Stora killen kom hem med blått hår igår. Innan helgen sa han att han ville färga det blått. Jag sa att jag inte tyckte det var en bra idé...men det är klart, mina föräldrar sa nog till Lillebror att de inte tyckte det var en bra idé att han rakade av sig håret. Han gjorde det ändå. Och Stora killen kom hem som Blåluvan a.k.a Bamse. Fast imorse såg håret mer grönt ut i kökslampans sken vid frukosten.- Jag vet! Det ser olika ut i olika ljus, sa Stora Killen förnumstigt och lite glatt.
Jag trodde aldrig jag skulle ha ett barn som ville färga håret blått, grönt, turkost eller vad det nu är för färg. Men. Värre saker kan hända. Jag menar; han går till skolan, han är duktig i skolan (bland de 2% i Sverige som presterade bäst på femmans nationella prov), han har ett gott hjärta (även om hormonerna gör honom till en buttersmurf ibland), han har kompisar, trevliga sådana, han uppför sig bra när han är hos andra; säger tack och är trevlig (jag har kollat upp), han berättar alltid var han är - ja, han är en snäll, smart och duktig unge helt enkelt.
Och jag älskar honom. Min alldeles egen lill-stora Bamse.
2 kommentarer:
Men vad korthåret är!!! Säg åt honom att han ska köra en tuppkam istället! Snyggare och tuffare! ;-)Praktiskt också att det är olika nyanser!
Å! Blått, vad fint! Var har han gått och färgat det? Jag vill ha blå toppar, men min frissa -- som annars är bäst i världen -- färgar inte blått.
Skicka en kommentar