Hörde ett telefonsamtal (eller i alla fall ett halvt) mellan Stora Killens bästis och hans mamma. De hade diskuterat en sak en stund och sedan säger killen:
- Mamma, du måste köpa en peruk till mig.
Mamman säger något.
- Men du måste köpa den till imorgon.
Mamman säger något.
- Ja-men-det-är-ju-Skolans-Dag-imorgon-och-då-ska-jag-ha-den!
- Ja, ja, jag ordnar det på något sätt, hör jag hur mamman svarar, något högre röstläge än tidigare.
Undrar bara hur. Samtalet skedde 18:12 och i Lilla Staden stänger leksaksaffären 18:00 och Coop har inga peruker, bara några leksaker.
Men det är ju fantastiskt vilken framförhållning de här i-början-av-tonåren-ungarna har! Vet inte hur många gånger jag sagt till Stora Killen att han måste säga till minst en dag i förväg om han ska ha med sig fika eller pengar till mat eller annan utrustning till skolan. Ändå kan han komma samma morgon och säga att han behöver fika, pengar eller skridskor... De lever verkligen här och nu!
4 kommentarer:
till skillnad från oss. Som planerar. Och planerar. Och planerar. Och planerar till helvetet. Iallafall jag.
Ha Ha, kruxet blir när föräldern också försöker leva här och nu ;-) men det mesta brukar fixa sig på något sätt... kram
Precis så, noll framförhållning.
Enda man kan göra är att låta de leva med de naturliga konsekvenser som uppstår.
Finns det inget fika, får de leva utan, osv..
Nej, det är ganska svårt att skaka fram ett par skridskor i rätt storlek klockan 06:30 i Lilla Staden...
Skicka en kommentar