söndag, januari 02, 2011
Utvecklingsfas(a)
Vad det märks väl när Liten kommer in i en utvecklingsfas! Hon är helt klart det mammigaste barnet jag haft och sedan några dagar tillbaka har hon återgått till superdupermammig. Nattningen har blivit en kamp utan dess like mellan Liten och John Blund. Hon vill verkligen inte somna utan skriker och skriker trots att hon är trött. Så blir det längre och längre mellan skrikanfallen och snyftningarna ebbar ut och så somnar hon till slut. Stackars, stackars Liten - hoppas hon utvecklats färdigt för den här gången snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Rolig rubrik, inte så roligt skede. Inga förnumstiga råd att komma med, kan bara säga att igenkänningen är total & att du har min medkänsla. Min egen Lilla är också väldigt mammig, oftast på ett avspänt sätt, men även en fyraåring har ju utvecklingssprång även om de inte blir lika svåra när barnet självt kan vara med och formulera sig. Men för min del betyder det att jag oftare sover ihop med lillan än med Maken. (Så det är ju tur att vi har tillgång till varann hela dagarna, han och jag ...)
Ja, det är jobbigt att inte kunna hjälpa och inte heller fatta vad som är fel. Ikväll ändrade jag dock nattningsrutinen och lät henne somna bredvid mig i min och Sportfiskarens säng och det gjorde susen! Jag tänker dock att det är bara en period som snart är över och att det gäller att visa Liten att vi finns här för henne, när som helst, oavsett vad som händer!
Skicka en kommentar