torsdag, augusti 19, 2010

Jämställd socialtjänst - my ass!

Min förvaltning har fått två miljoner för att göra förvaltningen mer jämställd. Det jag har saknat i Lilla Staden är möjligheten att erbjuda män som använder våld behandling för sin problematik. Regeringen satsar verkligen på kvinnofridsområdet och släpper pengar som kommunerna kan söka. Jag fick i uppdrag att söka pengar och sökte till fyra olika projekt.

Jag har stor kompetens inom det här området. Jag är noggrann. Jag kollar upp vad som redan finns och av det som redan finns kollar jag upp vad som fungerar och vad som fungerar mindre bra. Sedan skriver jag projektansökan utifrån det. Mål och syfte med projektet samt hur de ska uppnås är således något jag skriver efter att ha gjort noggrann research.

När det gäller behandling av män har andra kommit fram till att det är viktigt att ha ett barnperspektiv i den verksamheten (också) för de män som är pappor (vilket inte är så få). Barnavårdsutredare vill kunna erbjuda pappor behandling för sitt våldsbeteende och de vill även ha möjlighet att ha insyn i hur papporna tillgodogör sig behandlingen, för att kunna göra en bedömning av hur barnet har det. Andra har också sett att även om männen inte i första läget är motiverade att ta emot behandling för sin våldsproblematik utan mer eller mindre blir "tvingade" till det så förändrar många män sin inställning till behandling efter ett tag och kan se att det finns en vinst för både dem, deras förmåga att ha långvariga förhållanden och deras relation till eventuella barn om de upphör att använda våld.

Så; pengar för att skapa en jämställd socialtjänst och pengar att starta en ny verksamhet.

Arbetet med våldsutsatta kvinnor:
En socionom är anställd inom socialtjänsten på heltid. Vanlig socialarbetarlön.
Arbetet med våldsamma män:
En socionom som redan är anställd i kommunen tas in som konsult några timmar i veckan. Vanlig konsultlön.
Jämställt? Tja, om det vore så att en konsult hade samma arvode som en socialarbetare, men det betvivlar jag. Dessutom får männen, som ju är ansvariga för problemet då det är de som utövar våld, färre timmar i veckan att ha sin behandling på.

Arbetet med våldsutsatta kvinnor:
Kvinnorna behöver inte betala för att få hjälp och stöttning i sin situation.
Arbetet med våldsamma män:
Männen får betala för att få behandling för sitt våldsamma beteende.
Jämställt? Våldsamma män har lika stor rätt till behandling för sitt våldsbeteende som våldsutsatta har rätt till stöd och att kostnaden kan vara något som gör att männen inte söker behandling.

Arbetet med våldsutsatta kvinnor:
Socionomen tillhör organisatoriskt Barn-, ungdom- och familjegruppen, trots att det såklart är så att alla våldsutsatta kvinnor inte är mammor.
Arbetet med våldsamma män:
Socionomen tillhör organisatoriskt Vuxengruppen, trots att det såklart är så att en del våldsamma män också är pappor.
Jämställt? Det här signalerar ju att om en våldsutsatt kvinna också är mamma så är hon i första hand familjemedlem, en mamma, och således ansvarig för sina barns hälsa och utveckling. En våldsam man som också är pappa är dock i första hand "bara" vuxen och således inte i lika stor utsträckning som kvinnorna ansvarig för sina barns hälsa och utveckling.

