Började konstigt men slutade bra!

Idag var jag på kurs med Brottsofferjouren. Inledningsvis pratade den man som hade lokalen vi var i. Helt plötsligt tar han upp gitarren och börjar sjunga en sång av Mikael Wiehe: Sång till modet. Det kändes strange måste jag säga. Han sjöng i och för sig bra, men då temat för dagen var "Hur pratar jag med brottsoffer" kändes själva sjungandet lite off topic.

Sedan inträffade en konstig ihopsättning av ord när dagen fortsatte med en föreläsare som hade ett evolutionistiskt perspektiv på psykologi.
Han skulle därför beskriva den mänskliga utvecklingen fram till dagens människa med olika raser och ville göra det på ett lättillgängligt och lite skojsigt sätt varpå han säger: "Det började med homo habilis, sedan blev det homo erectus och homo ditten och homo datten och homo blitten och homo blatten". Homo blatten?! Oj, tänkte jag, det kändes ju inte som en helt bekväm ihopsättning av ord, men det måste ju vara definitionen av mig i så fall?!

Sedan kom en favorit i repris från konferensen. En teatergrupp som använder sig av interaktiv teater. Den här föreställningen hette "Det svåra samtalet" och handlar om ett besök på ett socialkontor dit det inkommit en anmälan från polisen som gäller en misshandlad kvinna, som har två barn. Socialsekreteraren har kallat till ett möte med kvinnan och publiken får se hur mötet blir. Kvinnan känner sig väldigt ifrågasatt och det slutar med att hon blir förbannad och går därifrån. Sedan har publiken möjlighet att stoppa teatern och ge egna förslag, som socialsekreteraren sedan följer. Det är mycket intressant och var ännu bättre nu med en mindre publik än när det var ca.300.