Frihetskänsla

Var med kidsen i lekparken idag. Vi gungade, alla fyra (Sportfiskaren gungade på Liten). Det är härligt att gunga. Och det är något speciellt att gunga i sin barndoms lekpark. Frihetskänsla!

Jag tänker på alla mammor på Mors Dag

Idag är det Mors Dag. Jag har varit så priviligerad som under mina tre graviditeter har haft tillgång till en kompetent och regelbunden mödravård. Och under mina förlossningar har jag haft förmånen att känna mig trygg med den sjukvårdspersonal som tagit hand om mig efter bästa förmåga och med stor kompetens.

Men så är det inte för alla. Vet du inte vad du ska ge din mamma på Mors Dag? Eller har hon redan allt? KLICKA HÄR så kommer du till Röda Korsets "Rädda mammorna"-kampanj, som i år riktar pengarna mot att förbättra mödravården för mammor i länder där mödravården är ett utvecklingsområde. Där får du vidare instruktioner om hur du gör; du kan skänka pengar med ditt kontokort och få ett gåvobrev, men du kan också skänka via mobilen och ett gåvo-sms skickas till din mammas mobil. Har du redan köpt en present? Ge den också! För är inte alla mammor i världen värd det bästa?

T-A-C-K!

Hemma igen. Jag har haft den stora förmånen att få ta emot ett stipendium från en organisation här i Lilla Staden. De ville att pengarna skulle gå till våldsutsatta kvinnor med små barn för att förgylla deras vardag. Och tro mig, det behöver de. Många får vända på varje krona för att få det att gå ihop. Våldsutsatta kvinnor som lämnar sina våldsutövande män blir många gånger sjukskrivna på del- eller heltid. När de tagit steget att bryta upp, hittar en ny bostad och så småningom börjar känna att de komma till ro kommer ofta upplevelserna och minnena av våld ikapp dem. För en del av dem blir det så jobbigt att de inte orkar arbeta. Så förutom att "förlora" ett av hushållets inkomster, minskar dessutom deras egna inkomster vid en hel- eller deltidssjukskrivning.

Men nu har jag möjlighet att någon gång då och då ge en mamma och hennes barn möjlighet att göra något roligt tillsammans. Gissa om det känns bra?!

Jag matchar så bra!

Och så en vit lång skjorta och svarta högklackade. Tada! Kvällens outfit är färdig.

Balans på *valfri svordom* svag lina

Som sagt har jag haft förmånen att bli inbjuden till introduktionsprogrammet för att prata om mänskliga, barns och kvinnors rättigheter samt våld i familjen. Idag var det en äldre man med och han hade sina fyra vuxna söner med i samma grupp och både den äldre mannen och sönerna hade varsin fru. Sedan fanns det ett tiotal andra deltagare med.

Att föreläsa om hedersrelaterat våld och förtryck för personer uppvuxna i den moderna familjestrukturen är ganska lätt. Att föreläsa om hedersrelaterat våld och förtryck för personer som utövar hedersrelaterat våld och förtryck gjorde mig helt god damn svettig! Den äldre mannen berättade att han aldrig skulle acceptera att hans barn eller barnbarn hade pojk- eller flickvän. När jag frågade honom vad som skulle hända om någon av dem kom hem och berättade att de hade en pojk- eller flickvän svarade han:
- Det kan hända mycket, men det kan jag inte berätta här.
Hans söner hängde på i diskussionen som även kom in på fördomar om "svenskar"; att vi alla super och är fulla, att vi inte bryr oss om våra barn för att de får så mycket frihet m.m.

Jag pratade om det hedersrelaterade våldet och förtrycket som ett kontinuum - från att inte tillåta sina barn delta i den obligatoriska skolundervisningen gällande t.ex. simkunskaper och information om sexualitet och samlevnad till att mörda sitt barn på grund av att det betett sig på ett sådant sätt att familjen förlorat sin heder.

