Jag är jobbig

Jag älskar mitt jobb. Det engagerar mig och även om jag ibland kan tycka att det känns som att jag är Sisyfos så finns där ljusglimtar som får mig att inte ge upp, som får mig att fortsätta och älska mitt jobb.

Just nu är jag ju långledig för att ta hand om Liten, men nästan varje vecka har jag haft någon sorts jobbsamtal - sällan med brukare, oftast med kollegor. Men det gör inte mig något. Jag känner inte att jag blir störd i min ledighet eller så. Jag funderar själv mycket på hur det gått för de personer jag haft stödsamtal med, nästan varje dag sänder jag en stärkande tanke till någon av dem och hoppas det gått bra för dem.

Snäll som Bamse

Nästan-tonåringar är ganska självcentrerade. Ibland verkar det som att Stora Killen inte bryr sig speciellt mycket om Lillkillen. Men vissa bevis på att han faktiskt gör det finns det.

Varannan helg är Stora Killen hos sin pappa. Då brukar det komma sms till mig där han skriver: Idag är det Clone Wars (eller något annat program som Lillkillen tycker om) på den och den kanalen, den och den tiden. Det tycker jag är väldigt gulligt och omtänksamt! Och mycket uppskattat av Lillkillen!

Huvudet fullt!

Jag har en hel hög med halvfärdiga och helfärdiga blogginlägg i huvudet. Jämställdhet, jobb, förälder-tillvaro, boktips, ja, ämnen mellan himmel och jord. Vet bara inte när jag ska hinna skriva dem alla och om jag ska publicera dem. Nåväl. Allting har sin tid.

Dagens gubbslem...

..är Johan Steenhoff Eriksen. Politiker som åtalas för grovt barnpornografibrott. Han hade 28 filmer och 1 455 bilder på sexuella övergrepp mot barn. Två av filmerna och nittiosex av bilderna tillhör kategorin där barnen utsätts för "särskilt hänsynslös behandling".

Barnen utsätts för särskilt hänsynslös behandling. Jag vill inte ens veta vad som menas med det.

Dagens gubbslem...

...är Göran Lindberg som nu sitter anhållen misstänkt för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt mot barn. Häktningsförhandling idag kl.14 vid Södertörns tingsrätt. Göran har under många år föreläst om bland annat jämställdhet, sexuella trakasserier, härskartekniker, etik och moral. Det är ju nästan kul om det inte vore för tanken på hans offer och de han planerade att förgripa sig på - det gör ju att skrattet fastnar i halsen liksom...

Skylla sig själv

Jag blev inte blåst. Efter hot om polisanmälan kom äntligen babywatchen idag. Det var på tiden. Nu sitter enheterna på ladddning och imorgon hoppas jag de funkar! Nästa gång kommer jag dock inte betala i förväg! Jag berättade om det här inköpet för Lilla Tanten, som är polis, och frågade om det inte räknas som bedrägeri om säljaren inte skickade varan. Jo, det gjorde det nog trodde hon, men sa också att:
- Det ligger ju väldigt nära "skyll-dig-själv"-högen, men hota med polisanmälan kan du ju alltid göra.
M a o hade nog ingen polis brytt sig speciellt mycket om jag inte fått varan. Men det fick jag!

Tvätt-lätt!

För några månader sedan ringde en kvinna upp mig och sa att Fröken Granit hänvisat henne till mig. Smart försäljningstips för jag tycker ju mycket om Fröken Granit och har tilltro till hennes åsikter. Kvinnan ringde från Tvättex och ville sälja tvättmedel till mig. Tvättmedlet skulle levereras hem till mig och jag hade en provmånad och skulle inte behöva betala något om jag inte var nöjd. Jag har lite svårt att säga nej till försäljare, tycker lite synd om dem av någon underlig anledning. Så jag tackade ja till erbjudandet och någon vecka senare kom en stor hink med tvättmedel och en lite mindre hink med blekmedel. Nu har jag provat ett tag och jag är mycket nöjd och enligt Fröken Granit räcker tvättmedlet i ett och ett halvt år så nu behöver jag inte bekymra mig med att hålla koll på tvättmedelserbjudanden i reklambladen förrän 2011! Dessutom är det miljövänligt.

Jag älskar min kör!

Efter allahelgona-konserten tog jag ett uppehåll från kören. Jag ville få in en läggningssrutin för Liten eftersom det kändes ohållbart i längden att ha med henne till körövningarna. Hon trivdes förvisso och åtnjöt mycket stor uppmärksamhet, men jag kände mig splittrad och ju närmre konserten vi kom desto mer pressad kände jag mig; orolig att hon skulle kinka och gråta just när vi behövde koncentrera oss som mest. När jag lämnade henne hemma med Sportfiskaren var hon ofta otröstlig och det blev också en stress för mig. Så som sagt, jag tog en paus.

