lördag, oktober 11, 2008

För en vecka sedan...

Dit du går, går också jag
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst
endast döden skall skilja oss åt.

5 kommentarer:

Z sa...

Å herregud vad jag grinade!!! Å ni var så vackra så jag visste inte var jag skulle ta vägen! Ä jag börjar till och med få tårar i ögonen nu!!!! :-)

Bina sa...

Tack för komplimangerna! Det var ett helt underbart ögonblick att få avge löftena till varandra. Att säga de där stora orden och mena varenda ett.

Anonym sa...

Numer heter gudarna lite vad som helst hos oss, kan vara lingonsylt, kan vara träskorna, kan vara vår kanot - det tycker jag är roligt!
//Den hon delar gud med...

Anonym sa...

Jag tror och hoppas att det var det som jag skrev på lappen på småtimmarna att det var det mest minnesvärda från bröllopet...dessa ord. De var precis så perekta såsom de står skrivna här. Din röst när du sa dem Sabina innehöll sån styrka och övertygelse... jag blev nästan "nockad" och jag vet att jag tänkte att det hörs att de verkligen menar det och du lät sååå stark och säker. Fantastiskt! Johns ord var precis lika fina men jag minns så starkt att du lät fullkomligt lugn och bergsäker. Härligt!!!

Z sa...

Fasiken syrran, jag läser orden och börjar fortfarande grina. Det var så OTROLIGT fantastiskt magiskt när ni sa detta!!!