Jag har länge tänkt gå upp på vinden och hämta bilbarnstol modell större till Liten, men det har inte blivit av. Förrän idag, när jag inte hade något val. Det känns bra, nu är den på plats i baksätet på min bil och ett par extra remmar till den kommer önskas av någon i julklapp så vi enkelt kan byta bilbarnstol (vilket görs ett antal gånger per vecka med två bilar och två deltidsarbetande föräldrar i hushållet).
I Litens babyskydd sitter en liten bebis på väg till en ny familj. Och jag tänker att även att ge upp sitt barn kan vara det bästa sättet att vara mamma på. När man känner att man inte längre orkar ljuga eller vill att ens barn ska vara med om upplevelser inga barn ska vara med om. När man vet allt det, men ändå inte orkar välja ett annat sätt att leva sitt liv, då är det ändå kärlek att lämna bort sitt barn. Tycker jag.
2 kommentarer:
Det är ju jättestarkt att vara så klarsynt och osjälvisk att man gör det. Verkligen berömvärt. Och ja -- kärleksfullt.
Japp, det kan vara kärleksfullt... och ändå är det förstås trist för alla inblandade... Kram
Skicka en kommentar