A resistable purposal

Okänd kvinna ringer mig och berättar att jag blivit utvald att gratis på prova:
- En månads förbrukning av brun-utan-sol värt 399 kronor.
(fnissar för mig själv, ingen jackpot direkt för en pepparkaka som jag, men tänker att jag kan ge den till någon som inte är så pepparkaksaktig som jag och låter intresserad)
- Jaha!
- Jag ska bara kolla att adressen stämmer; bor du på LillaStadenvägen i Lilla Staden?
- Jepp!
- Jaha, då skickar jag den här gåvan till dig, den är alltså värd 399 kronor och jag har tagit bort här så att du slipper betala. Sedan är det inget köpkrav eller något du förbinder dig. Du måste kontakta kundtjänst för att säga upp prenumerationen.
- Okej.
- Så det blir bara 49 kronor i frakt och porto för dig.
- Va?!
- Ja, du behöver bara betala 49 kronor för frakt och porto, men du får en månads förbrukning av krämen och det är värt 399 kronor.
- Ok, men jag tror inte jag vill betala för det här.
- Nehej?
- Nä, men tack ändå!

Som sagt; ta emot gratis är helt okej, men betala för att bli pepparkaka när jag redan är det? Nej, där går i alla fall gränsen!