En man sa:
- Du säger att barn har rätt att inte bli slagna, men om jag inte får slå mitt barn, hur ska jag få dem att göra som jag vill?
Så diskuterade vi det lite.

Många av dem sa, när jag pratade om rätten till religionsfrihet, att det inte är acceptabelt att deras barn väljer en annan religion.

Jag vet inte hur många gånger jag sa att det är helt okej och naturligt att vi har olika regler i olika familjer, oavsett vilken bakgrund vi har, så länge som det inte innebär att barns och mänskliga rättigheter kränks. Tack och lov fanns det i gruppen flera män som inte alls verkade vilja ha så strikta regler för sina barn! Men de tog inte samma utrymme i klassrummet.

Men shit vad jag var svettig där ett tag. Där stod jag som någon slags representant för Sverige och skulle prata om rättigheter utan att kränka någon av deltagarna i rummet samtidigt som jag tydligt skulle ta avstånd från allt våld och förtryck...Snacka om att känna press! Jag fick ingen applåd idag tyvärr. Och jag var nog lite obekväm ibland, men i det stora hela tycker jag att det blev bra!

Mitt märke!

KOLLA! Mitt första plagg med min alldeles egna logga! Jag älskar ju popcorn, men när jag funderade över vad mina kreationer (både barnkläderna och smyckena) skulle heta fastnade jag länge för ett blom-namn, men sedan så helt plötsligt en dag slog det mig att det såklart är Popcorn mina alster ska heta. Det här är en kortärmad tunika som ska till en liten ett och ett halvt åring.

Härlig framförhållning!

Hörde ett telefonsamtal (eller i alla fall ett halvt) mellan Stora Killens bästis och hans mamma. De hade diskuterat en sak en stund och sedan säger killen:
- Mamma, du måste köpa en peruk till mig.
Mamman säger något.
- Men du måste köpa den till imorgon.
Mamman säger något.
- Ja-men-det-är-ju-Skolans-Dag-imorgon-och-då-ska-jag-ha-den!
- Ja, ja, jag ordnar det på något sätt, hör jag hur mamman svarar, något högre röstläge än tidigare.

Undrar bara hur. Samtalet skedde 18:12 och i Lilla Staden stänger leksaksaffären 18:00 och Coop har inga peruker, bara några leksaker.

Men det är ju fantastiskt vilken framförhållning de här i-början-av-tonåren-ungarna har! Vet inte hur många gånger jag sagt till Stora Killen att han måste säga till minst en dag i förväg om han ska ha med sig fika eller pengar till mat eller annan utrustning till skolan. Ändå kan han komma samma morgon och säga att han behöver fika, pengar eller skridskor... De lever verkligen här och nu!

Fierce and safe

När det nu gick så bra att möta världen i grälligt grönt bestämde jag mig för att köpa ett blått nagellack som jag tidigare spanat in. Och när jag kom in i affären så hade jag sådan tur att de hade ett erbjudande på just det märket, 3 st för 99 kronor (i vanliga fall kostar det 45 kr flaskan). Så då tog jag, förutom det blå, som jag ska ha när kören sjunger på Sveriges nationaldag, ett rödglittrigt och ett djuprosa.

Plågsamt att se

Idag har jag tittat på ett program som var så jobbigt att se att jag nästan bytte kanal. Det sändes på Tv4+ "Jag älskar inte mitt barn". Zoe fick en förlossningsdepression och det innebar att hon fick svårt att knyta an till sin bebis. Det i sin tur gjorde att bebisen kände sig osäker på mamma och därför började undvika mamma. Eftersom bebisen kände sig osäker på mamma så upplevde hon inte att mamma var en person som kunde trösta utan bara grät och grät, vilket fick mamman att till lägga ned bebisen och lämna henne skrikande och även känna att hon hatade sin bebis. Programmet följer Zoe när hon får terapi för att kunna bli en trygg anknytningsperson för sin bebis. Vissa scener var superjobbiga att se, kanske för att Liten är ungefär i samma ålder och för att det fanns scener som så tydligt visade att deras relation var urdålig. Men det var samtidigt så intressant att se framstegen som terapin innebar att jag var tvungen att titta klart.

