Ursäkta mig, men i min närmiljö har jag ett orosmoment som jag bokstavligen försöker blunda för, men ibland går det inte.
Våra grannar bygger ut. De är unga och hurtiga och kunniga och så. Sätter in ett fönster i det snedsluttande taket på samma tid som jag går på toaletten. Ungefär. I alla fall, till sin hjälp har de mannens pappa. Vi har ganska höga hus. Och de sluttar rejält. Jag kan inga grader och så, men som ett ganska spetsigt A. Nu har bygget kommit till takstolar och annat som är högt upp i luften. Och där står han. Denna gamla man (typ 80 år), på en smal stege (i alla fall om man som jag står trettio meter bort på backen ser den god damn smal ut), högt, högt upp i luften. Och jag fixar inte det. Jag blir helt nervös även om jag v-e-t att han är pigg och även om jag v-e-t att han knatat omkring på stegar högt upp i luften i hela sitt arbetsliv så blir jag nervös. Så jag tittar bort när jag går förbi huset och tittar inte åt grannens håll när jag är på baksidan och tänker att eftersom de är så snabba med allt så är säkert detta en väldigt snabbt övergående period.
1 kommentar:
Sorry.....:-(
Jag är själv ganska nervös när han hålls med klättring och varje gång det brakar och smäller tror jag att han far i backen.
Skicka en kommentar