Hemma igen. Jag har haft den stora förmånen att få ta emot ett stipendium från en organisation här i Lilla Staden. De ville att pengarna skulle gå till våldsutsatta kvinnor med små barn för att förgylla deras vardag. Och tro mig, det behöver de. Många får vända på varje krona för att få det att gå ihop. Våldsutsatta kvinnor som lämnar sina våldsutövande män blir många gånger sjukskrivna på del- eller heltid. När de tagit steget att bryta upp, hittar en ny bostad och så småningom börjar känna att de komma till ro kommer ofta upplevelserna och minnena av våld ikapp dem. För en del av dem blir det så jobbigt att de inte orkar arbeta. Så förutom att "förlora" ett av hushållets inkomster, minskar dessutom deras egna inkomster vid en hel- eller deltidssjukskrivning.Men nu har jag möjlighet att någon gång då och då ge en mamma och hennes barn möjlighet att göra något roligt tillsammans. Gissa om det känns bra?!
4 kommentarer:
Vad härligt att det kan finnas möjligheter i er lilla stad även när man är i en av de mest knepiga situationer som finns... I vår lilla stad försöker vi "gräva fram" såna möligheter men det är inte så lätt...
Kanske fler föreningar och företag gör likadant nu efter den här gåvan!
En kedjereaktion vore väl inte dumt!!
Fast det är lite konstigt det där med gåvor och bidrag. Den summan är ingenting mot det som ges bort inom motorsporten.
Gubbar/män är ju duktiga på att ge pengar till lite "manliga intressen".
Tänk om dom såg på detta på samma sätt. För egentligen är det ju "manligt intresse" att puckla på sin kvinnor psykiskt och fysiskt.
De kvinnorna borde också få sponsring.
Men hurra ändå för det du fick! Initiativet var ju värt en del också.!!
KRAM
KaosJenny: Många gånger tidigare när enskilda kvinnor behövt ett ekonomiskt bidrag men inte varit berättigade till ekonomiskt bistånd har jag haft god nytta av upparbetade kontakter med församlingarna i Lilla Staden. Ett tips bara.
Henna: Ja, det var roligt både att det var en manligt organisation som gav pengar till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld samt att vi var de som fick näst störst stipendium (störst fick ridklubben som anordnar ridlektioner för funktionshindrade)... Men visst kan det alltid behövas mer pengar. Å andra sidan är jag glad att den här organisationen genom detta stipendium tydligt tar avstånd från mäns våld mot kvinnor. Det saknar jag annars i det här området; var är alla fina, underbara män? Varför gör de sig inte mer hörda (det finns ju manliga organisationer som gör sig hörda, men de är få)? För det är ju mäns ansvar att våldet upphör, det är ju knappast kvinnorna som ska sluta bli slagna...
Grattis! Välförtjänt.
Skicka en kommentar