Förr brukade jag ibland ignorera min magkänsla. Det gör jag inte ofta längre. Varken privat eller i mitt arbete. Häromkvällen var jag ute och gick en kvällspromenix i Norrland. Oftast brukar jag inte vara orolig att bli överfallen, men jag vet ju hur norrländska män är - jag har väl sett "Jägarna" ; )Så när jag gick där fick jag en oroskänsla i magen och bejakade den direkt. Tog upp bilnyckeln jag hade i fickan och placerade den enligt bild och för varje bil som passerade spanade jag in bilnumret. Och så gjorde jag en handlingsplan i huvudet vad jag skulle göra om jag blev överfallen; skrika, riva, försöka skada ögon, slå mot struphuvud, sparka mot skrevet.
Naturligtvis blev jag inte överfallen (det är ju relativt sällsynt med överfallsvåldtäkter), men när jag bejakade min magkänsla så släppte oron och jag kunde njuta av min promenad istället för att gå och vara orolig. Och det är ju värt en del. Även om jag inser att det är lite kokko att ha bilnyckeln som vapen och registrera registreringskyltar...
2 kommentarer:
Magkänslan ska aldrig ignoreras!
Mer än en gång har jag haft på känn att vissa människor inte riktigt är så trevliga de utger sig för att vara.
Alltid har jag haft rätt!
Eller kanske snarare just magkänslan!
... du det låter precis som jag det där!
Skicka en kommentar