Summera semster

Jaha. Då var semestern över. Nio veckor där de första innebar sol, värme och bad i princip varje dag! När Sportfiskarens semester började blev vädret...lite sämre.

Men. Under de här nio veckorna har jag haft förmånen att möta en massa människor. Allt från korta stunder i en kö, på en toalett eller på en restaurang till längre stunder under någon eller några dagar. Det är spännande. Jag är en iakttagare. Tycker om att betrakta på avstånd. Jag har fått se mycket. Förälskade par, par som hela tiden pikar varandra inför andra, fina ungar, jobbiga ungar, skrikiga ungar, skrattande ungar, kloka ungar, fantastiskt engagerade föräldrar, oengagerade föräldrar, föräldrar som verkar så ensamma i sitt föräldraskap, trots att de fortfarande lever med den andra föräldern, bråkande par, ensamstående enastående föräldrar, singlar på jakt, singlar som njuter av singellivet, par som inte vill ha barn, par som vill ha barn men inte kan få, glada farföräldrar, trötta morföräldrar, ja, listan kan bli hur lång som helst. Det häftigaste med alla iakttagelser är ändå att få göra tankekullerbyttor med dem. Att vända upp och ned och hit och dit på mina subjektiva tolkningar av korta eller lite längre glimtar i andra människors liv.

Som sagt, jag är en iakttagare. Människor är flockdjur sägs det. Jo, visst, jag är också ett flockdjur, men jag trivs bäst i min lilla flock med Sportfiskaren och kidsen. Vi har haft en fin semester tillsammans. Vissa saker saknar jag att vi inte gjorde (typ åka ut med båten, men eftersom vi inte vet om den spricker i botten eller inte så var det nog ett bra beslut), andra saker vet jag att jag inte vill/behöver göra/se igen. Mest av allt är jag så tacksam över att jag har min man och att jag har tre friska härliga ungar och att jag är så huvudlöst, gränslöst förälskad i dem alla fyra.