Det var på tiden (det här också)!

Sverigedemokraterna ligger under riksdagsspärren enligt Skop. Giller't!

Och?

Precis när jag är på väg upp för att natta Liten kommer jag på att jag glömt ta in tvätten. Sportfiskaren säger att han ska göra det.

Nu gick Sportfiskaren upp för att lägga Lillkillen.
- Har du tagit in tvätten?
- Nä. Jag somnade.
Så släntrade han uppför trappen.

Jaha. Och?! Gå och ta in den nu då! Men icke.

Som jag tjatat hela vintern:

- Stora killen, sätt på dig mössa!
De flesta tillfällen har han använt huvan (han använder nästan aldrig någon tröja som inte har huva) som mössa. Men så idag, när det är 24 grader varmt ute sätter han på sig mössa när han ska komma ut och käka mellis.
- Men ska du ha på dig mössa nu?!
- Ja, jag ska ju vara ute!
Jag sär, jag sär, ungdomen av idag och dess modenycker!

Kör-upplevelse!

Jag hade sedan länge bestämt mig för att gå och lyssna på en gästande kör igår. Lillkillen överraskade och ville med. Som den rutinerade förälder jag är handlade jag med Festis och lite kakor att tysta sötnosens mun med. Han viskade fram lite frågor både om kyrkans utsmyckning och körens framföranden. Men trots en förhöjd sockerhalt somnade han under körens fjärde låt...

Jag somnade dock inte! Jag njöt i fulla drag av körens framträdande. Inte ett andetag hördes, perfekt körandning. Nyanserna gjorde styckena intressanta och talande. Många kunde hela repertoaren utantill och nog var det roligare att titta på dem som sjöng utantill mot dem som sjöng ned i pärmen. Lillkillen vaknade lagom till sista framförandet (förutom extranumret) och tog min hand i sin och så gick vi hemåt genom Lilla Staden i en vacker försommareftermiddag. Lillkillen nyfikad och utvilad och jag alldeles kvittrig och glad över ett fantastiskt framträdande!

Det var på tiden!

Från och med i sommar kommer det bli olagligt att titta på s.k. barnpornografiska bilder, alltså bilder på sexuella övergrepp mot barn. Bra, bra, bra tycker jag! Heja riksdagen!

Crazy nagellack gives luck

Idag mötte jag världen i mitt gröna nagellack. Och tänk vad bra det blev!

Jag hade en föreläsning om mänskliga, barns och kvinnors rättigheter för dem som går introduktionsprogrammet. Det kom intressanta frågor och blev spännande diskussioner och när föreläsningen var slut fick jag en applåd. Efteråt kom först läraren och sa att det var sällan som de applåderade för sina föreläsare och att jag verkligen skulle se det som ett gott betyg. När jag en stund senare sa hejdå till tolken sa han samma sak (det är alltid han som tolkar för just den här gruppen).

Sedan hade jag ett meddelande från receptionen när jag kom tillbaka. Jag skulle ringa upp en herre, det var viktigt och gällde kvinnofrid. Ringde upp och det visar sig att han vill ge nästan åtta tusen kronor till kvinnofridsverksamheten! HURRA!!! Så nästa helg ska jag ta emot det vid någon ceremoni.

Tror jag ska köpa lite fler crazy nagellack!

Me?

Fick ett infall idag och köpte ett grönt nagellack. Nu har jag målat naglarna i det. Det känns inte riktigt jag. Eller? Det är ju lite coolt och kaxigt. Och skojsigt. Tro det eller ej, men ibland kan även jag vara lite skojsig och busig! Är nog lite nöjd i alla fall.

Återkommer om det blir VM

Idag har Lillkillen varit på sin första fotbollsträning. Social träning för mamman, för övrigt var det gulligt att se honom smurfa runt i ungefär en kvart. Sorry Lillkillen, men sport är verkligen dötrist, även om världens gulligaste fyraåring är med. Men jag lovar, den dagen du spelar VM kommer jag och kollar. Och då stannar jag matchen ut.