Nu har jag och Liten fått in en fungerande läggningssrutin. Jag och Sportfiskaren vill att han också får vara med på läggningsrutinen. Det vill inte Liten. Så några gånger till har jag fått dispens från maestro; jag får lägga Liten och komma till körövningen sedan. Igår kväll lade Sportfiskaren Liten. Hon protesterade högljutt i tjugo minuter, men sedan föll hon i sömn i pappans famn. Så snart så kan jag förhoppningsvis vara med hela körövningen.

Och vad jag har saknat kören; musiken och människorna! Det var helt underbart att vara där ikväll! Sången, skratten, koncentrationen. Jag är så glad att Körkollegan introducerade mig i kören! Tack kören för att ni finns och för att jag får vara en del av den!

Hemterapeuten skulle go bananas!

På mitt jobb har vi hemterapeuter. En hemterapeut stöttar föräldrar i deras föräldraskap och ger råd i olika frågor som rör samspelet mellan barn och föräldrar. Vi har två hemterapeuter på mitt jobb och Hemterapeuten har jobbat där sedan jag började på soc. Jag ser upp till och har stor respekt för henne. Vi jobbade tillsammans i en del ärenden när jag var barnavårdsutredare. Hon är oerhört kompetent och har ett stort hjärta. Hon är eftertänksam och lugn. Men hon skulle bli galen om hon visste. Men det vet hon inte för hon avskyr datorer och jag är ganska säker på att hon inte läser min blogg.

Men så här är det; varje gång vi sätter oss för att äta tröttnar Liten på att ligga på golvet. Det är ganska tröttsamt. Jag har kommit på att Liten tycker om att ligga på golvet framför tv:n och titta på någon kanal med mycket färger och stora rörelser. Så ikväll när Liten tröttnade på livet på golvet i köket precis när vi slog oss ned vid middagen tog jag med henne och hennes madrass, lade henne framför tv:n, satte på Små Einsteins och gick iväg. Och tänk, vi fick äta i lugn och ro hela middagen.

Jag är säker på att Hemterapeuten inte hade gett mig det rådet. Och eftersom jag hyser så stor respekt för Hemterapeuten kunde jag se henne framför mig:
- Men Bina! skulle hon säga samtidigt som hon skulle le sitt avväpnande leende. Och komma med ett mycket bättre tips. Men tills det tipset kommer så fortsätter jag använda tv:n som barnvakt till Liten för att få äta i lugn och ro.

Hallelujah vilken bra version!

Såg ni den här på Haiti-galan igår? Inte? Kolla, lyssna och njut!

Plötsligt händer det...

...och då är Sportfiskaren värre än jag. Vad menar jag? Jo, det gäller såklart shopping av barnkläder, vilket jag tyckt varit löjligt kul sedan jag blev mamma. Och det är något speciellt att köpa bebiskläder. De där små, små, små plaggen till de där små, små människorna.

I höstas kom Sportfiskaren hem med den här mössan till Liten. Den är ju sååå cool och den här vintern har den varit ovärderlig i kylan. Sportfiskaren berättade att han valde och valde och valde och till slut bestämde sig för den här och när han fick veta priset framme i kassan kunde han inte lägga tillbaka den. Jag undrade såklart vad den kostade, men det hade han glömt, "dyr" var svaret. Så jag gick in på deras hemsida (affären heter Yorrik) och fann att den kostade, håll i er nu, 275 kronor, jo, tvåhundrasjuttiofem kronor. För en liten, liten bebismössa! En så dyr mössa har jag aldrig köpt, vare sig till små eller stora människor. Än är inte undrens tid förbi - det bor en liten shopoholic även i Sportfiskaren.

Glasögondagar

Nä, nu ska jag skärpa mig. Jag ser ju ganska dåligt så jag har linser, i alla fall i offentligheten. Men hemma använder jag också glasögon. Jag lägger alltid ned en massa tid (och en del pengar) när det är dags att köpa nya glasögon, men så går jag bara omkring med dem hemma. En anledning är att jag tycker det är svårt att sminka mig med min dåliga syn och dessutom tycker jag ögonmakeupen syns dåligt bakom glasögonen. En annan anledning är att jag inte kan använda solglasögon när jag har glasögonen och i detta soliga land är det verkligen ett problem. Sen är det också ganska irriterande när det blev som idag; kallt ute, varmt inne = imma på glasögonen när jag går in. Ytterligare en anledning är att det är lite irriterande med den där "ramen" som ändå blir när jag använder glasögonen till skillnad mot när jag använder linserna och ser allt perfekt, ända ut i periferin. Trots detta ska jag försöka bättra mig och börja använda glasögonen mer även i det offentliga rummet. Började idag. Har redan gått promenad till bibblan i glasögonen.

Bokhandlaren i Lilla Staden?

Ibland har jag ju funderat på att göra något helt annat än jobba på soc. Igår fick jag veta att bokhandeln gått i konkurs och är till salu. Hmmm...jag älskar ju böcker. Kanske jag skulle bli bokhandlare?

Vi är på gång!

