lördag, januari 03, 2009
Lösningen på ett ordproblem
Jag försöker undvika att både säga och skriva "man" när jag talar om människor i allmänhet och säger eller skriver det aldrig om jag egentligen menar mig själv. I "Egalias döttrar" har ordet "man" bytts ut till "dam" (och har du inte läst den så gör det!) och det var därifrån jag fick denna idé. Hur som helst, ibland är det svårt att konstruera om meningar så att inte "man" får plats och ibland är jag för trött, men lillen har hittat lösningen åt mig. Min treåring har löst ett ordproblem jag haft i flera, flera år! Han säger nämligen: "Nå'n får inte säga så till mig". Det är ju genialt! Och det är ju svårt att bli något annat än genial med en sådan mamma som mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Smurfan kanske istället för man?
Ha, ha, ha! Det var ju också en idé...
Har beställt boken och den kommer förhoppningsvis till veckan, skickar den då!
Låt smurfarna vara ifred!
Egalias döttrar är visserligen rolig, men vårt "man" ska vi slå vakt om och använda så mycket det går -- där det passar, alltså. Man behöver inte bli jagsvag, men det är helt ovärderligt med ett generellt pronomen. Den här ovanan som folk börjat lägga sig till med, att säga "du" istället för "man", är ofta både förvirrande, infantiliserande och rent felaktig.
Beträffande genusperspektivet så, tja. Jag kan inte hänga upp mig så förfärligt mycket på att vi säger man och inte nånting neutralt. Tänk på att människans (ordet alltså) genus är femininum -- det kanske kan väga upp den lilla språkliga orättvisan? :-)
Miss Gilette: Håller med dig om att "du" inte är ett bra utbytesord. Och visst är "man"-användandet en ytterst liten detalj av den patriarkala samhällsstrukturen, men många bäckar små...
Skicka en kommentar