Jag fick ju biobiljetter som julklapp av en samarbetspartner på mitt jobb och tyckte att det inte var mer än rätt att det gick till en av dem som fått mindre tid med mig på grund av jobbet. Så jag bestämde att jag och stora killen skulle gå på "Lasse-Majas detektivbyrå". Det ville inte stora killen. Han suckade högljutt och sjönk ihop som en liten hösäck över köksbordet när jag berättade om min, enligt mig, roliga mamma-son-aktivitet. Jag tyckte att "Lasse-Maja" skulle passa ypperligt... Fick tänka om och vi satte oss och kollade bio-utbudet och stora killen ville se en komedi - så det fick bli den! Jag tyckte den var rolig, trots att jag egentligen inte tycker speciellt mycket om komedier och jag skrattade högt flera gånger.
Jag tycker att mina killar är så små fortfarande, de är ju mina bebisar! Jag glömmer att stora killen ju faktiskt är ganska stor, att den där lilla, lilla skrutten som låg så liten, trött och varm på mitt bröst för drygt elva år sedan är så stor att han sitter bredvid mig och kollar slutet på "Konungens återkomst". Och är han så stor tycker han såklart att "Lasse-Maja" är larvigt...det borde jag förstått. Tiden går så fort, den lilla skrutten med den fjuniga hjässan har blivit en gänglig kille med snedlugg. Ibland hinner jag inte med och ibland halkar jag efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar