Nu har jag busat!

Kommer ni ihåg att jag skulle busa? Nu har jag gjort buset och det gick bra, men jag var så himla nervös att jag skulle bli påkommen! Så här var det; jag hade fått lov av arbetsgivaren att gå på en tvådagarskonferens och det är inte så vanligt att vi får det då kommunen ständigt har ont om pengar. När jag skulle göra min anmälan (vilket dröjde lite då det var väldigt många olika seminarier att välja mellan) så fick jag meddelandet att konferensen var fullbokad. Dessutom var kölistan till återbud så lång att de slutat ta emot fler namn. Då hade jag redan bokat tågbiljetter så i samråd med min kollega i rättsväsendet (jodå tant Polisen, förneka inte ditt inblandande i det hela) beslutade vi att jag skulle åka ändå. Jag menar, vem har koll på hur många som verkligen är på konferensen och det är ju alltid någon som får förhinder samma dag.

Vi förberedde oss noga och hade till och med en sådandär plastgrej som namnet ska stå i med. Dessvärre visade det sig att denna konferens hade en helt annan plastgrejsvariant så den kom inte till nytta. Släntrade in i konferenslokalen (mycket nervös) och försökte se ut som att jag hörde hemma där. Undvek noggrant platsen där registreringen skulle ske. Mot slutet av dagen hade de ställt de överblivna plastbrickorna på ett bord och jag försåg mig med en och därefter kände jag mig lite lugnare. Puh!

Det var ett ganska busigt bus tycker jag, men rättfärdigar det hela med att en mer intresserad och nogrannt antecknande konferensdeltagare sällan har skådats!