Under hela förra året arbetade jag ganska många kvällar, minst en gång i veckan, oftast flera och utöver det mina egna aktiviteter, bland annat kören. Detta innebar att det oftast var Sportfiskaren som lade lillkillen. Och nu får jag så det jag skördat. Lillen vill inte att jag går och lägger honom längre. Det är bara pappa som duger. Vi försöker lägga honom varannan kväll när vi båda är hemma, men han blir så ledsen när jag ska lägga honom, så ibland ger jag upp och låter Sportfiskaren få lägga honom. Ikväll höll jag ut och han somnade till slut, men han påtalade femtio gånger innan dess att jag inte fick lägga honom, så att jag liksom inte skulle missa att det fortfarande var hans ståndpunkt. Gulliga envisa unge!
Och samtidigt som jag gläds åt att han har en pappa som han älskar och känner sig trygg med och omhuldad av så gör det lite ont i mammahjärtat att han inte tycker att mitt sätt att natta honom är lika bra som Sportfiskarens.
3 kommentarer:
Det är alltid gott att veta att jag inte är ensam! Och du har rätt, det mesta går i perioder med barn; sova bra - dåligt, lyssna - trotsa, så det är naturligt att mammighet och pappighet också går i perioder.
VAr det inte tvärtom när lillkillen var liten och SF jobbade borta hela veckorna? Att bara du dög? Hos oss är jag en klar favorit av Inti. Så har det varit sedan han föddes för snart fem år sedan. Däremot Keiru verkar inte ha tagit någon sådan ställning än... Tandagnissel varje gång mannen ska lägga Inti... Stackars stackars mannen. Det kan fan inte vara roligt.
Jo och mestadels under dagen är det nog mig han föredrar, men just nattningen vill han inte veta av mig just nu!
Skicka en kommentar