Och det kommer nästan bli ännu värre!

När min farbror begravdes förra veckan kom en ovälkommen insikt till mig. Det är möjligt att det är korkat att jag inte tänkt på det förut, men det har jag tack och lov inte! Jag har ju tänkt på hur bedrövligt förtvivlad jag kommer bli när mina föräldrar dör, men så på farbrors begravning så slog det mig vilken förlust och sorg det kommer bli för mina barn. Speciellt för Stora Killen som mamma och pappa tagit hand om väldigt mycket när han var mindre; på tidiga mornar och sena kvällar, påsklov, sportlov, sommarlov och helger. Och det kanske låter konstigt, men i skuggan av det så kändes det som att min sorg blev mindre, eller i alla fall ställd åt sidan. Det kommer göra SÅ ont i hjärtat att se deras sorg! Usch!