När jag var ledig med lillkillen så hade jag och Fröken Granit en mycket trevlig vana. En gång i veckan träffades vi, varannan gång hos henne, varannan gång hos mig. Vi käkade lunch, sedan gick vi en rask promenad med våra små för att avsluta vår dejt med en god dessert. Fokus låg väldigt mycket på desserten, vilket väl gjorde att de förbrukade kalorierna under promenaden inhämtades (ibland med råge) vid dessert-intaget. Men trevligt hade vi!

När vi insåg att vi ännu en gång skulle vara lediga samtidigt tyckte vi att vi skulle ta upp våra lunchträffar, men det har inte blivit av. Förrän i onsdags. Först lunch, sedan promenix med småkottarna. Dessvärre hinner vi inte med någon dessert längre eftersom förskole-kidsen ska hämtas två. Men vi är i alla fall igång igen. Nästa vecka är det jag och Liten som åker till henne. Ska bli mycket trevligt!

Blåsningen?

För en vecka sedan köpte jag en elektronisk barnvakt genom Blocket av en kvinna i södra Sverige. Innan jag betalade gjorde vi upp att hon skulle skicka den så fort hon fick in pengarna på sitt konto. Jag fick ett mail att hon fått dem och att hon skulle skicka varan under dagen. I måndags kom ett mail att de blivit sjuka i familjen och att hon på grund av det inte orkat skicka varan. Jag skrev att de skulle krya på sig och skicka ett mail när hon postade varan, det skulle hon göra. Sedan gick hela tisdagen, hela gårdagen och halva idag. Och nu börjar jag bli irriterad och orolig att jag inte kommer få någon babywatch, att jag blivit blåst helt enkelt. Skrev nyss ett mail där jag förklarade att jag, trots sjukdom, förväntade mig att varan skickas senast imorgon. För det är väl ändå rimligt? Och så hoppas jag att hon inte fått någon allvarlig sjukdom.

Bojkottar aftonbladet.se

Nu har jag helt enkelt tröttnat på aftonbladet.se som envisas med att lägga alla tester de gör, olika tips (till exempel på bra gratisprogram till datorn) och fördjupningsartiklar på PLUS. En tilläggstjänst som förvisso bara kostar typ 30 spänn i månaden eller så, men jag har ingen lust att betala för det. Nu tänker jag gå in på expressen.se i fortsättningen när jag vill ha min dos av skvaller- och snasknyheter.

Passar på

Ikväll är jag gräsänka (konstigt utttyck, undrar var det kommer från?) och tänker vara lite busig. Sportfiskaren tycker inte att vi ska äta i sängen. Jag tycker dock att det är lite mysigt att ha något smaskigt att tugga på till den god bok eller ett bra webb-tv-program. Så nu tänker jag ta med mig ett glas saft, en kaka och gå upp till vår säng och mysa med fika och webb-tv. Jag är ganska säker på att Liten kommer vakna när jag ska mysa ned mig i sängbolstret så jag får nog ge henne mat först, men sedan blir det mys!

Chocolat chip cookies med två chokladsorter

Mamma har fått diabetes. Stackars henne! För att icke falla i frestelse gav hon bort "De 100 bästa recepten Choklad". Tur för mig! Redan när jag tittade i boken såg jag flera recept jag ville göra. Ikväll provade jag dessa och de gick hem, både hos mig och Stora killen som fick en innan han gick upp och borstade bisslingarna.

200 g rumsvarmt smör
200 g råsocker eller strösocker
½ tsk vaniljessens (vaniljsocker)
1 stort ägg
225 g vetemjöl
1 krm salt
1 tsk bikarbonat
115 g hackad vit choklad
115 g hackad mörk choklad

Sätt ugnen på 180 grader. Smöra eller lägg bakplåtspapper på två plåtar. Rör samman smör, socker och vaniljessens i en skål. Rör ned ägget tills blandningen är ljus och luftig.

Sikta över mjöl, salt och bikarbonat och vänd sedan ner det. Vänd ner den hackade chokladen.

Klicka ut degen matskedsvis på plåtarna, inte för tätt då de flyter ut under gräddningen. Det blir ca. 24 kakor. Grädda i ugnen 10-15 grader beroende på hur knapriga du vill de ska bli. Låt dem svalna på plåtarna i två minuter och lägg dem sedan på bakgaller för att kallna helt.

Kanske Bodils cirkel?

Vi har bestämt att träffas var åttonde till var tolfte vecka i bokcirkeln. Det blir alltid var tolfte vecka - om jag har tur. Om jag har otur - var sjuttonde eller tjugofjärde vecka...

Det är jag och Bodil som försöker få träffarna var åttonde vecka, men vi lyckas aldrig. Efter att mina kära bokcirkelvänner lämnat huset i fredags funderade jag lite. Kanske jag och Bodil skulle ha egna små bokträffar? Kanske vi skulle ha en extra bok mellan varje riktig bokcirkelträff? Mhmmm...det tål att tänkas på!