Sååååååååå gott!

Servicen var inte den allra bästa i Lettland. Allt tog lång tid! Att beställa mat och sedan få Liten att vara glad under den tid det tog från det att vi beställde till dess att maten var uppäten var inte helt enkelt. Sista måltiden vi intog i Lettland var vi i Jurmala och då ville jag unna mig en dessert. Jag beställde en tiramisu. Den kom efter en låååång stund i ett superduperstort glas där det säkert fick plats två och en halv deciliter. Jag tänkte att jag aldrig skulle orka äta upp allt.

Men. Det kunde jag. Det var löjligt gott och helt plötsligt var den slut. Smaskigt! Ja, en av de smaskigaste tiramisu:er (vad heter det i pluralis?) jag någonsin ätit!

Utväxt

Nä, jag har inte klippt mig själv. Nä, barnen har inte heller klippt mig. Visst ser det ut som jag klippt luggen lite väl kort? Det är faktiskt mitt hår som är på utväxt igen. Om ni kommer ihåg så tappade jag för en tid sedan väldigt mycket hår och som synes överdrev jag inte. Ser fram emot att få mitt fina tjocka penntrollshår tillbaka. Nu känns det bara skandinaviskt flygigt och tunt. Men som sagt, under mitt hår är de tappade hårstråna på väg tillbaka. I like!

Mellan hägg och syrén

På fredagen, när vi hade vårt utbyte med den lettiska kören, beslutade jag och nannyn att lämna festligheterna innan det blev för mörkt ute i förorten. När jag öppnade dörren och gick ut doftade det...sommar.

Några meter längre bort stod en hägg i full blom. Luften var full av dess underbara doft och jag kunde inte få nog!

Nu väntar jag på att häggen ska slå ut här hemma så jag åter få känna sommarens ljuva sötma i luften. Och sedan kommer syrénhäcken blomma. Längtar...

Det här med att sjunga i kör

Det är härligt att sjunga i kör. Även om varje körövning inte alltid känns rolig, så är det en fantastisk känsla när vi verkligen sjunger tillsammans.

Men de flesta av mina kör-kollegor skulle jag nog aldrig träffat om det inte vore för kören. Och hade jag träffat dem någon annan stans är det få jag skulle tagit kontakt med. Vi är ganska olika och/eller befinner oss i olika faser vi som är med i min kör. Eller så är det jag som är olik, vem vet...

I alla fall. Jag tycker ju att det är intressant att vi är så olika men ibland tror jag att det kan ligga oss i fatet. Just nu kämpar vi för att hitta vår gemensamma klang och vår dirigent säger att det händer ibland. Att vi sjunger t-i-l-l-s-a-m-m-a-n-s och får en gemensam klang, att vi inte spretar för mycket och sjunger "privat". Jag kan tänka att om vi vore mer lika, i ålder, i personlighet och i intressen så kanske vi inte behövde kämpa så för att hitta vår gemensamma klang, då kanske det skulle hända oftare och vara lättare för oss att hitta dit för som det är nu verkar ingen, varken av oss i kören eller vår dirigent, veta vad det är som får oss att hitta den där gemensamma klangen. Kanske det är så att jag måste skala bort allt det andra som jag är; trebarnsmamma, socialarbetare, kontrollfreak, ironisk, allvarlig, hobby-sömmerska, hobby-smyckesdesigner, ja, det där som ibland blir så olikt många andra i kören, och "bara" vara Sabina körsångare när jag är på kören. Kanske att vi skulle hitta vår gemensamma klang lite lättare om vi alla gjorde det. Kanske det är så att allt det där som vi alla har som gör oss till just dem vi är; våra yrken, våra intressen och egenskaper (blyga, öppna, ärliga, hålla-uppe-fasaden, spralliga, lugna, pastorer, översättare, socialarbetare, lärare, längdskidåkare, fotografer, bokmalar och allt vad det nu är) blir till en massa bråte som står i vägen för oss när vi ska mötas rent musikaliskt?

