Möt mig

Idag har jag suttit i ett möte från ett till fyra, vi hade några bensträckare, men oj vad det kändes länge! Den sista timmen bidrog jag inte direkt till någonting, då hade jag tappat orken, fick för lite syre och var mest apatiskt. Vad trist det är när det blir så! Det hade varit roligt att göra en stilstudie av mitt kroppspråk - på slutet liknade jag mest mig själv under gymnasietiden på en tråkig mattelektion där jag hängde med huvudet i ena handen och nästan låg med överkroppen på bordet framför mig. Idag var tre timmar alldeles för länge. Jag till och med åtog mig en uppgift som jag nog egentligen inte ville bara för att mötets sista punkt skulle få en lösning!