Jag vill blunda

Ibland orkar jag bara inte med all nöd i världen. Jag har värjt mig för alla artiklar om jordbävningen i Haiti. Jag vill inte, orkar inte se och läsa och ta in. Det blir för jobbigt. Men idag snubblade jag över en artikel om övergivna barn. Trehundra barn finns på det sjukhus som journalisten skriver om. Trehundra barn. I olika åldrar. En del med HIV. Som förlorat de människor som betyder mest i världen för dem. Trehundra barn som behöver någon som tar hand om dem. Och när jag läste den där artikeln så fick jag titta upp i taket en liten stund, spänna magmusklerna och dra ett djupt andetag. Jag ville inte bryta ihop. Jag ville inte låta maktlösheten ta överhanden. Men tanken på barnen gör ont. Tänk om jag skulle ringa till någon organisation och åka dit och ta hand om, försöka fixa, lappa och laga?

Det finns ju så många bra, barnlösa vuxna i världen. Kan inte någon ganska snabbt koppla ihop dem med dessa övergivna barn? Snälla. Så de slipper ligga där i förtvivlan och gråta efter värme, närhet och trygghet. Nu tänker jag fortsätta blunda och inte läsa, inte höra och inte se. För det gjorde precis så ont som jag visste det skulle göra.

Fejjan-kompisar

Det här med att få vänförfrågningar på Fejjan från folk jag inte har något emot att ha som "vänner" men lika gärna kunde vara utan. Ibland är det svårt att veta vad jag ska svara då. På sistone har jag tänkt att om jag känner en sekunds tvekan så borde det innebära att jag bör dissa vänförfrågan. Fast så känner jag mig lite taskig. Och så accepterar jag kanske ibland, fast jag egentligen inte tycker att jag känner den där personen. Har flera fejjanvänner som jag inte haft kontakt med på flera år och/eller inte skulle ha kontakt med om det inte vore för fejjan. Och med en del känns det bara kul att ha fått kontakt igen. Men med en del känns det bara konstlat och konstigt.

Än har han mycket att lära

Igår
Stora Killen: Internet hackar hela tiden!
Jag: Laggar menar du?
SK: Va'?
J: Laggar heter det.

Idag
SK: Men ååh, nu laggar det igen mammaaa!

Tänk att Stora killen fick ett praktiskt exempel på att Mamman fortfarande vet en del mer om livet än honom ; )

Bamse moved in

Stora killen kom hem med blått hår igår. Innan helgen sa han att han ville färga det blått. Jag sa att jag inte tyckte det var en bra idé...men det är klart, mina föräldrar sa nog till Lillebror att de inte tyckte det var en bra idé att han rakade av sig håret. Han gjorde det ändå. Och Stora killen kom hem som Blåluvan a.k.a Bamse. Fast imorse såg håret mer grönt ut i kökslampans sken vid frukosten.
- Jag vet! Det ser olika ut i olika ljus, sa Stora Killen förnumstigt och lite glatt.

Jag trodde aldrig jag skulle ha ett barn som ville färga håret blått, grönt, turkost eller vad det nu är för färg. Men. Värre saker kan hända. Jag menar; han går till skolan, han är duktig i skolan (bland de 2% i Sverige som presterade bäst på femmans nationella prov), han har ett gott hjärta (även om hormonerna gör honom till en buttersmurf ibland), han har kompisar, trevliga sådana, han uppför sig bra när han är hos andra; säger tack och är trevlig (jag har kollat upp), han berättar alltid var han är - ja, han är en snäll, smart och duktig unge helt enkelt.

Och jag älskar honom. Min alldeles egen lill-stora Bamse.

Tandkrämsdessert

Bjöd mina bokcirkelvänner på Frusen polkagrispaj. Glömde dessvärre servera den med den hemgjorda chokladsåsen...Jag tyckte den var god både med och utan chokladsås, men tror den blir ännu godare en varm sommardag (så det lär dröja innan jag gör den igen).

Dagen efter fick Lillkillen smaka på den (med chokladsås). Jag frågade vad han tyckte om den.
- Den smakar tandkräm.
Efter ännu en stund.
- Jag tyckte inte om den.
Nä, det förstår jag, vem skulle tycka om en dessert som smakade tandkräm. Hmpf! De gör alldeles för goda barntandkrämer nuförtiden!

Spyro á la 2001...

...verkar vara bättre än Spyro á la 2008. Igår sa Lillkillen:
- Jag lägger mig här under filten så behöver jag inte se.
Vi hade kommit till en scen där en stor glödande monsterfiende stod framför oss. Vi kunde vara på tre olika våningar och skulle komma på hur vi skulle skada honom. Glödis slog sin läskiga hand efter oss och blåste eld på oss med sin spetsiga mun.

Men det är ju så trååååååååkigt att inte kunna spara ett spel! Att börja om varje dag och spela samma bana dag efter dag efter dag. Nä, jag tror vi får investera i ett nytt minneskort som passar PS1-spel. Det finns att köpa på Tvspelsweb för under hundralappen och det kan det vara värt så att Lillkillen kan få spela ett mer fyraåringsanpassat Spyro, slippa mardrömmar och samtidigt slipper Mamman börja om på samma spel varje dag.

