Jag är inte intresserad av sport...

...men jag sitter ändå och gråter till Idrottsgalan och Sportpriset och allt vad det heter varje år! Alla dessa människor som tränar timmar och timmar och timmar - allt för några fjuttiga sekunder eller timmar (beroende på idrottsgren) där allt annat än att det funkar just där och då är oviktigt. Att sedan få se deras glädje och besvikelse berör mitt totalt sportointresserade men ack, så blödiga hjärta, och tårarna fyller sakta mina ögon.