För att skala bort det krävs det lite mod, för nog tycker jag att det är ganska tryggt att hålla i "trebarnsmamma, fru, socialarbetare, allvarlig och ironisk". Vem är jag om jag "bara" är kammarkörsångerska?

Samtidigt kanske vår klang blir mer intressant när vi väl hittar den än om vi vore en mer homogen grupp som hade en gemensam klang. Men som sagt, ibland önskar jag att vi var något mer lika varandra i min kör.

Över gränserna

Det är så sorgligt. De finns överallt. Oavsett nation, klass, stad.

Vid elvatiden i fredags gick jag och nannyn omkring med sovande Liten i vagnen. Jag var dessert-sugen och nannyn ville ha en läsk. Så ser jag dem, dem som jag sett så många gånger, förvisso på andra platser och med andra ansikten, men ändå samma.

En alldeles för berusad förälder vinglandes längs gatan med ett litet barn bredvid sig. Och min första tanke var att ringa socialjouren, fast jag visste inte numret. Lite längre fram stod en kvinna som han vinglade fram till och när vi någon halvtimme senare fått näringsbehovet tillgodosett såg vi dem gå tillsammans alla tre. Mamman såg opåverkad ut och jag hoppas att hon stod för tryggheten för det lilla barnet den här kvällen.

Jag får alltid en stark obehagskänsla i magen när jag ser de där alldeles för berusade föräldrarna med sina barn. Varje gång hoppas jag innerligt att det är en engångsföreteelse, att det där barnet inte alls växer upp med en oro varje gång kvällen eller helgen närmar sig för att mamma och/eller pappa kommer dricka och bli konstig. Kanske "bara" sluddrar, snubblar och somnar. I värsta fall hotar, använder våld och skriker.

Och nej, jag menar inte att föräldrar inte får dricka alkohol. Men när föräldrar dricker så mycket att de vinglar omkring - då har de druckit alldeles för mycket för att vara lämpliga föräldrar just då.

Ju förr desto bättre!

Efter en välbehövlig sovmorgon kom jag nedför trappan i morse och möts av grabbarna som ger mig paket och ett fint kort. "Grattis på Mors Dag!" stod det, underskrivet av Stora Killen, självporträtterat av Lillkillen och Liten hade skrivit under med hjälp av Sportfiskaren. Jag fick sytråd, choklad-polkagrisar och rabarbermarmelad - mycket gott!

Jag blev lite nervös för jag har inte köpt något till min mamma. Kollade almanackan och konstaterade att Mors Dag inte var riktigt idag...så jag har tid på mig att köpa något till mamma.

Men min glädje över presenterna är ju inte mindre! Jag ska inhandla lite god ost och fina kex att käka rabarbermarmeladen till. Och som Sportfiskaren sa när jag lite fint påtalade att det var några helger för tidigt:
- Jag kom i alla fall ihåg det!

Helt rätt inställning till livet!

Det bästa med att somna i min egen säng ikväll...

..är att få somna och sova utan att störas av en massa fulla letter och/eller kör-kollegor skrålandes, skrattandes och skrikandes utanför fönstret!

Kultur-utbyte

Ikväll har vi ett musikaliskt och kulinariskt utbyte med en lettisk kör. Kul!

Med guide

Igår hade vi förmånen att få en tre timmar lång guidad tur i Riga. Det var mycket trevligt och vår guide var oerhört duktig. Här står hon framför Rigas äldsta byggnad. Vi åkte huvudsakligen buss och helt plötsligt framför en byggnad stod den här fina skulpturen av vår testbild. Konstigt. För inte fanns väl testbilden under den tiden som Sverige ockuperade Lettland? Roligt var det i alla fall.