Tjohoo för överlevnadsinstinkt!

Igår hade jag examination på den universitetskurs jag gått under hösten. Jag hade uppfattat det som att jag skulle vara där när jag opponerade och blev opponerad på. Sent i torsdags kväll chattade jag med min opponent/respondent och hon hade också uppfattat det så.

Jag tyckte jag hade planerat gårdagen på ett bra sätt. Förmiddagen skulle gå åt till städning och handling. Efter lunch skulle jag vara borta två timmar på examination. Sedan skulle jag vara hemma vid halvtre och ha gott om tid att förbereda kvällens middagsbjudning. Jag hade tajmat in Liten så att hon skulle äta tolv och tre, vilket innebar att resten av familjen skulle kunna stanna hemma och slippa trava omkring på universitetet.

Så vid tiotiden åkte jag till MAXI ICA Stormarknad. Strosar omkring där med Liten när telefonen ringer och en av adjunkterna undrar var jag är:
- Här, svara jag lite fånigt och tveksamt.
- Men det är väl inte jag nu?
- Nej, men du ska vara med hela dagen.
- Okej.
- Kom så snart du har möjlighet.
- Absolut!
Blev helt fipplig. Ringde pappa, som var på väg till sommarstugan. Ringde Företagerskan, som jobbade till två. I alla fall så kom jag och adjunkten överens om att jag skulle komma direkt efter lunch och stanna till slutet. Det innebar att jag skulle vara borta över en måltid.

När jag kom hem städade jag övervåningen och förberedde maten medan Sportfiskaren tog hand om Liten och Lillkillen. Liten har ju tagit flaskan när jag gett henne den och jag har då gett henne halva måltiden ur flaska och ammat resten, men hon har bara blivit arg och vägrat när Sportfiskaren försökt flaskmata henne. Men, som av ett under, accepterade hon att Sportfiskaren matade henne vid lunch. Vi chansade på att det skulle funka bra även vid tre, jag har pumpat ur så det finns mjölk-kuber i frysen.

Lillkillen vägrade äta ur flaska, oavsett om det var jag eller Sportfiskaren som matade honom. Så vi har varit lite nervösa för att Liten också skulle vägra. Hur det än är blir det så mycket lättare om båda kan ge Liten mat.

Liten blev hungrig strax innan tre och Sportfiskaren gjorde i ordning en flaska. Under tårar och gråt åt Liten ett helt mål ur flaska. Det är ju bra att hon, till skillnad från sin minsta storebror, hellre äter ur flaska än dör...

Så nu gäller det bara att fortsätta med flaskmatningen med jämna mellanrum! Duktiga Liten.

Teaterapan goes serious

Ikväll har vi haft bokcirkel och idag var vi hos mig. Som vanligt en massa skratt, skvaller och bokprat. Teaterapan började prata om en utbildning hon gick och att hon fått tips om en intressant verksamhet: Attitydskolan. Attitydskolan syftar till att öka förståelsen för personer med funktionsnedsättningar samt ge kunskap om funktionsnedsatta. De hade en sajt på nätet och där kunde man tydligen gå in och se en film om en attitydövning som de kallar "TV-soffan". Men Teaterapan är ju en teaterapa och gör gärna många, långa och roliga inlägg under våra kvällar. Så vi andra väntade liksom på skojet. Som aldrig kom. För Teaterapan hade bestämt sig för att vara allvarlig. Men vi andra skrattade ändå, trots det uteblivna skojet. Jättemycket skrattade vi. Ja, vi andra fick ett kollektivt skrattanfall, Teaterapan blev putt och tyckte vi var larviga.

Men hey, om man är seriös två minuter var femtonde bokcirkelträff får man faktiskt skylla sig själv om ingen tar en på allvar. Fast jag lovar att inte skratta nästa gång Teaterapan ska vara seriös, om sju år eller så...

Otrohet lönar sig inte

Inte ens när det gäller produkter. Jag har ju hittat vissa skönhetsprodukter jag inte kan vara utan; Urban Decays ögonprimer, Santés handkräm, Mary Kays foundation 402 och 500, Body Shops Shea body butter, Klockargårdens Drömmar och Lavendel-tvål för att nämna några. När det gäller mascara skiftar jag mellan Helena Rubinstein Lash Queen eller Diorshow Mascara (de vattenfasta).

Men så läste jag om Imju Fiberwig mascara som skulle göra ögonfransarna väldigt långa. Stod i en kö häromveckan och vid kassan fanns en skål med Fiberwig. Jag föll för frestelsen och köpte en. Provade tre dagar och tänkte att jag kanske skulle bli vän med den, men nej, den funkar inte på mina ögonfransar. Mina ögonfransar är väldigt raka så jag har köpt Shu Uemuras ögonfransböjare, lika bra som ryktet säger för övrigt. Ögonfransarna blir fint böjda och det håller länge, både med och utan mascara. Fiberwig gjorde att mina ögonfransar förvisso blev långa, men också helt raka. Suck! Kändes kontraproduktivt att lägga ned två hundra spänn på en ögonfransböjare och två hundra spänn på en mascara som gjorde dem raka. Så Fru C fick Fiberwigen. Hoppas den passar hennes ögonfransar bättre.

