Efter kort väntan kom i förra veckan alla bröllopskort. Vet inte exakt, men vi hade ungefär 400 bilder att välja mellan till tack-kort. Det är min syster som fotograferat (hon är fotograf) och så många bilder är så fina!
Jag har i allmänhet svårigheter att göra val i mitt liv (kan göra små marknadsundersökningar gällande allt från väckarklockor och stegräknare till större grejor som tv-apparater och mobiltelefoner) och i synnerhet när jag vet att det är sådant som inte går att ändra (typ val av livspartner och tack-kort från bröllopet). Dessa valsvårigheter gör att jag behöver och tar hjälp från min omgivning i form av riktiga personer eller i brist på intresserade sådana, internet (nej, jag hittade inte Sportfiskaren på internet utan i en tvåa i Fruängen).
Ikväll satte jag mig framför datorn för att gå igenom korten och bad såklart Sportfiskaren om hjälp och tänkte att han säkert har någon åsikt eftersom han ju upptar femtio procent av varje bild. Dessvärre uppbådade han inte samma engagemang i kortväljandet som jag själv, men förutom suckar kom han med en del åsikter om sitt utseende. Nu har vi äntligen lyckats välja två kort; ett till dem som inte var där och ett till dem som var där. Det känns mycket bra, men ändå så orättvist mot fotografen/syster yster - det är så många vackra kort, flera hundra och så kommer andra bara få se två!
2 kommentarer:
Man tackar man tackar!
Folk får väl vallfärda hem till er så får ni väl ha en vernissage eller nåt....? Glöggfest med tema Bröllop? Kanske vore ngt... :-)
jarå... :-)
vad hette filmen nu igen?
Skicka en kommentar