Men roligast av allt var faktiskt att möta de två herrarna på bilden. De stod i ett gathörn och spelade musik. Platsen hade svensk anknytning och jag hörde att vår guide pratade med dem och helt plötsligt spelade de Sveriges nationalsång! Naturligtvis bjöd vi dem på en kör-variant av den som tack. Då började de spela "Fjäriln vingad syns på Haga" och vi stämde glatt in. Det var en härlig och överraskande musikupplevelse!

Eftersom jag visste att vi skulle åka buss under vår tur och eftersom jag sett att nästan alla kvinnor i Riga bar högklackat ville inte jag vara sämre utan tog på mig mina högklackade skor. Dock gick vi en promenad på 40 minuter under den tiden vår guide tog oss genom gamla stan...Tur att jag haft skorna något år så att jag gått mycket i dem redan. Men jag längtade allt efter ett par bekväma ballerinaskor.

Jag kommer frysa ihjäl

Det har som sagt var varit varmt idag och under kvällen. Nu börjar det dock bli svalare, men nannyn framhärdar att vi ska sova med ett öppet fönster. Helknasigt! Jag har förvisso pyjamas med mig, men den kommer inte räcka för mig, jag fryser redan där jag sitter i jeans och t-shirt och tunika. Suck... Men innan jag hunnit surfa klart och göra kvällstoaletten så kommer nannyn ha somnat och då tänker jag stänga fönstret och sedan krypa ned i sängen och bli varm. Så det så!

På vift

Väl framme i Riga, efter en problemfri resa, möttes vi av strålande sol och här är det 20 grader varmt. Jag gick i tunika hela kvällen. Kör-kollegorna är på någon bar högt uppe på ett hotell, men jag tyckte att Liten behövde bonda med sin nanny, så vi har haft en kväll på egen hand. Vi började med att strosa lite i solen för att sedan äta en god middag på en restaurang mittemot hotellet. Det var en sorts buffé och det fanns dessutom en dessertbuffé! Passade mig som pricken över i:et!

Sedan strosade vi omkring i jakt på färdigblandad mjölkersättning och kvällsvälling, men vi kammade noll och får nöja oss med de pulverförpackningar jag hade med från Sverige. Det var en stor galleria vi gick till, fem våningar med flera kända kedjor. Jag hittade fina hårspännen till Liten och köpte gott bröd. Mittemot oss finns ett bageri - mycket uppskattat! Nu ska jag hasta ned på caféet bredvid och köpa en god juice till brödet. Imorgon ska jag och kören på en guidad busstur mellan nio och tolv. Jag tror inte Liten uppskattar en tre timmars busstur så vi kastar oss rakt ut och hoppas att hon trivs med sin nanny. I värsta fall får jag hoppa av bussen och ta en taxi till Liten.

Packad och klar

Nu står en resväska, ett handbagage och så lite överbliven packning färdig att lastas in i nannyns bil imorgon. När jag ställde resväskorna på vågen vägde den stora väskan två kilo för mycket men i den lilla fanns det tre kilo kvar att utnyttja. Stuvade om Litens kläder och kommer dumpa kameran i nannyns handbagage och Litens pulvermat får bo i nannys väska. Nu är jag home safe för både handbagage och resväskan. Det är väl dags att gå och lägga sig. Natti, natti!

Dagens happening

Jag ä-l-s-k-a-r kläder från det danska märket VILA och idag när jag gick in på deras hemsida för att kolla om det finns någon butik i Riga så upptäcker jag TILL MIN STORA GLÄDJE, att de öppnat en webbshop! Hallelujah moment for me! Så även om denna dag ganska nyligen startat så är detta ändå dagens happening.

Dagens happening...

...var att åka polisbil, förvisso "bara"en civil, men med både polisradio och saftblandare. Till och med jag tyckte det var kul! Till Lillkillens stora glädje blev vi dessutom inbjudna att få kolla in polisbilsgaraget och sitta i en "riktig" polisbil!

Resetips?