Och jag håller mig till Dior och Rubinstein i fortsättningen. Funderar på Diorshow Iconic eller deras nya som inte kommit ut i Sverige än, men som finns att köpa i Sephoras webshop; Diorshow Extase. Lovar att inte vara otrogen igen.

Det här med låttexter

Lillkillen är väldigt glad när han får titta på Stora killen och hans kompisar när de spelar Band Hero. Bland annat spelar de Jackson five:s "ABC" med eller "Baby see" som Lillkillen sjunger. Han är så söt och det fick mig att komma ihåg den där känslan. När jag trott att jag kunnat en låttext och helt plötsligt efter lång tid kommit underfund med att jag sjungit helt fel! Har känt mig både snopen och korkad! Vet dock att jag inte är ensam om detta. Känner faktiskt någon som trodde att låttexten till "I love Rock N' Roll" var:

"I love rock n' roll
Shobedobedoba heart my baby"

Jag är väldigt vuxen

När Stora killen var liten spelade vi Spyro på PS1. Lillkillen och jag spelade ofta LEGO Star Wars förut, men han tröttnade lite på det och började spela det gamla Spyro-spelet. Dessvärre hade vi inte kvar minneskortet till PS1 och av någon outgrundlig anledning gick det inte att spara på minneskortet till PS2. Tyckte synd om Lillkillen som fick börja om på nytt varje dag.

Så. Jag köpte ett nytt Spyro till vårt Xbox360. Jag såg när jag kom hem att det var från sju år, men tänkte: Hur läskig kan en liten drake vara?! Eftersom jag skulle spela med honom tyckte jag inte heller att svårighetsgraden var något problem. Ack så fel jag hade:

En drake kan på några års utveckling bli v-ä-l-d-i-g-t mycket läskigare.

Sjuåringar är mycket smartare än jag.
Eller tänker i alla fall annorlunda. Jag har fått googla mig till lösningen på ett antal av de uppdrag spelet gett oss. Jag tänker uppenbarligen inte som ett barn längre. Jag har blivit vuxen.

Och tur är väl det. Men lite inslag av barnslighet vore ju påpassligt ibland.

Krock

Ibland vore det enklare att jobba någon annanstans än där jag bor. Till exempel när privatlivet krockar med arbetslivet. Att i arbetet få negativ information om en person som jag ibland träffar privat är inte alltid lätt att hantera. Informationen jag fick gjorde mig väldigt irriterad på en person, men det kan jag ju inte visa när jag träffar den personen privat. H*n vet inte att jag har informationen och skulle jag säga något om det som gjorde mig irriterad bryter jag mot sekretesslagen. Så det är bara att bita ihop, le, vara som vanligt och gå vidare.

Ibland...

...drabbas jag av sådan lust att vara på ett dansgolv med hög, bra musik och dansa mig svettig. Ikväll när jag lade Liten lyssnade jag på P3 dokumentär. När den tog slut laddade jag ned en ny och under tiden så lät jag Lady Gaga sjunga "Bad Romance". Texten är inte helt i min smak, förkastlig rentav, men musiken och hennes sångröst får mig att gå igång!

Men. Det är onsdag kväll. Jag har en liten bebis. Hon vaknar om två till tre timmar och vill ha mat från Mamman. Så det blir inget dansgolv för mig. Idag i alla fall. Men så småningom. Då sätter jag på mig högklackade skor. Låter dem dra iväg med mig till ett dansgolv. Någon som vill med?

Footloose

För två jular sedan fick min mamma ett fotbad i julklapp. Hon har aldrig använt det så jag fick ärva det strax innan jul. Idag använde jag det. Hade lite fotsalt och varmvatten i. Satte igång bubblor och massage och...vilket ljud! Det lät som en bilmotor! Nåväl, stod ut med ljudet i fem minuter eller så, sedan fick det bli bara massageläget. Mycket, mycket skönt och välbehövligt. Jag är noga med mina händer, går aldrig någonstans utan handkräm, peelar och masserar händerna med jämna mellanrum. Fossingarna ägnar jag dock alldeles för lite tid åt. Men nu är de rena, avslappnade, lena och nyinsmorda! Tack mamma!

No more sovmorgon!

Imorgon blir det åter tidig morgon. Stora killen vill bli väckt sju (!) imorgon. Han börjar ju inte förrän halvnio, räcker att gå upp åtta tycker jag ; )

Lillkillen ska vara på förskolan nio...hujedamej vad tidigt! Tur att Sportfiskaren är ledig en vecka till så att Liten kan vara kvar hemma. Småkidsen sover ju till halvnio efter tre veckors ledighet. Stora killen till halvtio. Till och med jag sover gärna till halvnio och kan faktiskt känna mig trött då! Mycket förvånande. Jag håller på att bli gammal.

