Min egen skräckfilmsscen

Jag är en glömsk person, så nästan alltid när jag går och lägger mig får jag gå ned från övervåningen för att hämta något. Oftast något i köket, eller för att kolla att altandörren där verkligen är låst. Så här ser det ut när jag kommer in i mitt mörka kök och ser ut genom köksfönstret.



Och min fasa är att jag en kväll ska komma in i köket och se hur någon står därute och ser in på mig. Bara tanken på det får mina nackhår att resa sig. Eftersom jag fruktar det ganska mycket så blir det en tvångstanke som jag tänker varje gång jag går in i mitt mörka kök och jag vill egentligen inte se mot fönstret, men förutom att det är svårt att låta bli på grund av att det är så stort, så kryper det längs hela ryggen när jag undviker att titta för då svävar jag ju i osäkerhet - och det är inte så mycket bättre. Jag vet inte hur jag ska bli av med den där tanken och rädslan eller varför jag skrämmer upp mig så - det är ju så onödigt!