Ett gott år är slut och ett nytt är i antågande

Förra nyårsaftonen fick vi fly vår bostad för att åka uppåt landet mot värmen. Den här nyårsaftonen har vi det varmt och gott här hemma och ser fram emot att tacka för ett fint och spännande 2010 och välkomna ett 2011 fullt av möjligheter. När jag tänker tillbaka på 2010 minns jag året med glädje och stolthet.

Mest stolt och tacksam är jag över att få följa mina underbara ungars väg genom livet, att stå vid deras sida alla dagar oavsett vad som händer. Att få möjlighet att utvecklas som människa genom att vara förälder. Under 2010 var resan till Riga med kören och Litens fina nanny något jag särskilt minns. Det gick ju ganska bra för Liten att vara ifrån sin mamma och det var himla kul att vara ute på resande fot med Företagerskan aka Nannyn. Häftigast av allt på resan var nog när vi under en guidad tur sprang på två gatumusikanter som spelade sveriges nationalsång för oss, varpå vi sjöng den för dem som tack. Musik är fantastiskt och jag är så tacksam över att jag är med i den musikaliska och sociala gemenskap som kammarkören ger. Under 2010 hittade jag en ny hobby, att sy. Vem hade trott det?! Och det är ju riktigt kul, ger lite extrainkomst då och då och dessutom spar jag en hel massa pengar på att inte behöva köpa kläder till småkidsen (vilket är rätt dyrt i jämförelse med vad det kostar att köpa tyg och sy av det).

Jobbmässigt är jag mest stolt över att jag fick hit den amerikanska professorn. Det uppmärksammades både i radio och tidningar här i Lilla Staden men också på nationell nivå. Jag ser med spänning fram emot utvecklingen av detta projekt. Ja, jag har verkligen det arbete jag drömt om; inom rätt område med möjlighet att utveckla arbetet nästan som jag vill, fantastiska kollegor och en chef jag är nöjd med.

Ja, jag lever verkligen livet och har inget att vara missnöjd med. Och är det något jag vill undvika så är det att falla in i gnällkören, den har verkligen tillräckligt med medlemmar som både här och var i tid och otid gnäller över sitt liv, sitt jobb, sina barn, sina föräldrar, sina relationer, sin partner - trots att de verkligen inte har något att gnälla över. Något som hjälper mig att få perspektiv på tillvaron är mitt arbete. Om jag någon gång får för mig att gnälla lite så behöver jag bara tänka på de människor jag själv eller mina kollegor möter i arbetet varje dag så kommer jag över det.

Näe, nu ska jag ge mig i kast med förrätt och huvudrätt så att vi kan ge 2010 och 2011 den avslutning respektive inledning de är värda! GoTT Nytt åR!