När jag gick och lade Lillkillen för en stund sedan fick vi se ett fint fyrverkeri precis utanför vårt hus - riktigt mysig avslutning på hans år. När jag låg bredvid honom i sängen kom jag helt plötsligt på att det nog är sista gången jag får fira nyårsafton med Stora Killen. Nästa gång han är hemma på nyår är han femton år och chansen att han vill fira med oss då är väl liten antar jag...jag firade inte direkt nyår med mamma och pappa när jag var femton. Och då blev jag så vemodig och lite ledsen över att tiden går så oerhört fort. Det var ju bara nyss som jag firade hans första nyår! Nu är han nästan lika lång som jag, har fem skonummer större än jag och är bra mycket bättre på huvudräkning än jag någonsin varit. Så den här nyårsaftonen kommer jag ta till vara varje sekund och när vi skålar, jag och min förstfödde, på tolvslaget så kommer jag se djupt in i hans ögon och bara njuta över att han är där!
Och mitt nyårslöfte blir till mina kids: Jag kommer aldrig välja att vara utan er på nyårsafton - det får bli ni som väljer bort mig!
3 kommentarer:
Åhh, jag känner igen dina "ågren" känslor. Nu är mina barn stora, dom firar inte nyår med oss. Dom har ju sina egna liv.Men känslan att alla gör det dom vill allra helst, räcker för mig. Du landar i det jag lovar.
Ficka ha alla mina 3 tjejer (20,22,25) hemma på julafton, underbart. Den dagen är man nog helst hemma. Men nyårsafton får du släppa, när dom blir stora.kram Bibbi
Jo, jag inser ju att det är som det ska att kidsen väljer bort en så småningom på nyårsafton. Men det är svårt att ställa om och hinna med för i mina ögon är ju min Stora Kille fortfarande liten...
Jaha ja just det. Först tänkte jag att du inte visste hur gammal han är, men sedan kom jag ju på. Han är hos sin pappa nästa år!!! :-)
Skicka en kommentar