Jag har en mycket begåvad kille. I nationella proven i femman var han av de 2 procent i Sverige som presterade bäst. Han fattar inte själv vilken gåva det är att vara så smart och begåvad som han är utan sitter mest av tiden till dess att någon stackars lärare tjatat på honom halva eller tre fjärdedelar av lektionen innan han sätter fart. Oftast, men inte alltid, hinner han ändå göra de uppgifter han ska. Han tar sällan med läxor hem. Ibland för att han hinner göra dem i skolan, ibland för att han struntar i dem.
Han skulle behöva mer stimulans. Han skulle behöva mer krav. Då tror jag att han kanske skulle komma igång själv, hitta sin startmotor, finna sin nyfikenhet och väcka sin kunskapstörst. Jag förstår att han blir uttråkad till slut. Att det blir skojigare att vara klassens clown och/eller sitta och drömma sig bort (vilket såklart inte är okej).
Därför tycker jag förslaget att duktiga elever ska få möjlighet till spetsutbildning är bra, men jag tror att det behövs innan tretton års ålder. Precis som det är bra och en självklarhet att elever som har särskilda behov för att kunna tillgodogöra sig kunskap ska få stöd. Däremot vet jag inte om instiftandet av elitklasser är rätt väg att gå. Kanske det är bättre att öka lärartätheten?
4 kommentarer:
Jag tror på ökad lärartäthet. Att de på det viset kan se barnen bättre och ge dem som behöver med stimulans mer stimulans. För bara för de är smarta vad gäller IQ behöver ju inte alls betyda att de är lika framåt med sin EQ. Då tror jag det är bra att de kan gå med "vanliga" jämnåriga istället för att hoppas över klasser och komma ut alldeles för tidigt vad gäller mognad i arbets/vuxenlivet. Fast det är bara vad jag TROR och TYCKER. Är ju ingen lärare direkt. Eller smart i smurfens liga...(Eller är det rödluvan nu?) Vad tycker han själv om det förslaget?
Jag förstår din son. Jag hade det likadant i skolan, inte en utmaning i hela grundskolan (förutom kanske franskan som jag pluggade rätt duktigt, och njöt av) trots att jag fick hoppa över en klass. Det var väldigt många timmar av de åtta åren som var helt meningslösa och jag har alltid tyckt att skolan varit tråkig.
Sen började jag i en gymnasieklass där alla var übersmarta, och då fick jag det fruktansvärt jobbigt eftersom jag inte hade nån som helst studievana. Hade jag haft det skulle nog gymnasiet ha känts stimulerande, men nu blev det för mycket och jag tappade all lust att plugga vidare. Okej, det har ju gått hyggligt ändå på det där bananskalet som jag halkar omkring på, men rent generellt kan det nog ändå tänkas att det kan vara bra att vilja läsa på högskola.
Så jag tror som du: att tretton är för sent. Jag fattar inte varför det skulle vara så hemskt att släppa fram dem som kan och vill. På vilket sätt gagnar den jämngrå sosseskolan det här landet och individerna i det?
Miss Gillette: Det du beskriver hände dig är det jag oroar mig för. Jag vet inte h-u-r många gånger jag pratat med Stora Killen om studievana och varför det är viktigt.
Det är främst av den anledningen som jag vill att han tar med läxorna hem så jag får hjälpa honom få studievana. Han suckar och stönar och tycker jag är ap-tråkig, men jag vet ju att ju äldre han blir desto mindre bryr sig pedagogerna om huruvida han pluggar eller inte. Och jag håller med dig om att han sannolikt kommer behöva akademiska studier (om han inte som du har tur och hittar ett bananskal eller som Sportfiskaren, hittar en räkmacka).
bina: Som barn fattar man inte vad vuxna pratar om när de tjatar på en om studievana. Inte konstigt -- man har ju inget att relatera till. Och när man som lite äldre börjar fatta, och är beredd att om inte plugga frivilligt så åtminstone foga sig för föräldrarnas påbud, så kan det redan vara försent.
Jag har också tänkt på det här fast med mina egna barn i bilden, må du tro. Jag vet inte riktigt hur vi ska kunna stimulera dem, men jag tror vi får tänka till och försöka göra läxläsningen till nånting helt annat. Låta barna lära mer, överkursgrejer. Lära dem ta reda på saker själva, bli källkritiska.
Detta kan kanske skapa andra problem för dem relativt sina jämnåriga, men lyckligtvis är ju grundskolan nånting övergående, medan studieovilja är nånting mera kroniskt.
z: Jag håller absolut med om att det finns många sorters kompetens och att boklig lärdom inte är det enda. Den sociala träningen är viktig och den ger ju skolan alltid -- oavsett hur den sociala miljön ser ut. Det är givetvis nåt som jag är glad över att jag fick, för mellan de sega lektionerna fanns det ju raster där man levde ett annat liv och lärde sig andra saker. Så i en eventuell elitskola måste man ju också betona vikten av samarbete, ansvarstagande och emotionell mognad. Det är genom samarbete som människan utvecklas bäst, inte genom egoism.
Skicka en kommentar