Förlorar min frisyr!

Buhu, buhu! Jag tappar så mycket hår!! Konsekvens efter graviditeten och jag vet att det är övergående, men det är ganska skrämmande! När jag duschat och fixat klart min morgontoalett ligger det svarta penntrollshårstrån över hela badrumsgolvet! Får dammsuga varje morgon för att det ser så läskigt ut! Stackars mig!

Julen är borta

Idag har vi slängt ut julen. Nej då, snarare packat ned och lyft ut och upp den. Granen står så anorektisk och ful i trädgården och ska bli ved som vi ska elda oss varma med. Och käkat upp pepparkakshuset har vi. Nu är julen slut för denna gång. Både skönt och lite vemodigt tycker jag. Men en veckas gemensam ledighet kvar för mig och Sportfiskaren. Kidsen börjar på sina skolor på måndag. Utom Liten förstås, som än så länge bara hänger på.

Vill passa på att tacka alla er jag träffat under jul- och nyårshelgerna; föräldrar, syskon, släktingar och vänner. Tack för att ni finns, för att ni delat dessa helger med mig, kidsen och Sportfiskaren. Vad vore väl jul- och nyårsledigheten utan människor man tycker om?

Socionomfrisören

Min socionomutbildning var grupporienterad och i den första gruppen jag ingick i fanns Socionomfrisören. Vi fann verkligen varandra i den gruppen och hade många intressanta diskussioner och skratt! De flesta av mina studentkompisar har jag tappat kontakten med, men jag och Socionomfrisören håller kontakten, i alla fall telefonkontakten. Vi försöker ses en gång om året, men nu är det snart två år sedan sist.

Det är så skönt att ha Socionomfrisören att diskutera jobbet och socialt arbete med. Ibland blir det lite som att ha handledning när jag pratar med henne; hur skulle du gjort, hur tänker du när jag berättar det här? Teorier, metoder och utbildningar avhandlas under våra samtal. Jag har fått många goda råd genom åren och hoppas att jag gett några också. Fortfarande många skratt och intressanta diskussioner. Det gillar jag. Och hon var med mig längs resan från första dagens upprop till sista dagen då vi examinerades. Bakom mig i kiosk-kön, bredvid mig i bänkraden under hundra och hundra föreläsningar, mittemot mig i lunchrummet, bredvid mig i Kumlabunkerns kulvertar, i publiken som stöd när min uppsats blev opponerad på. Vilken resa det var.

Och vår resa som socionomer fortsätter tillsammans, om än på avstånd. Det är jag glad för!

Ordningen återställd

Efter en veckas bortavaro är Stora killen hemma igen. Underbart och härligt är det för mamman, som längtat och längtat. Det hörs att han är hemma. Han tycker nämligen om att sitta framför datorn, spela spel, Spotifya och rappa till musiken. Det är ju roligt. Men inte alltid så trivsamt att lyssna på. Mer än fem minuter eller kanske högst en kvart. Sedan krullar mina öron ihop sig och vill stänga av ljudet. Fast samtidigt är det ju roligt för honom att öva sig och han har faktiskt blivit bättre sedan han började med denna nya hobby. Och även om han har varit borta en hel vecka, så stod jag inte ut längre än typ tjugo minuter. Men han är söt. Hrm, cool, menar jag. Och han lyssnar faktiskt när vi ber honom vara tyst.

Det blir nog en bilåkarunge av dig också

Vi åker ganska mycket bil i den här familjen. Till Paradiset, till Metropolen, ja, lite varstans i vårt land. Stora killen och Lillkillen har vant sig och en bilresa på tre - fyra timmar är inget problem.

Nu är det Liten som måste lära sig. Hon protesterade högljutt på ditvägen och tyckte det var helt onödigt att sova mer än sina vanliga trettio minuter och att sitta still i en bilstol och titta ut och filosofera var inte heller hennes grej. Vi tog en kort mellis på ett väghak och sedan in i bilen igen. Det gick relativt bra. På hemvägen gick det än bättre. Hon sov och sov och sov. Åt när vi stannade för lunch och somnade om. De sista två och en halv milen skrek hon och tyckte det var nog med bilåkande. Men det finns hopp!

Att det inte syns

Är det inte konstigt? Visst ser det här ut som en kille vilken som helst? Glad med ett snällt leende. Inte syns det att den här killen är kapabel att ta en slaktpistol och avrätta sin före detta flickvän och i och med det göra sina två barn moderslösa medan de tvingas se pappa döda mamma? Det är konstigt. Att det inneboende våldet inte sätter spår på ytan. Så mycket enklare det vore om män som använder våld mot sina kvinnor hade en bäst-före-datum-har-passerat-stämpel i pannan.