Arbetet med våldsutsatta kvinnor:
Omfattas av socialtjänstens vanliga sekretess. Om kvinnan har barn och en barnavårdsutredning pågår är socionomen skyldig att svara på eventuella frågor kring innehållet i stödsamtalen med barnens mamma (oavsett om kvinnan ger sitt samtycke eller inte).
Barnavårdsutredare kan erbjuda stöd, men kan också utöva påtryckningar så att kvinnan får stöd i sin situation. De kan skicka en beställning till mig och får då också ansvar för att följa upp "insatsen", som det kallas och har då rätt att få information om hur kvinnan tillgodogör sig stödsamtalen. Om barnavårdsutredare skickar en beställning av stödsamtal har jag en skyldighet att dokumentera träffarna i vårt datasystem så att barnavårdsutredaren kan läsa.
Arbetet med våldsamma män:
Omfattas av socialtjänstens högsta sekretess, familjerådgivningens. De har, som alla andra anmälningsplikt om de misstänker att ett barn far illa, men i annat fall bryts deras sekretess bara vid information om vissa grova brott. Om mannen har barn och en barnavårdsutredning pågår är socionomen inte skyldig att svara på eventuella frågor kring behandlingens av barnens pappa.
Barnavårdsutredare kan erbjuda, men inte utöva påtryckningar på, männen att gå i behandling för sitt beteende. Barnavårdsutredare har ingen möjlighet att få information om mannen går i behandling och om han i så fall tar ansvar för våldet. Socionomen har ingen skyldighet att dokumentera träffarna.
Jämställt? Bye, bye, barnperspektiv. Det går att säga till mamman: "Under utredningstiden vill vi att du får stödsamtal som insats. Det är ett sätt för oss att säkra att barnet/barnen har det bra hemma." Det går inte att säga samma sak till pappan, med motiveringen; "Vi tror inte på att halvt om halvt tvinga män till behandling bara för barnens skull". Nej, det förstås...varför ska den som bär ansvar för problemet behöva göra något åt det för sina barns skull. Eftersom barnavårdsutredarna inte har möjlighet att varken utöva påtryckningar så att mannen får behandling eller sedemera få information om huruvida pappan går i behandling eller inte och i så fall hur han tillgodogör sig behandlingen känns det som att det blir svårt för barnavårdsutredarna att ta reda på hur barnet har det hemma, än mer så om föräldrarna inte bor tillsammans och barnen bor hos pappa ibland. På det här sättet blir det mamman som har ansvar för att barnen skyddas från och rehabiliteras för det våld som pappan utsatt dem för medan pappan, som ju i första hand är vuxen, inte alls behöver ta ansvar för de konsekvenser hans våldsutövande fått för barnen.

Om vi nu har fått pengar för att göra socialtjänsten mer jämställd och dessutom ska starta en ny verksamhet för våldsutövande män vore det ju lysande om den nya verksamheten skapades utifrån tanken om jämställdhet och alltid, alltid, alltid, utifrån ett barnperspektiv. Men. Inte i min kommun. Nej, där stryker vi barnperspektivet, trots att det var en av mina ledstjärnor när jag skrev projektansökan, och låter mamma, som också är våldsutsatt, vara den som ska ansvara för att skydda barnet från pappas våld istället för att låta den som utövar våldet ta ansvar för att skydda barnet från våld. Det är upp-och-nedvända världen det!

5 kommentarer:

Miss Gillette sa...

Jag blir tokig när jag läser det du skriver. Jag läser just nu Ann Heberleins Det var inte mitt fel! och känner igen så mycket av det hon skriver där om vårt samhälles rädsla för att avkräva var och en ansvarstagande för sitt eget handlande. Den boken borde vara obligatorisk läsning för alla som fyllt femton.

En av grundbultarna i Heberleins resonemang är att den som fråntas möjligheten att ta sitt ansvar (till exempel genom att ständigt urskuldas av taskig barndom etc) faktiskt reduceras som människa. Det är en skyldighet att ta ansvar -- men också en rättighet som gör att man kan växa och mogna. Ingen är hjälpt av att det daltas (med dalt menar jag den typ av särbehandling som du beskriver här) med förövarna, särskilt inte förövarna själva. (Om det låter på mig som om Heberlein är hård och reaktionär så har jag gett ett felaktigt intryck, för det är hon inte.)

Anonym sa...

Good fill someone in on and this enter helped me alot in my college assignement. Thank you as your information.

Mrs S sa...

Vad handlar det om, egentligen? Strukturell diskriminering? Ett spår av den klusterbomb som virats av män till försvar av andra män och den kollektiva skulden? ELler är det tvärtom? Kvinnoprägling som inte vill ge en krona till en "mans"-verksamhet? Med din tydlighet borde inte en enda politiker i den lilla Staden tveka?! Vågar du ta kontkat och presentera din analys?

Bina sa...

Det är nog bara den gamla, vanliga ojämställdheten som visar sitt fula tryne. Politikerna har inte hört min analys, men chefen för verksamheten har det, även om det var lite mer inlindat än i blogginlägget. Det var som att hälla vatten på en gås, allt jag fick till svar var; "Ja, men du vet att" och "Fast vi tänker så här att" och "Men det tror inte vi på, vi tror på att". Skapligt frustrerande för mig som skrivit projektbeskrivning och projektansökan och hade en tydlig bild av vad som behövdes för att det skulle bli så bra som möjligt. Alla projektansökningar som jag skrivit och som vi får medel till och som jag lämnar över till någon annan är ju "mitt" skötebarn och det är irriterande att se att saker och ting blir till det sämre. För som sagt, jag har stor kompetens inom området och jag gör en grundlig research.

Mrs S sa...

Jag tycker i alla fall att du ska få ut det på nåt sätt, det ÄR väl en politiskt styrd verksamhet, och de där cheferna är i alla fall i min erfarenhet ofta fega ass ... (sorry).