon skulle bli galen om hon visste. Men det vet hon inte för hon avskyr datorer och jag är ganska säker på att hon inte läser min blogg.
Men så här är det; varje gång vi sätter oss för att äta tröttnar Liten på att ligga på golvet. Det är ganska tröttsamt. Jag har kommit på att Liten tycker om att ligga på golvet framför tv:n och titta på någon kanal med mycket färger och stora rörelser. Så ikväll när Liten tröttnade på livet på golvet i köket precis när vi slog oss ned vid middagen tog jag med henne och hennes madrass, lade henne framför tv:n, satte på Små Einsteins och gick iväg. Och tänk, vi fick äta i lugn och ro hela middagen.
Jag är säker på att Hemterapeuten inte hade gett mig det rådet. Och eftersom jag hyser så stor respekt för Hemterapeuten kunde jag se henne framför mig:
- Men Bina! skulle hon säga samtidigt som hon skulle le sitt avväpnande leende. Och komma med ett mycket bättre tips. Men tills det tipset kommer så fortsätter jag använda tv:n som barnvakt till Liten för att få äta i lugn och ro.
2 kommentarer:
Mm, låter som om alla är nöjda... och då borde det inte vara fel Kram
Tänk, vad konstigt! Fröken Vällingsson börjar också yla så fort vi sätter oss till middagen. Hon vill ju också vara med! Så nu får hin sitta i någons knä o käka köttfärslimpa, trots att det är salt i o säkert alldeles för stora bitar som inte är puréade!
Undrar vad hemterapeuten tycker om det...?
Skicka en kommentar