Det här med att vara konsekvent

Jag förordade för länge sedan att vi skulle lära Lillkillen att somna själv. Sportfiskaren tyckte dock att det var så mysigt att ligga hos honom till han somnade, vilket jag också tyckte, men av erfarenhet vet jag att det i längden är skönt för både barn och vuxna om barnen lär sig somna själv. Speciellt när det finns fler barn i familjen som ska läggas. Anyway. Det var lite svårt att hålla fast vid lära-Lillkillen-somna-själv-principen när det bara var jag som tyckte det var en bra idé. Så jag gav upp.

Men nu, sisådär två år senare, tycker även Sportfiskaren att det nog är bra om Lillkillen lär sig somna själv. Att vi läser saga, myser en liten stund och sedan går innan han somnat. Ikväll var det Sportfiskaren som lade Lillkillen. Efter ett tag frågade Lillkillen efter mig. Så jag gick upp.
- Är det svårt att somna ikväll gubben?
- Jaa, det är svårt att somna utan dig mamma.
Hmmm...det är vid sådana tillfällen det blir svårt att hålla fast vid principer och vara konsekvent.

Äntligen färdig!

Sådärja! Nu har jag skickat iväg min examinationsuppgift till min kära opponent. Jag är nöjd med resultatet och ser nu fram emot att få kritik på den om några veckor. Vilken härlig känsla att gå och lägga sig och veta att jag gjort klart det! Jag är såå bra!

Länge sedan, men lika mysigt!

Idag var Sportfiskaren och Lillkillen ute och lekter vinterlekar. Jag och Liten var kvar inne. Liten somnade sent igår och lekte klistermärke på mig idag. När hon blev sömnig efter lunch så var jag också ganska sömnig så jag sövde henne i min famn. Gick upp och lade mig i sängen, virade min kropp runt hennes lilla bebiskropp och somnade med henne. Åh, vad vi sov gott! Med Lillkillen gjorde jag så ofta, flera gånger i veckan, men det var första gången med Liten. Men inte sista!

Shopping finns så nära!

Idag kände jag för shopping. Men inte för att köra bil i vågrätt snöfall i en och en halv timme med Liten i bilen för att ta mig till och från shoppingen. Så det blev ett besök i Elbockos lilla klädaffär. Med ett skralt resultat. Höll i kläder till Liten, men nej. Inget tillräckligt lockande. Höll i två tröjor till Lillkillen, men saknade en dragkedja på huvtröjorna. Hittade en ganska fin tunika till mig själv, men den var lite för lång...

Väl tillbaka i huset hittade jag dock en fin väska till min fina netbook i en webshop. Väskan var till outletpris. Så nu längtar jag till den kommer. Jag tycker löjligt mycket om nya prylar. Det är därför jag tycker det är så bra att allt finns att shoppa precis där jag är, dygnet runt. Det är nära det!

På måndag får jag ta tag i shoppingen i RL om vädret är lite mindre snöigt. Kicks, Body Shop, Kappahl, V.I.L.A och Intersport ska få besök. Synd att inte Sephora finns i Sverige.

It's the end of a decade

Och vilket årtionde sedan! Några av mitt livs viktigaste och roligaste händelser har skett under detta årtionde; jag träffade Sportfiskaren när årtiondet var alldeles nytt och således firar vi tioårsjubileum i år, jag har fött mina två yngsta kids, jag har fått gifta mig med en fantastisk person, jag har blivit faster och moster till tre små trollungar, jag tog min socionomexamen, jag tog en chans och tackade ja till att bli barnavårdsutredare på socialtjänsten i Lilla Staden och flyttade därmed från Storstan - har inte ångrat det en sekund.

Det jobbet ledde i sin tur till att jag träffade nya härliga människor att tycka om; Fru C, Fröken Granit och Körkollegan. Körkollegan fick mig dessutom att återuppta mitt körsjungande och det har verkligen tillfört mycket glädje i mitt liv. Tillsammans med Fru C upptäckte jag min nya hobby; att göra smycken. Och Fröken Granit hade en häst att låna ut till mig då och då så att jag fick återuppta ytterligare en gammal hobby; att rida. Dessutom ledde jobbet som barnavårdsutredare till att jag fick mitt drömjobb, det jag har nu.

Jag har blivit husägare. Förvisso till ett i dessa dagar väl kallt hus, men jag älskar det. Jag tycker om husets atmosfär. Under detta årtionde har jag vuxit som människa. Av Sportfiskaren har jag lärt mig att inte ta allt på sådant allvar. Jag har lärt mig att värna om mig själv, ja, det skulle jag säga att jag har blivit riktigt bra på.

För övrigt firades nyåret in i ett väl uppvärmt hus tillsammans med goda vänner. Glittriga nyårsnaglar, glittereyeliner, god mat, många skratt, en del eftertänksamheter, fyrverkerier och en ingången nyårspakt. Lillkillen höll ut till halvtvå! Otroligt! Och nu sitter jag nedsjunken i en skön fåtölj framför en lägereld, myser och njuter av mitt liv och undrar vad detta årtionde bär i sitt sköte.