Ända sedan jag var liten har jag älskat att skriva och att lära mig läsa var en av de bästa saker jag lärt mig i hela mitt liv. När jag var ung skrev jag dikter och dagbok. Nu skriver jag blogg. Jag har alltid drömt om att skriva en bok. Nu är jag ju vuxen så nu borde det ju snart vara dags...
I alla fall, idag har jag fått skriva lite. Vårt län vill uppmärksamma kvinnor som "gift sig" hit och sedan blir utsatta för våld av sin man/sambo. Eftersom de får tillfälligt uppehållstillstånd via anknytning räknas de inte som flyktingar och får därför inte per automatik gå någon introduktionskurs eller SFI (Svenska för invandrare). De får inte heller någon handläggare eftersom de inte få någon introduktionsersättning. De är helt enkelt ganska beroende av sina män gällande både försörjning och möjlighet till att ta del av sitt nya land och om han då utsätter dem för våld lever de i en väldigt utsatt situation. Landshövdingen vill därför ha in avidentifierade berättelser om dessa kvinnor. Jag har träffat några stycken i Lilla Staden och har valt en av dem och skrivit om det.
Jag skrev fyra sidor i jag-form och tyckte det var roligt. Och att det blev ganska bra. Och den där drömmen om, längtan efter, att skriva en bok vaknade igen. Nåväl, ung är jag inte längre, men förhoppningsvis har jag många år framför mig och således en massa tid att så småningom kunna skriva den där boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar