Det får mig att:
1. kommunicera så lite som möjligt med honom eftersom det mesta han säger börjar och slutar med suckar och däremellan innehåller de mestadels pessimism.
2. krama honom (utan att prata med honom) lite då och då för att försöka lindra.
3. inse hur lyckligt lottad jag är som i snart tre års tid haft det arbete jag drömde om när jag utbildade mig till socionom. Jag älskar mitt jobb.
1 kommentar:
Intressant Bina. Mannen i mitt liv börjar om på tisdag så det blir samma här. Inte prata så mycket, krama och känna mig nöjd med mitt jobb...
Skicka en kommentar