Strax innan Liten kom skrev jag om Sportfiskarens ovana att snooza. Jag skrev också om förhoppningen att det skulle bli bättre. Det har det inte blivit. Så förutom att min nattsömn blir störd tre gånger per natt av att Liten ska äta, så tvingas jag fortfarande ligga vaken och vänta på att maken behagar gå upp. Klockan börjar ringa vid sex...
Det är ju inte så att jag har något sömnöverskott den här tiden när Liten fortfarande äter på natten. Det kan dessutom inte vara så svårt att räkna ut tycker jag. Och Sportfiskaren frågar ofta hur natten varit (om hon kinkat mycket) och oftast har den varit bra, hon äter och sedan somnar hon om. Men fortfarande blir jag väckt ett antal gånger, lyfter över henne i vår säng, ger henne mat och ligger vaken under tiden, lyfter tillbaka henne i hennes säng när hon käkat klart. Det behövs väl ingen raketforskare för att förstå att varje minuts sömn är viktig då?
Efter förra diskussionen om snoozningen började Sportfiskaren sova i gästrummet.
Slutsats: det är viktigare för honom att snooza än att dela säng med sin fru.
Det är vid sådana tillfällen jag känner hur viktig jag är för honom...
15 kommentarer:
Det kan ju vara så också att det är svårare att ändra ett invant beteende än att radikalt skaffa nya...? Du är nog viktig för honom ska du se... ;-)
Äh. Nästan inget är svårt om man verkligen vill! Okej då, lite viktig kanske.
Nej det är inte svårt om man verkligen vill. Uppenbarligen vill han inte. Vilket är irriterande... Han gillar kanske att snooza? Du gillar ju att snooza på bebisen... ;-)
Men funkar inte lösningen att han sover i gästrummet då? För båda? Lite trist, men en lösning är det....
på tal om att snooza;) så är jag en sån , men jag mår dårligt av det själv!!
Så den 3 feb hypnotiserade jag mig;) och jag är uppe innan klockan ringer ;)
lite kul faktiskt och jag är piggare, hoppas det håller i sig , en timme kostar 12oo kr
Hallå. Hur hamal är din sessa?
Kan ju säga att vi fick lov o ha separata sovrum oxå läänge. Man (jag ialf)stör sig så förbannat på att den andre sover o sover o så är man sjölv skit trött. Behövs just inte så mycket då för att diskussionen är igång.
Men du verkar ju ha hur mycket energi som helst o gör 1000 saker på en gång. Själv blev jag tvärt om o bara ville sova när mini sov.
(min e ju 7 mån nu) å det är först nu vi sover i samma rum helt igen. =)Förstår dig precis med klcokan....ingen hit!
Liten är snart fem månader och jag föredrar skilda sovrum framför att inte få sova. En hel dubbelsäng att bre ut sig i är inte heller helt fel. Då kan jag ju till och med sova på diagonalen om jag skulle vilja det!
Hypnos alltså. Coolt, hade aldrig hört talas om att det kunde bota snooze-sjukan!
Stackars dig, förstår att du är ledsen.
Det verkar så irrationellt tycker jag -- om man ger sig själv snoozetiden till att sova på riktigt, så är man rimligtvis piggare när klockan väl ringer, och då orkar man pallra sig upp genast. (Då _vet_ man ju också att man måste för att inte bli försenad, så då lär man gå upp i alla fulla fall.)
Att sova ihop är faktiskt inte det lättaste, hur mycket man än älskar varann. Jag skulle himla gärna vilja skeda Maken, men det klarar han inte för han måste vända på sig en gång innan han somnar, och då väcker han mig och det är dåligt. Sen småsnarkar han -- inte mycket, men tillräckligt för att lättväckta jag ska bli störd. Skilda sovrum blev påfrestande i längden. Vad gör man? Jo, jag kom nyligen på att om vi ligger skafföttes, så hörs hans småsnark för lite för att väcka mig, och vi kan ändå sova ihop.
Fnissa gärna, för det gör jag själv åt vårt arrangemang -- men jag fnissar lika mycket för att jag är glad att problemet gått att lösa. Efter elva år!
Skavfötters hahahahah!
Vore jag inte super äcklad av fötter så skulle jag ta me tusan föreslå detta till sambon.
Har ibland funderat över det där med skilda sovrum. men jag vet hur det skulle bli....det skulle vara jag som skulle komma tassande efter några timmar.
hellre en snarkande smbo bredvid än ingen alls.
/ helena
Miss Gillette; Du är så innovativ och tänker "outside the box" för att använda ett av Sportfiskarens uttryck. Tja, skavfötters är väl bra om det funkar!
Helena: Du är så vek ; )
helena: Mitt plyte är inte i närheten av hans fötter. Fast även om de vore det skulle det inte göra nåt. Han är nåt så sällsamt min karl som en man som aldrig nånsin luktar illa nånstans. Det är jätteskumt, jag brukar säga att han är från yttre rymden. Och det inte det att han är maniskt renlig av sig, nej han är medfött fräsch och bara sådär alldeles jättemumsig precis jämt. Fan vad orättvist, det skulle jag vilja vara också. Fast för en gångs skull är det en orättvisa som gynnar mig, haha!
bina: Tack, men du vet -- nöden är uppfinningarnas moder. Jag kan lova dig att de störiga nätterna har orsakat en hel del grums genom åren. Ja, du kan säkert föreställa dig själv ...
Hejsan, det är första gången jag är på din blogg och jag lämnar inlägg långt ner på sidan, så kanske ser du det inte ens. Men jag har också en Snoozande man, otroligt frusterande, jag känner igen mig helt i din beskrivning. Jag kan tänka på det nu när jag inte har några bebisar, hur otroligt trött man var, att man kunde somna precis när som helst var som helst. Och det påverkar humöret att vara så trött. Men min man har blivit bättre så kanske finns det en chans att det blir en "trea" =)
Ha det gott//
JNY design: Välkommen! Kan meddela att maken faktiskt bättrat sig sedan jag skrev bloggposten. Najs med människor som har förändringspotential!
Har han? Underbart! Berätta!
Först sov han några nätter i gästrummet. Sedan flyttade han in tillbaka i dubbelsängen och sedan dess har jag inte hört en enda snoozning. Han går fortfarande inte upp på en gång när alarmet går, men så länge han inte snoozar så kan jag ju somna om. Fantastiska människa!
Medalj åt puddingen! Hurra för er!
Skicka en kommentar