Som elvaåring har såklart stora killen utvecklat en musiksmak. Det värsta är att vi inte har samma musiksmak överhuvudtaget. Jag minns när han på en släktträff för sex - sju år sedan sjöng hela "Guldet blev till sand". Nu sjunger han Slipknots "Wait and bleed" hundra gånger varje dag. Och de första textraderna går ju bra, men sedan är det ju bara brööl! Och trots att jag verkligen inte vill och trots att jag under min tonårstid miljoner gånger tänkte att jag a-l-d-r-i-g skulle säga något om mina barns musiksmak så g-å-r det inte att låta bli att hojta: "Sänk!" samt förbjuda honom att sjunga den där bröliga delen av låten. Hans största idoler är In Flames och det är ibland lite lättare att stå ut med, men...
...jag har gett upp, jag har, i detta avseende, blivit precis som mina föräldrar. Det är för sorgligt!
3 kommentarer:
Har bara en sak att säga:
FRÅN EN SOM ÄLSKAR.
och
Du låter som en gammal gammal pensionär! "sedan är det ju bara brööl!"
Mohahahahahaha! Tur att ungen i allafall har ngt bättre smak än sin mamma;-)
/thåström 4-ever
hahaha.
Det finns bara ett val.
Börja gilla det han gillar.
Z: Men jag lyssnade ju i alla fall på musik - han lyssnar på någon ihopblandning av ljud, som förvisso ganska många andra också tycker är bra, men ändå.
N: Det går inte att tycka om Slipknot, In Flames kan jag uthärda, kanske till och med tralla med i - men tycka om, knappast.
Skicka en kommentar