I övermorgon åker jag med min kör till Riga. Liten får följa med. Ja, och förresten kan jag ta tillfället i akt och tacka Sportfiskaren för att jag får ta med henne. För visst hade hon kunnat stanna hemma nu, vi är ju hemma med henne lika mycket, men jag klarade inte av att vara borta från henne så länge. Jag skulle längtat ihjäl mig. Och det är ju ingen skillnad för Sportfiskaren, han kommer längta lika mycket han, så tack Sportfiskaren för att jag får ta med henne!

Är det någon som har varit i Riga och har något tips om vad som bör ses, göras, smakas? I så fall mottager jag de tipsen med glädje!

A resistable purposal

Okänd kvinna ringer mig och berättar att jag blivit utvald att gratis på prova:
- En månads förbrukning av brun-utan-sol värt 399 kronor.
(fnissar för mig själv, ingen jackpot direkt för en pepparkaka som jag, men tänker att jag kan ge den till någon som inte är så pepparkaksaktig som jag och låter intresserad)
- Jaha!
- Jag ska bara kolla att adressen stämmer; bor du på LillaStadenvägen i Lilla Staden?
- Jepp!
- Jaha, då skickar jag den här gåvan till dig, den är alltså värd 399 kronor och jag har tagit bort här så att du slipper betala. Sedan är det inget köpkrav eller något du förbinder dig. Du måste kontakta kundtjänst för att säga upp prenumerationen.
- Okej.
- Så det blir bara 49 kronor i frakt och porto för dig.
- Va?!
- Ja, du behöver bara betala 49 kronor för frakt och porto, men du får en månads förbrukning av krämen och det är värt 399 kronor.
- Ok, men jag tror inte jag vill betala för det här.
- Nehej?
- Nä, men tack ändå!

Som sagt; ta emot gratis är helt okej, men betala för att bli pepparkaka när jag redan är det? Nej, där går i alla fall gränsen!

Mina skattepengar går till de som tycker illa om mig och mina barn

Nationaldemokraterna har en tidning - Nationell idag. Nationaldemokraterna tycker att sådana som jag och mina barn är onödiga i det här landet. Vi är inte svenskar. Vi är en del av det mångkulturella Sverige som Nationaldemokraterna inte vill ha. Jag och mina barn är en del av det mångkulturella experiment som förstör Sverige enligt Nationaldemokraterna.

Presstöd kan en tidning med bl.a. ett visst antal abonnenter få. De som delar ut presstödet får inte ha någon åsikt om innehållet i de tidningar som får presstöd. Därför kommer tidningen Nationell idag få drygt två miljoner av våra skattepengar. Jag citerar Per Svensson:

Yttrandefrihet är rätten att säga också korkade saker utan att riskera att bli straffad av staten. Yttrandefrihet betyder inte att man har rätt att få betalt av staten för att säga korkade saker.

Bu för presstödet!

Det här är min typ av lås!

Jag är en slarver. Jag tappar bort det mesta; plånböcker, nycklar, papper. Jag vet inte hur många gånger jag ringt till Sportfiskaren för att fråga om han sett än det ena än det andra av sådant jag lagt någonstans och sedan glömt bort.

Cykelnyckeln hade jag i handen för några veckor sedan när jag lämnade in cykeln på vår-service. Sedan när jag skulle cykla till jobbet förra veckan var den borta. Som tur är hade jag inte låst cykeln, men däremot kunde jag ju inte låsa den när jag parkerade den vid jobbet så jag fick dra ned den i källaren. Ganska tungt och tröttsamt. Bestämde mig för att köpa nytt lås och titta vad jag hittade. Ett lås utan nyckel, med sifferkod! Så nu har jag en nyckel mindre att hålla koll på och dessutom tänkte jag det var dags att lära mig Litens fyra sista siffror så det fick bli min kod. Smart va'?!

Jag ä-l-s-k-a-r mitt jobb!

