 |
| Foto: Anna Z Ek |
Men ibland känns det extra starkt. Stunder där jag helt plötsligt genomströmmas med den där oerhört starka känslan av kärlek. Sist vi hade körövning kom en sådan stund. Jag blev helt varm och fylldes av en stilla lycka över vår kärlek.
Sista låten på måndagens körövning var "För kärlekens skull" (kom någon tår i ögonvrån) - det är för oss solen går upp, det vet du va' Sportfiskaren?
4 kommentarer:
Jag känner likadant för min snubbe. Efter så många år! Och det blir bara starkare! (Med tillfälliga svackor, visst, men annars vore man väl en android eller nåt.) Den överväldigande ömheten brukar kasta sig över mig helt oväntat, kanske när jag råkar kasta en blick på honom tvärs över matbordet, eller vad som helst. I de vanliga situationerna, när det inte händer nåt särskilt och jag känner att jag trivs med det, att det inte behövs några krumbukter för att jag ska älska den här karln.
Och nu skiner solen också, så det blir gladväderspromenad idag! (Hur långt har du hunnit?)
Snygg bild!
Fräs i näsan kallar vi det! När gonen tåras och det känns fräsigt i näsan och varmt i kroppen! ;-D
Vackert!
Vackert beskrivet, jag känner samma... Det är en ynnest...
Skicka en kommentar