Fy för bövelen vad härligt mitt jobb är! För drygt ett år sedan satt jag och skrev som en galning på en ansökan om pengar till ett projekt. Vi kom på ganska sent att vi skulle ansöka om pengar, jag och min chef, så det blev till att snabbt sammanställa en ansökan. Vi sökte medel hos Brottsoffermyndigheten för ett projekt med syfte att ta fram en skriftlig rutin som gjorde att det sociala arbetet med barn som upplever våld i hemmet skulle bli enhetligt oavsett om barnet fick kontakt med familjerätten, barnavården eller familjestödet. Och tänk, vi fick alla pengar vi sökte.

Idag var det projektavslutning och mina kollegor har varit så himla duktiga! Jag är så glad för jag tycker att vi har en samsyn i dessa frågor nu och även om vissa frågetecken fortfarande kvarstår så finns det en större medvetenhet om den utsatta situation barn som upplever våld i hemmet befinner sig i. Det kommer bli en tydlig och konkret rutin och det bästa av allt är att jag är säker på att det inte bara kommer bli en hyllvärmare utan en rutin som gör att vårt arbete med barn som upplever våld i hemmet kommer förbättras. Vi kommer inte bara upptäcka fler av dessa barn genom att vi vågar ställa frågor om våld utan vi kommer dessutom kunna ge dem bättre stöd i den svåra situation de befinner sig i.

Jag är så glad så glad! Tänk att en idé och önskan som dyker upp i mitt lilla huvud kan bli verklighet! Fantastiskt!

Det är då den stora tonårshungern rullar in

Halvtio ska Stora Killen gå och göra sig i ordning för kvällen. Hojtar: "Dags att gå och lägga dig vännen!" halvtio. Kvart i tio kommer han ut i tv-rummet:
- Jag är hungrig mamma.
- Nu?!
- Ja.
- Det finns mackor.
- Jag vill ha nudlar.
- Det är bara du gör i ordning.
- Men, hur göör man?
- Läs på paketet och så ropar du om det är något du inte förstår.
Han fixade matlagningen galant och nu sitter han och smaskar nudlar. Nästan mitt i natten. Är det så här det kommer vara nu under några år?!

Matnojiga personer

I min omgivning finns det ett antal matnojiga kvinnor. Som sitter och nojar över att maten kommer göra dem tjocka. Nästan varje gång vi äter ihop. Det är ganska irriterande.
- Oj, oj, nu när jag åt den här bearneisesåsen måste jag ut och gå tio mil med stavar för att inte gå upp i vikt!
ELLER så sitter de och äter en halv morot och lite keso - typ. Vad sorgligt att inte kunna njuta av maten utan bara tänka "oj nu blir jag tjock" varje gång de äter något och därför avstå eller ha ett behov av att högljutt deklarera detta för ointresserade med-ätare. Det är en grupp matnojiga personer. Den andra består av dem som vill gå ned i vikt och har dålig disciplin och kräver att andra ska anpassa sig efter deras bantning. T.ex. genom att säga:
- Måste vi ha kakor stående här i fikarummet, det är faktiskt svårt för mig att låta bli att äta dem då!
Eeeeh...såvitt jag vet har inte jag något ansvar för andras dåliga karaktär!
Klart att folk får vara matnojiga om de vill det - men var det endast i tanken tack. Det är ju tanken som räknas...

Och det kommer nästan bli ännu värre!

När min farbror begravdes förra veckan kom en ovälkommen insikt till mig. Det är möjligt att det är korkat att jag inte tänkt på det förut, men det har jag tack och lov inte! Jag har ju tänkt på hur bedrövligt förtvivlad jag kommer bli när mina föräldrar dör, men så på farbrors begravning så slog det mig vilken förlust och sorg det kommer bli för mina barn. Speciellt för Stora Killen som mamma och pappa tagit hand om väldigt mycket när han var mindre; på tidiga mornar och sena kvällar, påsklov, sportlov, sommarlov och helger. Och det kanske låter konstigt, men i skuggan av det så kändes det som att min sorg blev mindre, eller i alla fall ställd åt sidan. Det kommer göra SÅ ont i hjärtat att se deras sorg! Usch!